Skolan är också en slags fabrik
Skolan är också en slags fabrik. Inte så hård och bullrig som den gamla fabriken men likheterna går inte att blunda för. Det gäller också i skolan precis som i fabriken att det inte är tillåtet att tänka. Det är en oskriven regel, såklart, och de säger gärna högt motsatsen. Men studierna är utformade för att följas som en monteringsprocess på ett löpande band. Det är arbetsuppgifter att utföra, instruktioner att följa, information att memorera. Arbete, inte reflektion. Absolut inget tänkande. Jodå! Problemlösning är ju helt centralt, protesterar de. Det är det de tror är tänkande. System och funktioner som ska fungera, som ska producera.
Problemet är tiden. Inte att tänkandet saknas. Hade det bara varit tillåtet att tänka också så skulle vi inte klaga. Problemlösning är i sin egen rätt både kul och nödvändigt. Och tänkandet är inte alltid nödvändigt. Ibland, eller ganska ofta, vill vi bara leka. Men det är just detta med förbudet vi hatar så. Att tiden förbjuder det. Det är fabrikens tid och den tillåter inget annat än produktionstid. Det är problemet.
Vi önskar att det inte fanns några scheman, eller i alla fall att vi fick bestämma dem helt själva. Inga andra krav än de vi ställde själva, som viljan att veta ställde. Och inga lärare heller. Inga vi inte valt, och som själva inte valt, att undervisa. Helt själva eller med vänner, utan gränser, med bara viljan att veta och viljan att utforska.
Ibland drömmer vi om det, i stunder emellan, i mottiderna. Det som skulle kunna vara. Andra sätt att lära sig och utforska. Någon sa att det inte skulle vara en skola och att det inte är något som hindrar oss. Biblioteket är öppet, det är bara att gå in och sätta sig och läsa. En idiot. Vi skrattade åt varandra. Ett kort avbrott från den trängda tiden, den utmätta tiden när skuldklockan tickar på. Men det stämmer nog att det inte skulle vara en skola. Det är svårt att föreställa vad något annat skulle vara, om det skulle vara något alls.
Oavsett vad måste det ändå finnas böcker. Tror vi. Vi kan inte tänka oss en framtid utan bibliotek. Några av oss skulle gå dit av ren lust. För att få vara bland böckerna, känna dem, bläddra i dem, läsa och upptäcka. Men också andra skulle komma när de behövde ta reda på, samla in, upptäcka, utforska. Kanske i grupp. Inte bara tänkare och drömmare, också problemlösarna.
Det skulle finnas mindre rum där vi kan avskilja oss, läsa och samtala och tänka tillsammans. Och större rum, för de som vill tala till andra, de många, ja, som föreläsningarna men ordnat av oss själva när vi behöver det eller när vi vill det, aldrig igen plågsamma timmar med de som önskar de var annanstans.
Det skulle inte vara en skola, det stämmer nog. Men det skulle kunna vara här, i samma rum och byggnader, säkert många samma människor, mycket samma, men annorlunda.
Tags: