Det är kvällen som avgör

Det är kvällen som avgör. Det är då begäret är som störst. Det är då resurserna börjar ta slut. Viljestyrkan, disciplinen, energin — det är helt enkelt dränerat. Det är då tomrummet uppstår. Det är då du står inför valet. — nej nej nej.. det är eftermiddagen som avgör. Det är då du börjar planera. Det är då som suget spelar in i inköpen, överrumplar dig på vägen, blir ett lätt avstick, en avvikelse, något enkelt och litet, inget att bry sig om.

Herregud nej. Bara nej. Långt innan det. Det är en lång biokemisk process som börjar åtminstone på morgonen. Innan du ens börjat begära morgonkaffet har miljontals receptorer i hjärnan aktiverats och börjat sända signaler till nerverna och hela organismen som förbereder sig för det förväntade. Kroppen positionerar sig, förväntar sig.

Det är en sekvens, en lång och komplicerad sekvens av biokemiska reaktioner. Vi vet inte allt, och jag alldeles för lite.

Men sen tar du ändå den där klunken som på något konstigt sätt lugnar dig, som bekräftar begäret, så att säga släcker törsten — känslan av värme, närvaro. Ruset omsluter. Det omfamnar. Det lovar; massor. Aktivitet, kreativitet; njutning och nöje, ett flöde —

Ett flöde som söker utlopp, vilket som — spontana tankar, omedelbarheter, egentligen ingenting — en rest som vill användas — som inte riktigt kan infogas i planer projekt — en rest, helt enkelt, en rest.

På kvällen, ändå, jag vill inte falla offer men jag har gett upp, för stunden, bara den här kvällen, eller eftermiddagen, det var inte planerat, det liksom överväldigade — jag VÄJDE INTE UNDAN.


Tags:

 
 
 

Kommentarer inaktiverade.