En sommar i total isolation
En sommar i total isolation. Det hade kunnat bli något av det. Men det tar på krafterna, isolationen. Det är inte en enkel sak. Också var ju fukten tvungen att komma. Mycket kraft gick åt till att bara bekämpa fukten. Fördragna gardiner och fläktar och allt var det nu var. Men fukten vinner alltid, den går inte att bli av med. Och det sitter kvar också, värmen och fukten, det försvinner inte så fort som man hoppas. Hur gör de som bor i tropiska klimat, hur försonas de med värmen och fukten? Det kanske bara är att ge upp, låta den uppsluka en. Bli ett med fukten. Vem hade kunnat vänta sig det här? Vem kunde tro att man skulle bli tvungen att acceptera all den här fukten just här? Nåväl, det går inte göra något åt nu. Sådana här inkräktare får man helt enkelt lära sig att leva med. Men det var inte fukten det gällde. Isolationen, just det. Vad göra med isolationen, vad kan komma av den? Jämmer och klagan är bara början. Bara början, inget mer. Det glöms snart. Så fort jämmer och klagan är färdigt och man gett upp så glömmer man. Och glömskan är ett lustigt fenomen. Det är som att förlora bäringen. Vad är framåt och vad är bakåt. Vem är det som pratar, och om vad egentligen. Sådana saker. Isolationen, den är lustig den också om man betraktar den på rätt sätt. Eller lyssnar ska man säga. För man ser den inte. Det är i alla fall svårt att lägga märke till den, gömd i mörkret som den brukar vara. Det går att höra den. Lyssnar man noga så hör man. Den är inte stum. Verkligen inte. Det är ett mummel. Ett svagt mummel men lyssnar man noga så går det inte ta miste på. Har man koncentrerat sig på det kan det rent av bli ganska påträngande. Som en objuden gäst. Svår att bli av med. Det mumlar på och på. Det är svårt att urskilja något från det, kanske omöjligt. Hör man något särskilt, eller i alla fall tror att man gör det, kan det lika gärna vara inbillning. Och lika bra är väl det för då är det ju nånting. Med andra ord kan det komma hur mycket som helst från isolationen för mumlet slutar aldrig. Det har nog alltid funnits där och kommer alltid att finnas där också. Så sägs det i alla fall. Det sägs också att man kan bli galen om man lyssnar till mumlet för länge. En del kunde inte ta sig ur och blev till sist ett med mumlet. Det kanske inte är sant, det kanske är inbillning. Men det är hur som helst inte ofarligt. Det kan leda till lika mycket förtvivlan som humor. Det lämpar sig bäst i doser, en begränsad tid. En sommar kanske. Eller mindre, det är nog olika för var och en. Distraktioner kan vara bra så att man glömmer bort mumlet emellanåt. Som fukten till exempel. Den distraherar. Den går det inte att fly från. Inte länge i alla fall. Den hittar en överallt. Som en ovälkommen gäst. Eller inte som en gäst. Som en inkräktare, just det. Man vill inte ha den där men där är den. Och det hjälper inte om man springer in och ut och runtomkring och fläktar sig och stänger fönster och drar för gardiner och allt vad det nu är för den är alltid där eller hinner i alla fall ikapp en och man vet inte längre vad man ska göra och man kan bli helt galen eller inte, det är svårt att veta, om man blivit galen alltså för det kan lika gärna vara inbillning. Men det var ju inte fukten det gällde. Isolationen. Vad göra med isolationen. Vem vet. Kanske ska man inte göra något med den. Man kanske inte ska göra. Man kanske ska göra motsatsen till att göra vad nu det är. Om mumlet är något man ger efter för eller ger upp för så kanske det är samma sak med isolationen. Den är ju alltid där fast man inte alltid så lätt ser den. Det är med isolationen som med ensamheten. Mitt i vimlet kan den vara, mitt bland andra där man kan tro att det inte finns någon isolation. Men så är det inte nu, ensam kvar i lägenheten med all fukt. Isolationen och fukten. Det är allt. Vad göra med isolationen den här sommaren med fukten. Vad göra med just den här isolationen. För isolationen de alla talar om är aldrig isolationen, den är aldrig samma, oavsett var och vem och hur är den aldrig samma utan egen, en speciell isolation för ett speciellt var och ett speciellt vem och på ett speciellt sätt, det går inte att komma undan. De har fått många svar, en för varje någon som försökt göra något med sin isolation, så det finns så många svar och så många exempel att det har blivit en del av mumlet kanske man kan säga. Om man lyssnar till det, lyssnar noga och koncentrerar sig så kanske man kan höra något svar, något som säger vad man ska göra med isolationen. Om man inte är rädd för att bli galen vill säga, inte rädd för lite galenskap i isolationen. För vem vet om det inte är just det man behöver. Lite galenskap. Vilket babbel, galet snack. Galenskapen dyker upp bara man lyssnat på mumlet tillräckligt länge och försökt göra något med isolationen vilken den än är. Isolationen gör en galen. Isolationen och fukten. Det är bara att ge upp, det finns inget annat att göra. Isolationen, den gör som den vill med en, bara man ger den tid.
Tags: