De lovade att det skulle bli bättre

De lovade att det skulle bli bättre. Inte bara för företaget utan också för oss. Onödigt slöseri med tid och resurser skulle bort. Att ta bort tidsslöseriet tjänar alla på, sa de. Vi ska jobba smartare, inte hårdare, sa de. Vi ska inte höja tempot. Inte mycket i alla fall, lite grann är bara bra. Det ska inte bli jobbigt, det ska vara kul att gå till jobbet. Det här är nödvändiga förändringar. Och förresten gör alla det. Det är hård konkurrens och vi har små marginaler. Vi har inte råd att inte göra det. Vi klarar det tillsammans. Alla måste anstränga sig lite grann. Alla måste offra sig lite grann. Acceptera de här små förändringarna annars går vi under. Varför inte, det är ju egentligen bara sunt förnuft. Och förresten är det så små grejer, nästan löjligt, att vi inte behöver diskutera saken, så säg bara ja, tveka inte, skynda!

Men vi har inte hunnit få det bättre än. Det är lite ont om marginaler. Lite komplikationer uppstår alltid, det får man räkna med, sa de. Vi fixar det snart, det kommer bli bra när det är färdigt, sa de. En omställningsperiod har vi räknat med. Om vi bara alla anstränger oss en aning så är vi snart ikapp. Det är tråkigt att inte alla ställer upp för laget när vi behöver jobba över lite. Mycket tråkigt. Man kan nästan säga att det är osolidariskt. En del sitter minsann på höga hästar, tror de vet bättre, vill inte vara en del av lösningen. Det är tråkigt men vi lyssnar på allas åsikter. Det är viktigt att lyssna, vara öppen och ta till sig. Lyhördhet och flexibilitet är jätteviktigt. Vi ska jobba på det, allihopa. Också vi i ledningen.

Vi, allihopa, tillsammans. Det säger de. Det tror de säkert också.