Få saker lockar fram idioten inom oss så enkelt som matematiken

Få saker lockar fram idioten inom oss så enkelt som matematiken. Det verkar dessutom som att ju simplare den är, desto oftare hoppar idioten fram. Det är kanske ovanan som gör det. Det är som om det vore mer pinsamt att slinta med siffrorna än med orden. Vi blir stela, paralyserade, hjärnverksamheten stänger ner, blockerar, vägrar. Det går inte! Det går inte! Känner inte igen! Hjärnan skriker och stänger av utmattad. Det händer aldrig med orden. De är rundare och lättare att ha och göra med. De kan alltid böjas och töjas för att passa in. Inte så med siffrorna. Inte så som vi har fått lära oss i alla fall. Men så är det också något annat att uttrycka än att göra. Siffrorna ska fungera, som i en maskin, funktionen måste fungera annars blir det helt fel resultat eller inget alls. Språket är ingen maskin. Matematiken, den vi får lära oss, är som en maskin.

Vi undrar om det måste vara så. Det skulle göra oss mindre osäkra om matematiken var lite rundare. Idioten inom oss kanske inte skulle hoppa fram lika ofta och vi skulle inte stanna upp lika ofta. Vi har sneglat på geometrin, som vi saknar. Det är alldeles för lite geometri. Är den inte lite rundare? Det är lättare att föreställa sig den som böjligare, töjligare, en mer förlåtlig räkning. Men nej. Tänk maskin, ingenjörer. Tänk maskin, idioter. Det måste bli precis rätt. Aldrig missa en detalj. Perfektion. Till slut ska vi döda idioten inom oss. –– Vad har vi gett oss in på?