Det är våra drömmar

Det är våra drömmar. När vi reser blicken från böckerna och när vi fylls av viljan att göra uppror, då drömmer vi om cirkeln som växer och om undersökningen som metod och händelse. Men vi är långt ifrån våra drömmar. Vi har ännu ingen cirkel. Vi har ännu inte brutit ut ur vår isolation. Ensamma läser vi. Ensamma fylls vi av hopplöshet när krisen tilltar och reaktionen växer. Ensamma fylls vi av glädje och vilja till uppror när revolter exploderar, långt borta. Isolationen gör oss impotenta. Att börja från början måste innebära att bryta isolationen.

Var det inte därför Daniel Mothé, och före honom Phil Singer och Si Owens, började med självundersökningen? De började med att berätta om sig själva. Otillräckligt kan vi säga idag. Otillräckligt och inte för alla, för alla kan och vill inte berätta om sig själva. Men det var en början. Det var ett delande av erfarenheter, ett möte som kunde bli något mer. Vi kanske inte egentligen saknar erfarenheterna, för vi stöter på dem mer och mer i litteraturen och till och med i filmerna nu. Men vi saknar mötet. Steget ut ur isolationen. Vi saknar början. Därför måste vi berätta.

Och sedan? Sedan vet vi inte. Men vi vill tro att en cirkel som snurrar, med möten som ger varandra fart, är grunden för något annat, ett uppror, en annan vardag, ett annat liv utan isolationen. Vi drömmer, men vi tror på det.


Tags:

 
 
 

Kommentarer inaktiverade.