Det är inte en alldeles lätt sak att veta vad det betyder att utveckla sina förmågor

Det är inte en alldeles lätt sak att veta vad det betyder att utveckla sina förmågor. Alla? Och hur vet man vilka man har? Partiet är väl ingen skola, eller? Man börjar med det man har, det är givet. Man är med i partiet för att man vill något, det är också givet. Och det vi vill är gemensamt, partiet har ett program. Det är grunden för allt. Allt måste utgå från grunden. Oundvikligen måste partiet bli lite av en skola, för programmet är inte alls självklart. Programmet är inte någon objektiv sanning som teoretikerna kan deducera fram från Läran. Programmet är inte ens något dokument man kan läsa. Programmet kan bara internaliseras av revolutionärerna genom det mödosamma bearbetandet av den gemensamma erfarenheten. Det ni. Det görs inte i en handvändning. Det kräver studier och undersökning, diskussioner och reflektion. En slags skola.

Men vi lär oss också genom att göra. Förmågan att göra bättre och viljan att veta mer. Partiet är platsen där vi delar med oss, lyssnar och hjälper, därför att vi har en gemensam vilja. Det är naturligt, och det måste vara grundläggande det också. Komma samman för att göra bättre och veta mer. Komma samman för att bli mer.

Ok, det låter bra men det är lätt att snacka. Det ska göras också. Något att börja göra. Börja snacka. Det låter inte direkt revolutionärt eller radikalt. Men vad mer grundläggande mänskligt finns det än att prata med varandra? Om vi ska kalla det något annat kan vi säger undersökning. Det börjar med att vi undersöker varför vi är här nu. Vad drev oss hit, vilka förhoppningar och drömmar, eller vrede eller vad det nu är. Vi kommer från någonstans och vill någonstans. Undersök detta! Kartlägg! Prata om det och reflektera över det. Det är detta som avgör hur och när.

Men nånting går förlorat när vi säger undersökning när vi egentligen menar något mer. Undersökningen har ett objekt och metoder att följa. Samtalet är öppnare, inte en metod eller ett verktyg. Det är något mindre instrumentellt och närmare livet. Det har ett värde i sig. Det är inte bara snack och ingen verkstad.

Verkstad är faktiskt också något som behövs. Verkstad i betydelsen en plats där vi delar med oss av resurser, våra förmågor, och där vi kan experimentera och börja bygga nytt, eller reparera gammalt eller förbättra och förändra något. Det är idealet. Men det behöver såklart byggas det med. Och det vet vi inte hur. Vi känner bara till våra egna arbetsbänkar, vi vet inte hur en verkstad för partiet ser ut.

Först och främst ett rum, tänker vi, en plats att vara. Stort nog för alla. Och sedan alla verktyg, vilka det nu kan vara. En plats för konstruktioner och experiment, möten och samtal, planer och konspirationer. Vi vet inte riktigt. En verkstad som vi behöver den. Vi tänker det som något nästan organiskt, något som får växa fram och anpassas och nästan få ett eget liv.


Tags:

 
 
 

Kommentarer inaktiverade.