Tvingar mig in i det
Tvingar mig in i det. Omgiven av talen, definitioner, papper och penna, och böcker. Jo, jag har massa böcker om det. De ska hjälpa mig är det tänkt. Men mest stirrar jag ner i pappret. I timmar, med tristess eller frustration när det fastnar, eller med en nära besatthet de stunder det faktiskt flyter på. De är inte vanliga, men de kommer, och de gör så att det inte riktigt är outhärdligt. Det slukar timmar som inget annat. Faktiskt. Inget annat kräver så många timmar, ingenting alls som jag varit med om. Matematisk tid. Det är något speciellt. Helt annorlunda jämfört med föreläsningar och lektioner och sånt. Då tycks inte tiden kunna gå långsammare. Men när problemet på pappret bearbetas, och hjärnan tvingas arbeta, då tickar sekunderna långsamt, med ljudet av blyerts mot papper, men timmarna försvinner på ett ögonblick. Utdragna, sega beräkningar, oändliga sekunder. Lösningar, insikt, lek i flöde, timmar som rinner iväg. Så är den, den matematiska tiden. Inget annat är som den. Jag vet ännu inte vad jag tycker om den.
Det är lite som konsten, tror jag. Det kan vid första anblick se enkelt ut, men när man gör själv blir man först bara frustrerad. Det krävs tid för att bemästra hantverket. Oändligt med timmar av träning. Det är så lätt att ge upp och nöja sig med att betrakta. För de som lyckas ta sig in och finner flödet är de oändliga timmarna inget jobbigt. Och där är också skillnaden mellan matematiken och konsten; med konsten uttrycks något, något inre tvingar sig ut, som motiverar och besätter en. Siffrorna är stumma. Talen säger ingenting. Jag hör eller ser i alla fall inget. Kanske, inte ännu.
Räknandet är bara halva grejen, om ens det. Först och främst handlar det om logik. Matematiken är system som följer bestämda mönster. Det gäller att förstå dem och göra dem till sina. Då kommer allt falla på plats. Det borde det. Men det tar tid, såklart. Massor av tid.
Det mesta bygger vidare på tidigare kunskap, systematiskt utvecklas det och förutsätter att den införlivats. Men så är det såklart inte. Det mesta har inte blivit kunskap utan bara information som tappas på vägen. Jag måste återvända och bygga upp ett system för kunskapsbyggande. Ett långsiktigt och tidskrävande projekt, samtidigt som nytt hela tiden kommer till. Tiden räcker inte till så jag arbetar i motvind. Men om det görs snabbt och smart kanske mycket kan rekonstrueras.
Vi ska nu börja med linjär algebra. Men analysen gick för fort! Jag blickar bakåt med frustration. Är ju fortfarande pinsamt ofta osäker på basala räkneregler! Linjär algebra, herregud, jag vet inte vad det är men behöver ändå minst en termin till med grundläggande aritmetik! På den här pyramiden av det matematiska systemet är basen väldigt skakig just nu. Att vi klättrat högre betyder inte att jag bemästrar nivån vi är på. Mer syns härifrån, det betyder mycket. Översikter hjälper. Jag vet vad som behövs för att stabilisera basen. Problemet är tiden. Den räcker inte till, den går för fort. Det blåser här uppe.