Ofta är arbetet uthärdligt
Ofta är arbetet uthärdligt. Då får man inte ont i kroppen, man blir inte orolig och kan sova på nätterna, och tiden i fabriken kan gå ganska fort. Jag har lärt mig nästan allt nu, det går på rutin. Då kan man koppla bort, dagdrömma.
När det är som bäst är det tråkigt. Det är dagarna när man har ett monotont jobb som tar timmar, ibland dagar. Då när man slipper komplikationer, minibossarnas irrande, allt det som stressar. Det är fabrikslivets två lägen, stress eller långtråkighet. På många sätt är vi priviligerade. Så här bra är det färre och färre som har. Lyxen att ha långtråkigt. Men ändå. Ändå så hatar jag det. Jag hatar det när jag kommer hem. När jag börjar på mitt och vet att jag måste tillbaka imorn. Det är bra där och tiden går fort. Men tiden går bort och försvinner. Tid som borde vara min. Tid jag blir bestulen på.
Det är helheten som gör det. Fabrikslivet. Till och med själva arbetet kanske skulle vara ok om det inte innebar fabriksliv. Men det tvivlar jag på.
Tags: