Analys

Analys, den här gången inåt, in i psyket. Psyko-analys. Försök att fördjupa och bredda ett så kallat materialistiskt perspektiv på sakernas tillstånd. Flera anledningar och orsaker har dragit mig till den här problematiken, närmare bestämt följande.

En första anledning och orsak: Jag mår skit. Jag vill inte leva. Allt är svårt och smärtsamt. Allt tar emot och är en väldig ansträngning. Det är inte en ny känsla men den har tagit över mer och mer. Avbrotten från misären är färre och kortare. Det är ett helvete och jag söker något som kan lindra och eller åtminstone förklara. Att bara förstå vore något. Jag förväntar mig inte någon större frigörelse eller ens mycket av en lättnad. Förståelse räcker.

En andra anledning och orsak: Allting går åt helvete och ingen gör något åt det. Förutom den fullständiga farsen som kallas politik, som skriker sig allt hesare om allting som flimrar förbi i flödena och samtidigt gör absolut ingenting om någonting alls, så fortsätter vardagen med minimala ytliga anpassningar och lika impotenta som frustrerande uttryck, på fikarasterna, bland de oändliga hyllraderna med varor i storhandeln, i frustrerade middagar med lika frustrerade som förvirrade bekanta, överallt. Det verkar inte finnas något stopp på frånkopplingen och vilsenheten. Det är inte längre möjligt att förvånas, för varje stund exploderar absurditeten bort händerna, ögonen, möjligheten, passagen mellan punkter som kunde ha utgjort ett mönster, och du blir bara tröttare, undrar var energin kommer ifrån som du inte har fått något av. Kanske en analys kan sammanfoga, konsolidera, ett perspektiv, och reservera lite av den där energin.

En tredje anledning och orsak: Reaktionärerna tar plats vilket innebär att vi trängs undan, tystas och skräms, till och med misshandlas och dödas. Det blir mer akut för varje dag. Och det är inte bara ett uttryck. Det är våld och det är rädsla. Men det är mer än bara våldet på gatan eller diskursen i massmedierna, det är en bred och genomgripande rörelse genom hela den samling av apparater som vi kallar ”samhället” (som i sig ter sig som en fiktion, som något frånskilt, främmande, i mångas ögon nostalgiskt). Den här reaktionen, inte bara den våldsamma fraktionen, måste förklaras, analyseras och sättas i relation till allt, till helheten, allt det som är så svårt, nästan omöjligt att gripa efter. Men det är nödvändigt, tillsammans med den allmänna förvirringen (andra anledningen) och den privata misären (första anledningen). Det är uppenbarligen inte en fråga om enskilda, som om deras inre var fullständigt skilt från det samhälleliga, men inte heller bara det yttre, som om det var stumma strukturer; frågan gäller kopplingen, själva förmedlingen mellan instanserna.

En fjärde anledning och förhoppning: tillståndet är skapat av omständigheter och vanor, som alla går att förändra om mekanismerna bakom kan begripas och omformas. Det enskilda tillståndet kan förändras, utvecklas, kanske bli ett sådant som inbegriper andra och med det skapar en kedjereaktion. Analysen är kanske ett av medlen för att tända gnistan. Kan inte avgöra om så är fallet, men intrycket och de första ingångarna till materialet tycks lova något i den riktningen. Kanske inte fundamentalt transformativt, men en början. Ett verktyg, åtminstone, för att fortsätta.

Om inget annat så är det kanske något som kan avvara suicidet ett litet tag till.