18 JULI
18 JULI. NATT. Svullnaden har blivit värre. Har praktiskt taget blivit sängliggande. Inte mycket annat att göra än att läsa och skriva. —— Så, konkret ser jag endast en flyktväg nu och det är tillbaka till skolan. Det kanske finns andra också men det är, tror jag, den säkraste och för tillfället lättaste flyktvägen. Det gäller bara att stå ut med skiten i fabriken ett år till. —— Det regnar och blåser. Regndropparna slår mot fönstret. Under varje ledighet kryper vakenheten längre in i natten. Tjugo i tre. Melankolin brukar komma vid nattens mitt. Brukar försöka göra annat då för att distrahera tankarna men tån gör det besvärligt. —— Jag har inga bra minnen av skolan. Fast det är många år sedan nu och högskolan ska vara annorlunda säger de. Det finns inte heller några garantier för att studierna ska hjälpa mig att bryta isolationen. Men det är om inget annat en bättre plats att vara på när stormen kommer. Fabriken är en kvävande plats, en hård och oförlåtande miljö, befolkad av reaktionärer. Jag hatar det där. Jag hoppas att högskolan har en annan miljö, en som inte bara förstärker isolationen. Jag är beredd att satsa allt på detta marginella hopp. —— Borde skriva några ord om stormen, den kris som nu härjar i Europa, eftersom jag nämnde den. Men sömnen börjar komma och jag måste ta tillvara på den.
Tags: