Underjorden lockar

Underjorden lockar. Den fascinerar och inspirerar. Det finns nästan ingen hejd för vår romantisering av det underjordiska arbetet för revolutionen. Hur det var organiserat med cirklar, distribution av illegal litteratur, nätverk av agenter, allt det där. Vi vill också till underjorden. Det hemliga, osynliga, viskande. Särskilt illegal litteratur lockar, vad det nu skulle vara. Men tiden är en annan för oss, vi förstår att det inte är vad som behövs idag. Vi förstår att vi drömmer och romantiserar. Det har kanske att göra med isolationen, och med den känslan av att vara avskuren från samhället och att makten infiltrerat varenda vrå. Isolationen och oron, det ständiga mörkret, det finns något där i bilden av och stämningen i underjorden som vi kan känna igen oss i. Att det är omöjligt att agera subversivt i det ”offentliga.” Det så kallat offentliga. Men vi avskyr det ändå, den arena som ”politiken” rör sig i. Vi vill neråt, till gräsrötter och underjord. Till direkta kontakter ansikte till ansikte, helt utan all den plastiga yta och retorik som omger det politiska. Till samtal och möten på riktigt. Det framstår som rena underjorden för oss.

När vi tänker underjord tänker vi mörka nätter, trampa genom snön till ett hemligt möte där illegal litteratur delas ut och används för att planera uppdrag, konkreta åtgärder som måste göras för att föra kampen framåt. Vi tänker på lågmälda samtal vid sidan av, med kamraten som stämmer av läget, med arbetskamraten som uttryckt upproriska begär. Mest av allt tänker vi på handfasta metoder. Praktiska tillvägagångssätt. Det är det vi vill åt.

I underjorden träffas de en och en oftast och ibland i sina små cirklar, aldrig öppet, aldrig många. De kan röra sig i massan ibland, men inte som massan. Blicken är aldrig riktad uppåt mot scenen och talarna, mot ledare och idoler. Alltid bara framåt eller snett neråt. Underjorden är för de avskilda. De utan tillhörighet i den här världen. I världen har de uppdraget att agera subversivt. Att deltaga i skådespelet sker möjligen som en täckmantel, ett sätt att undvika att bli upptäckt, men aldrig med ärligt uppsåt. Det är till den underjorden vi vill.


Tags:

 
 
 

Kommentarer inaktiverade.