Jag blir alltid överrumplad när någon säger något till mig
Jag blir alltid överrumplad när någon säger något till mig. Jag kan inte svara. Det är som om jag inte kom härifrån, som om jag inte förstod språket eller inte förstod språk överhuvudtaget. Ibland säger rösten något, något jag inte kan kontrollera, något som inte är jag. Jag blir stum eller stammar eller någon annan. Ibland tror jag det beror på att jag har vänt världen ryggen eller att världen har vänt mig ryggen och varje gång någon säger något till mig är det som en invasion, ett angrepp jag inte kan försvara mig mot. Ibland tror jag att det beror på att jag inte har lärt mig hur man gör, jag har inte lärt mig människornas gester. Jag har varit borta från världen för länge och måste lära mig allt på nytt. Men inte som ett barn, jag har kommit för sent. Det är främmande och hotande, språket och rösten.
Jag har viljat sluta, sluta att tala, sluta att svara. Jag hatar rösten. Den förråder mig. Jag har viljat sluta tala och göra upp med rösten, bryta dess makt och med det människornas makt. Svara med stumheten. Den är min. Det är mitt territorium.
Tags: