7 OKTOBER
7 OKTOBER. KVÄLL. Varje gång jag har hamnat i djupet har det känts som att jag inte kan komma djupare. Det är omöjligt att rangordna. Och varje gång har jag fortsatt en bit till. Inte av egen kraft utan just tack vare paralyseringen, som har låtit tiden passera. Även om också högpunkterna har varit mörka så går det upp och ner. Stunder jag drömmer och stunder jag förtvivlar. –– Paralyseringen gör det värre. Allt blir grått, smaklöst och kraftlöst. Det kan hålla på i dagar. Det går i svaga vågor mellan drömmar, glömska och smärta. Vad har jag gjort hela dagarna? Minnet rinner ut i den gråa glömskan. –– Söndag kväll. Det gör bara ont.
Tags: