I en biografi stöter vi på en imponerande regim

I en biografi stöter vi på en imponerande regim. Självaste Immanuel Kant lade ner mycket möda på att utveckla vad han kallade en dietikens konst, konsten att förebygga sjukdomar utan behandling. Många års självstudier tillsammans med aktivt intresse för dåtidens forskning i ämnet lade grunden till regimen, eller ”systemet” som han kallade det. I det sena verket Der Streit der Fakultäten kan vi läsa den i sin helhet.

Varje regim måste vara individuell. Kropparnas många variationer tillåter inte en mall för alla. Du måste alltså för det första känna din kropp. Bli herre över din natur, sa Kant, annars blir du dess slav! Vissa allmänna regler gäller dock:

1) Håll huvud, ben och bröst kalla. Tvätta fötterna i iskallt vatten (”så att blodkärlen längst bort från hjärtat inte försvagas”). 2) Sov mindre. ”Sängen är en sjukdomshärd.” Och enbart på natten. En jämn dygnsrytm är viktigt. 3) Rör på dig: ”betjäna sig själv” och promenera i alla väder.

När det kommer till maten gäller avhållsamhet från flytande föda, och minsta möjliga drickande. Bara en måltid om dagen. För Kant var dagens enda måltid middagen. En rejäl middag med gott vin. Alltid i sällskap. Helst åt han fisk. Nyfångad torsk var favoriträtten.

Efter maten måste man röra på sig. Siesta är skadligt! Kants middagar blev en institution. Likaså eftermiddagspromenaden, den av Königsbergsborna så kallade ”filosofrundan.” Det sägs att man kunde ställa klockan efter den. Promenaden, till skillnad från middagen, tog han dock själv.

Under måltid och promenerande är det skadligt att tänka för intensivt. Kropp och huvud kan inte fungera samtidigt, det kan leda till hypokondri eller yrsel. Dietikens konst består i att omväxlande belasta mage, ben och hjärna. Tänkandet stjäl krafter från magen, vilket gör en illamående om man samtidigt äter.

Tala inte när du promenerar! Då får du i dig kalluft vilket ger upphov till reumatisk värk. Andningsteknik är således viktigt. Det kan skydda oss från förkylning, ge bättre sömn och till och med göra oss mindre törstiga.

Mycket i Kants regim måste vi idag avfärda. Men utifrån dåtidens kunskap var det inte alls så tokigt som det kan låta för oss idag. Mest imponerande är det minutiösa förfinandet av regimen utifrån de senaste vetenskapliga rönen och den ständiga omsorgen av kroppen. Det är också intressant att Kant lade stor vikt vid tänkandet. Tänkandet, filosoferandet, är en fantastisk resurs mot all sorts krasslighet, menade han. Det är en ”humörets stimulator” och skänker en andlig styrka som kompletterar kroppens oundvikliga förfall. Det är alltså inte endast för filosofer. Alla behöver praktisera sitt förnuft, inte bara för samhällets bästa utan också för hälsans skull.

Kvällen ägnade Kant åt lektyr (tidningar, tidskrifter, skönlitteratur). Klockan tio var det dags för sömn. Om inte tankarna har skingrats behövs metoder för att frammana denna effekt. För Kant fungerade det att upprepa ordet ”ciceron” för att sömnen snart skulle infinna sig.