Morgontimmarna med tunga ögonlock
Morgontimmarna med tunga ögonlock, drömmar om flykt, om en annan vardag, om ett slut. Samma drömmar sedan det här fabrikslivet började. Varje dag, någon gång under dagen om så bara för ett ögonblick, kommer drömmarna. Hemska, skrämmande och hoppfulla drömmar. Berätta inte för någon, ingen kommer förstå, alla skulle hata dig, hur kan du önska något sådant skulle de säga, det är inte bara du som finns i världen skulle de säga, berätta inte för någon tänker jag, de kommer inte förstå.
Några av dem kanske skulle förstå, förstå instinkten, oviljan att tvingas hit. Några av dem, de äldre som var med, de drömde om att fabrikerna en dag skulle vara i arbetarnas händer, att det skulle bli de själva som bestämde inte cheferna. Men de drömmer inte längre, eller så berättar de bara inte för någon längre. Andra skulle kanske förstå oviljan att delta, att lämna det här stället bakom, att vad som helst är bättre än det här.
Men jag drömmer inte om att fabriken en dag ska vara i arbetarnas händer och jag drömmer inte om att en dag vara på en annan likadan plats bara lite bättre. Jag drömmer om att fabrikerna en dag ska stå i lågor. Jag drömmer om eld. På lågor ända upp i skyn. På betongväggar som spricker och rasar samman. Jag drömmer om eld som väcker till liv.
Tags: