Fukten är tillbaka

Fukten är tillbaka. Kriget har börjat. Gråsuggorna; mina dagliga fiender. Jag kommer inte att ge upp utan en fight. Ni ska dö, jag ska krossa er. Varje morgon kryper ni omkring längs väggarna, tror ni är osynliga. Era fånar! Jag ser er direkt, det första jag gör! Och jag krossar er, med tummen, krossar era små äckliga kroppar, och spolar ner er. Ni har inte en chans. En och en, har ni inte en chans.

Är det ett utnötningskrig ni vill ha? Jag ger inte upp, fatta det. Så fort ni visar er kommer ni krossas. Krossas! Under tummen, utan någonstans att fly, utan nåd! Haha! Ni är så löjliga, med era små antenner, frenetiskt sökande, försöker fly! Men ni kommer inte undan! Ni kommer inte vinna, fattar ni inte det? Ni har inte en chans. Det är ingen match att krossa er, med era små insektssteg, i full fart, ni kommer inte undan!

Jag har sett i städskrubben, i ena hörnet, flera av er, döda. Ihjältorkade. Chanslösa. När ska ni lära er? Ni har ingen chans här. Försvinn härifrån! Jag ska sluta spola ner er. Ni ska se era systrar och bröder, döda, överallt. Ihjältorkade, krossade. Försvinn, och kom inte åter! Fattar ni inte! Ni kommer att dö! Jag ger inte upp!