13 JUNI
13 JUNI. Allt är avstängt. Inga distraktioner tillåtna. Minns vad det gör med en: känslan av ensamhet. Den går inte att bedöva. Och i längden smärta, för uppmärksamheten stärks. Men det är nyttigt att inte glömma. I lagom doser så man inte glömmer men inte heller plågar sig. För den här askesen görs inte som bestraffning utan som övning. Det finns ett mål att uppnå: en annan vardag i det riktiga arbetets tjänst. –– Lördag. Inget arbete utom studier. Fortfarande förmiddag och det känns bra. Studierna har brutits ner i specifika uppgifter att beta av. Just nu implicit derivering, nästa generaliserade integraler. Parallellt med läsning och övning skrivs det nödvändiga upp på ett minnesblad. Formler, utförande steg-för-steg, tydliga exempel. Det är mycket ett minnesarbete, för det är omöjligt att i det här läget införliva allt för att resonera igenom. Det finns inte tid. –– Tiden går långsammare. Askesen saktar ner tiden. –– Efter lunch. Dricker kaffe. Tänker att det är ganska skönt ändå. Att rensa bort alla distraktioner och lägga all kraft på en uppgift. Det skulle såklart varit något jag själv valt, inte det här som jag tvingas till. Men det är träning, och sedan får jag nytta av det. Nu till kaffet tar jag friheten att tänka på det som ska komma:
En månads arbete med träning och planerad diet. Kroppen ska grundligen förändras. Fett, gifter och socker ska bort. Hjärta ska stärkas. Hjärnan ska äntligen få det syre den begärt. Det blir en intensiv period, men övergående. Det är inte modellen som ska följas utan en rening och övning. För sedan följer en månads semester som blir en månad för det rikta arbetet. Konturerna och målet för sommarens riktiga arbete är redan bestämt och förberett. Det är bara arbetet som saknas. En månad med det riktiga. Med en kropp övad i en månad. Det kommer bli fantastiskt, tror jag. Därefter är det tillbaka till det normala och utvärdering av askesen.
Tags: