Du kan ju alltid drömma
Du kan ju alltid drömma. Det är väl det enda som återstår att göra. Allt annat har mynnat ut i ingenting. Du har bara drömmarna kvar, dina barnsliga fantasier. Det beror på att du saknar övertygelse, att du inte är hängiven och trofast en längre tid. När du var yngre så kunde det vara i kanske nått år, sedan gick det utför. Om du håller kvar vid något i mer än en timma numera är det exceptionellt. Tyskan till exempel. Du skulle lära dig tyska. Och italienska och franska också. Men vad hände med det? Nu kan du bara drömma om att du kan alla dessa språk. Du fortsätter att köpa tyska och italienska och franska böcker och drömmer om att en dag kunna läsa dem. Men det är allt du gör. Drömmer. Du är fast, som paralyserad, i njutningsflödet. Det tar död på allting, allt bara mynnar ut i ingenting. Och du bara fortsätter att drömma. Drömmer dig bort för där är du inte fast. Det är död, njutningsflödet. Det är död och synd. Du måste sluta drömma, du måste tvingas ut ur drömmarna. Någon måste ruska om dig och väcka dig ur njutningsflödet. Det är vad som måste hända, för det här kan inte fortsätta.
Tags: