Vi har ju så mycket mer att göra

Vi har ju så mycket mer att göra, är så långt ifrån färdiga eller ens förberedda, och redan ska vi ut bland de andra. Vi hann knappt börja. Alltid mitt i, trängda, som med allt annat. Hur som helst. Det måste göras. Vi måste börja.

Börja från början. Vi har ingen aning om hur. Hur fungerar de här andra människorna egentligen? Vi vet vad vi vill, men de här andra? Någon av dem borde läsa böcker. Vi kanske kan läsa med dem, människorna. Dra in någon eller några av dem i våra krisstudier. Överösa dem med krisinsikt, infektera dem med vår sjuka. Inget skulle göra oss gladare än att se paniken i deras ögon, desperata gester och skriken. Det är vad vi drömmer om. Lite kaos och panik. Dynamik. Det är i de tillstånden krisinsikter kan bli dynamit.

Men vi hoppas kanske på för mycket. Först måste vi få tag på någon. Få igång en cirkel som kan börja snurra, sätta krafter i rörelse, få något att hända. Innan allt annat, måste något hända. Det här tomma flödet av icke-händelser måste avbrytas, om så bara för ett ögonblick. Ett ögonblick bara, eller kanske några, vad vi nu behöver för att dra in någon stackars sate i våra krisstudier.

Så en cirkel alltså. Vill du göra något, precis som vi? Göra uppror, sätta världen i brand? Här, börja läs. Vi läser tillsammans, metodiskt. Om krisen, om strukturomvandlingen, om systemens mekanismer, om underliggande processer och långtgående konsekvenser. Här sysslar vi inte med oreflekterande aktivism. Läs, förstå, kritisera. Läs igen. Fortsätt. Vår cirkel är inte för hetsporrar. Vi börjar om från början, från grunden, det allra mest grundläggande. Men vi måste erkänna, att vi inte riktigt vet vad det är. Krisen? Men krisen är abstrakt och konkret, global och lokal, den är så mycket och så svår att greppa. Vardagen? Vardagens mönster, de gråa erfarenheter från vardagen som vi knappt minns, som vi förtränger så fort vi kommit hem? Arbetet? Det som de intellektuella säger är upprätthållandet av vardagen, är det det som är grunden? Vi vet inte längre. Men vi tror att vi måste undersöka. Det är vårat ledord: undersök! Vi chansar och säger att metoden kommer först. Börja undersök och se var det tar oss. Undersök vardagen, dess mönster och rytmer, eller arbetet, staden, gå ut och undersök, eller gå inåt. Sök spåren, följ de som drar mest, som hundar! Nosa på allt och följ din instinkt! Vi vill förena våra krisstudier med undersökandet, och få något att hända. En cirkel som snurrar.


Tags:

 
 
 

Kommentarer inaktiverade.