Det är utan tvekan farligt att premiera erfarenheten från fabriken
Det är utan tvekan farligt att premiera erfarenheten från fabriken, som om den skulle uttrycka den egentliga ordningen, hierarkins konkreta struktur. Så är det inte. Det finns de som i decennier genomlevt de förhållanden som för en samtida betraktare skulle uppfattas som närmast medeltida, eller åtminstone förlegade. Men det förlegade hänger kvar. Mentaliteter hänger kvar, upprepar sig i förlopp som tycks oändligt utdragna, förlopp som innehåller små subtiliteter som först långt senare gör sig påminda. Alltså, fabriken lever kvar. Arbetarna lever kvar, fast de inte är i den fabrik de tror.
I fabriken kan drömmen om Det Som Var få starkt fäste. Alla vet vad det var för något, Det Som Var, fast inte exakt, man kan inte nämna specifikt vad det handlade om utom kanske någon anekdot eller en oskriven regel alla anpassade sig till. Framför allt så var det inte det här. Det var inte den här skiten, med övertid och fördelat ansvar, med inhyrda och ständig stress. Då, när Det Som Var rådde, behövde man minsann inte springa mellan arbetsstationerna. Man behövde inte förklara något för Amir, sin nya, tillfälliga, arbetskamrat, som mest bara satt för sig själv nedsjunken i mobilen i lunchsalen. Då behövde man inte anstränga sig så som vi måste nu och man behövde inte oroa sig.
Det spelar ingen roll om man var med eller inte: Det Som Var är vad som ska vara. Det är idealet och rättesnöret. Det är betydelsen av Fabriken. Inget finns utanför Fabriken. Det är betydelsen av fabrikslivet. Det är en erfarenhet som gör sig påmind genom röstsedlar och anonyma kommentarer. Det är en erfarenhet som måste besegras men som inte kan tystas. Den måste utmanas. Den måste samtalas, alltså på allvar brytas av den Andres frågan, måste inlemmas i en dialog. Det betyder inte debattartiklar och uppslag i media, det betyder en blick mellan du och jag, på kafferasten, en fråga, gester och känslor, kort sagt möten som kräver allt, allt från intellekt och uthållighet, finess och humor, vardagens rytmer och nyckfullheter, utbrott och stumhet. Återupptaganden. Försök, stammanden. Det finns ingen lätt lösning. Ingen korrekt väg. Det finns bara försök, ansträngningar.
Tags: