Hur står de ut

Hur står de ut, de som helt gått upp i fabrikslivet, som inte kan tänka sig något annat. Jag kan inte förstå det. De pratar om fotboll, mest av allt, någon ibland om musik, men annars hör jag ingenting. Ingenting. Kan inte förstå det. Kan inte prata om det, vad är det för knäppa frågor, man vill väl vad folk vill mest, är det något fel på det eller? Ingenting. Vad ska man säga. Men är det allt, finns det inget annat, något mer för oss alla, eller är det privat, efter fabriken stängt, hem till familjen och sen är dagen över och det börjar om. Bygga ett perfekt hemma för att stå ut med fabrikslivet. Är det så de gör kanske.

Om jag hade ett annat liv utanför fabrikslivet, då kanske det skulle vara lättare. Att stå ut, i decennier. Decennier av fabriksliv. Jag klarar inte av det, inget av det, inte nu och inte decennier. Det gör för ont.