Våra intellektuella projekt
Våra intellektuella projekt. Vi har för många, det är klart. Vi saknar förmågan att avgränsa, fokusera och framför allt att hålla oss till ett projekt i taget. Hur många har vi inlett vid det här laget? Ett om idioti, ett om krisen, ett om fabrikslivet och ungefär hundra om filosofi. Det har inte blivit något av det. Anledningen till att det aldrig blir något av projekten är troligen ganska enkel. Vi vet inte vad ett projekt egentligen är.
Som tur är har vi funnit vår Lärare. Vi frågar honom och han säger Idioter! Ni måste arbeta, säger han. Arbeta på riktigt, på riktigt skriva och i minsta detalj planera, formulera och fullfölja. Det är inte sant att vi har inlett flera projekt, säger vår Lärare. Vi har inte inlett ett enda! Vi vet inte ens att svara på frågan varför; varför det ena eller det andra projektet. Några gånger har vi kommer nära, det är sant, som när vi har försökt uppfinna en ny början, de gångerna vi tog upp en gammal bok och verkligen läste den som om det var för första gången igen. Det var nästan intellektuella projekt, säger vår Lärare. Där fanns något.
Vi ska göra något liknande. Fast bättre och större. Mer genomtänkt och långtgående. Men var vaksamma, säger vår Lärare. Bli inte för entusiastiska. Ett riktigt projekt kräver förberedelser. Det har varit vårt första misstag, att vi aldrig förbereder oss, vi bara rusar in i något och nästan direkt tappar kompassen och lika fort intresset. Så förbered! Förbered noga, säger vår Lärare.
Ett intellektuellt projekt har en målsättning. Kunskap, naturligtvis. Det är vad viljan att veta törstar efter. Men inte flyktig, ytlig eller opersonlig kunskap. Kunskapen ska införlivas, göras verksam och transformativ. Det är poängen. Det räcker inte att bara ta sig igenom en bok, skriva några rader och inbilla sig att man har blivit bildad. Det är när den förändrar ditt sätt att se på världen, när den tvingar dig att ställa nya frågor, och ställa dessa frågor på nya sätt, det är då kunskapen på riktigt har tagit plats i dig.
Det sker inte över en natt. Även om det känns så ibland när vi i nattens rum tas över av en bok. Sömnen har en förmåga att stjäla mycket av kunskapen så att du, när du vaknar, har förblivit oförändrad. Det sker inte över en natt, det kräver hårt arbete. Det kräver planering. Det måste bli ett projekt.
Så, vi har viljan att veta, kunskapstörsten. Vi vill till exempel förstå krisen. Vi kan svara på frågan varför, det är enkelt: den genomsyrar vår vardag, från vad vi hör på radion till morgonkaffet till chefens antydningar om den ”osäkra marknaden” på eftermiddagsmötena till oron för framtiden på kvällen. Vi vill förstå krisen så att vi kan besegra oron, så att vi kan söka vägar ut. Vi planerar. Tar fram böckerna, ställer frågor, läser, antecknar. Vi går vidare. Och någonstans på vägen tappar vi farten, kommer av oss, blir tvungna att börja om.
Det är kanske bara lathet. Vi klarar kanske inte hårt arbete, helt enkelt. Fast i fabriken arbetar vi hårt, inte varje dag men tillräckligt för att göra oss trötta. Projekten kräver den där extra ansträngningen, det utöver det normala. Var finner vi den extra kraften? Vi vet vad vår Lärare skulle säga. Gud. Men det hjälper inte oss så mycket. Hur gjorde de intellektuella? Inte de på akademierna, de som var ohindrade av fabriksliv eller andra tids- och kraftdödare, utan de andra, de nomadiska, organiska eller revolutionära?