Borra

Borra, fräsa, kapa, skruva, böja, skrapa, hamra, blåsa, packa. Repetera. Tänk inte på det. Borra, fräsa, kapa. Automatiska rörelser, mönster, kroppen lär sig. Skruva, böja, skrapa. Tänk inte på det. Repetera. Hamra, blåsa, packa.

Varje rörelse, ner till minsta detalj, jag vet exakt på millimeterna hur det ska vara, tiondels millimeter till och med, minsta detalj, men inte helheten. Slutprodukten. En komponent, av tio, tjugo, vet inte exakt, men bara en liten del av helheten har jag koll på. Det har varit annorlunda med vissa slutprodukter. Kanske har jag kunnat lite mer, så mycket som hälften av allt som görs för att producera den. Med bara lite mer engagemang skulle det gå igen. Fråga, intressera dig, gå till utställningen på rasten istället, med lite engagemang går det. Uppmaningar från de som aldrig är engagerade i borra, fräsa, kapa, skruva, böja, skrapa, hamra, repetera, tänk inte på det, blåsa, packa.

Faktiskt har jag aldrig brytt mig, inte ens i början. Slutprodukter jag inte bryr mig om, arbetsprocesser som tråkar ut mig. Det är inte intresset som fört mig till fabriken. Tänk inte på det. Borra, fräsa, kapa. Egentligen, tänker jag. Egentligen skulle jag vilja veta allt. Skruva, skrapa, hamra. Från materialets minsta beståndsdelar till slutprodukternas hela infrastruktur. Blåsa, packa. Känna till allt. Tänk inte på det.

Det får inte upphöra, borra, fräsa, kapa, inga stillestånd, inga icke-göranden, det är processens pågående, alla skruva, böja, skrapa, som är allt, hela processen, utan dem finns inga blåsa, packa, börja om. Det går inte att känna till allt, utan att falla ur, det går inte att känna till processen, när man är i processen. Den kräver det, borra, fräsa, kapa, beståndsdelar och moment, organiserad i sin helhet, som process, inte av de som skruva, böja, skrapa, hamra, blåsa, packa. Den kräver det, tänk inte på det.