Har inget minne av första kontakten med Marx

Har inget minne av första kontakten med Marx. Ett urval av hans samlade skrifter finns någonstans där i början, men den första direktkontakten är diffus. Kanske för att han från första början varit med i bakgrunden, liksom tyst påverkat alla de andra och planterat sina tankar hos dem, antingen som ett rättesnöre hos vissa eller som ett spöke hos andra. Särskilt hos anarkisterna. Det minns jag fortfarande. Anarkisterna var särskilt upptagna med att bråka med Marx, fast det egentligen inte var så mycket Marx de ogillade som hans efterföljare. En sak var dock obestridlig; i en värld dominerad av pengar, lönearbete och konsumtion kunde ingen civilisationskritik undkomma att ta sig an Marx.

Minns att det började med filosofin. Historiematerialism och dialektik och andra tunga begrepp. En syn på världen, eller snarare ett angreppssätt, som gick till grunderna. Det börjar med en intuition, en känsla av att något är fundamentalt fel med världen. Att det inte borde vara såhär. Minns en fras från Marx, som i sin tur tog det från Shakespeare: Ur led är tiden. Det är inte bara människor som är ur led, hela samhällen, ja hela världen är ur led. Marx talade om det där. Om materiella rörelser, att det inte räcker med idéer och vilja. Den mentala bilden av ett slags historiens kontinentalplattor som sakta rör sig ifrån eller mot varandra och orsakar jordbävningar. Det är marken vi alla står på han ville beskriva.

Det började med filosofin men det leder såklart till frågan om praxis, handlandet. Det är i själva verket där från början även om man inte omedelbart ser det. Problemet är bara att det för vissa av oss gäller handlingsförlamning. Sanningen är inte alltid revolutionär, den kan också leda till besvikelse och hopplöshet. Kapitalet, så som Marx kartlägger det, framstår som totalt. Kapitalet har koloniserat hela världen, och nu vårat inre. Hur kämpar man mot en sådan fiende? För Marx var det kämpande subjektet proletariatet, men vilka är proletärerna egentligen? Det finns så många skikt och fragment nu.

Skillnaden är kanske bara utgångspunkten, från vilket perspektiv man kommer. Fattigdomen, den trängda tiden, våldet, eller allt samtidigt. Bristen. Det är den gemensamma nämnaren. Det proletära tillståndet kan ha många orsaker men bottnar i den bristen, egendomslösheten. Att sakna makt, tid eller pengar eller allt samtidigt. Att vara proletär är att vara fastnaglad i bristen. Bristen leder till hunger. För vissa är hungern där från början. För andra kommer den efter en period av melankoli. Ytterligare några fastnar i hopplösheten. Det är hungern som Marx talar om när han talar om materiella rörelser. Proletariatets hunger. Det är något helt annat än den spiritualistiska hungern och den borgerliga hungern. Proletariatets hunger är en hunger efter bröd, för överlevnad. Den motiveras av nöd.

Har alltid betraktat Marx som en genuint pessimistisk tänkare, men hans tänkande om brist och nöd, materiella rörelser och historiska subjekt, uppenbarar trots eller kanske tack vare den aggressiva pessimismen en svag gnista av hopp.


Tags:

 
 
 

Kommentarer inaktiverade.