8 OKTOBER
8 OKTOBER. KVÄLL. Försökte läsa. Omöjligt. Extrem trötthet och extrem besvikelse på spekulationerna, fantasierna, den löjliga nostalgin. Dessa intellektuella som är så förbannat menlösa. Högst tio minuter läste jag innan tröttheten tog över. Bokens tyngd mot magen väckte mig och jag la ifrån mig den. Vad ska jag göra? De intellektuella slösar bort min tid, isolationen hindrar mig från att gräva själv, annars hade tröttheten gjort det. Sätter mig med journalen istället. Men jag tvivlar på om den här journalen är värt besväret. –– Så länge kroppen är i rörelse och med jämna intervall får en dos kaffe håller jag mig i något som liknar vakenhet. Tio minuters stillhet och tystnad är allt som krävs för att den ska slockna. Det är omöjligt att läsa på kvällarna. Måste ta ledigt, glöm inte det. –– Jag väntar på friheten. Men hur kommer det att vara? Det kanske bara bli ett byte från en överlevnad till en annan. Om tröttheten är densamma, då är det slut. Då finns inget mer att göra. Men jag kan inte tänka på det nu. Jag måste generera begär att fly och förstärka känslan genom hela sinnet och hela kroppen. –– Det krävs en extremt klarsynt analys, både på det personliga och samhälleliga planet. Analys och rationellt planerande. Igen: finn balansen. Det är absolut nödvändigt för att undvika suicidets lockelse och fantasier om klasskamp.
Tags: