Vi måste lämna det gamla bakom oss utan att för den sakens skull glömma de lektioner det gett oss

Vi måste lämna det gamla bakom oss utan att för den sakens skull glömma de lektioner det gett oss. Poängen är att uppdatera. Inte att följa eller börja helt på nytt. Det gäller att extrahera det väsentliga och bygga vidare på det. Börja om från våra förutsättningar, med historien i bakhuvudet.

Det är på ett sätt ironiskt att vi inte har tid med historien. Böckerna tar många timmar i anspråk. Mycket tid och energi. Mer än vi egentligen skulle vilja. Vinsten är explosionen av tid som kommer ur berättelserna. Energin, inspirationen och inte minst exemplen. Våra föregångares försök. Deras vinster och förluster.

Det var Walter som sa att vi ska tänka utifrån deras perspektiv. Vår kamp är att uppfylla deras strävan. Inte några basala materiella intressen eller dagsaktuella behov, utan proletariatets historiska strävan efter rättvisa. Energin finns i dokumenten. Framtaget på rätt sätt är de explosiva. Det kan, menade Walter, upprättas en konstellation mellan förgånget, nuet och framtiden som spränger hål i tiden. Jetztzeit. Nutid. Tid som frånryckt historien exploderar med energi och tar ett språng mot framtiden.

Det är den svaga förhoppning vi har. Att dra ut potentialen, försätta i förbindning till visioner, och låta det explodera. En förhoppning. Knappt ens det. Men det är allt vi har. Berättelserna om föregångarna säger segrar efter förluster, och förluster efter segrar. Det är ofullständigt om det inte är felkonstruerat från början. Vi är osäkra.

Vi måste lämna det gamla bakom oss och bruka det förgångna för att upprätta en konstellation som spränger tiden i bitar och tar det kommande i besittning för att etablera en ny historia.