Vi har läst en bok om njutningsflödet

Vi har läst en bok om njutningsflödet. Konsumtionsliv heter den. Av den har vi lärt oss att njutningsflödets tid är pointillistiskt, det vill säga en rad punkter, en hastig repetition av skenbart självständiga ögonblick, en konstant nukultur. Och lika viktigt: det är ett tillstånd som överflödas av besvikelser. Mycket lite, nästan inget alls, ger fullständig tillfredsställelse. Njutningsflödet kännetecknas därför inte alls bäst av passivitet, förnöjsamhet eller prokrastinering. Tvärtom. Det är en extremt jagande aktivitet. Prokrastinering till exempel, är inte det egentligen otålig väntan på njutning, därför att man egentligen värderar njutningen högre än något annat? För njutningen är den enda flykt man ser inom räckhåll när man är fast i njutningsflödets tid.

Vi har läst en annan bok också, en om askes. Av den har vi lärt oss att den asketiska regimen handlar om att bemästra subjektiviteten. Subjektets form ges av det samhälleliga som i Imperiets tidsålder är detsamma som njutningsflödet. Flödet består av varor, mest immateriella som bilder och ljud. Allt framträder som varor, men blotta hastigheten i flödet gör allt diffust. Behov och begär, gratis eller inte, sanning och simulation. Det finns inget stabilt här, subjektiviteten är, som de säger, en multiplicitet av singulariteter. Vi är inte helt säkra på vad det betyder, eller vad det innebär. Men det gör inte askesen som metod att bemästra subjektiviteten till någon lätt uppgift.

Det är inte bara så att våra föreställda behov är falska i hög utsträckning utan även konsumerandet blir till ett formande av en vara, nämligen oss själva. Det är nästan omöjligt att komma ifrån. Eftersom det samhälleliga levs genom njutningsflödet, det vill säga att vi betraktar och blir betraktade av andra, förhåller oss till våra medmänniskor så som varor, så blir formandet av oss själva bestämt genom varurelationen. Det låter som abstraktioner men det blir ofta mycket konkret. Till exempel används varor för att mobilisera projekt oavsett om de behövs eller inte. Om du vill omforma dig, återuppfinna ett nytt jag, något njutningsflödet ständigt uppmanar och uppmuntrar, gör du det genom att konsumera annorlunda. Finns inte den eftersträvade identiteten att köpa är sannolikheten stor att du heller aldrig ens föreställer dig den från första början.

Askesens rening av behoven handlar därför inte om något moraliskt förkastande av konsumtionen utan om ett långsamt, tålmodigt fostrande av ett medvetande delvis avsides. Det är ett delvis undandragande men bara en början. Isolationen behöver därför inte alltid vara något negativt. Det finns en aspekt av isolationen som kan utnyttjas, som kan bli en språngbräda ut. Isolationen kan föda monster, dödliga och tragiskt destruktiva monster. Men isolationen kan också med den asketiska regimen forma revolutionära monster.