Se på oss

Se på oss, sa E. Man skulle nästan kunna tro att vi inte är några idioter. Var sin trave med böcker, skrivandes anteckningar och en allvarlig min. Någon utifrån skulle inte lägga märke till att det bara är introduktionsböcker, att anteckningarna bara består av långa citat med feta frågetecken efteråt och att den allvarliga minen egentligen säger ”förstår jag det här rätt är det kört.”

Men vi vet inte om vi har förstått någonting. Kristeori. Bara ordet ger oss huvudvärk. Vi ångrar redan att vi gav oss in i det här men nu kan vi inte ta oss ur det. Vi måste försöka förstå, det handlar om hur vår vardag kommer att förändras den närmsta tiden. De intellektuella gör det inte lätt för oss, så som de bråkar med varandra om hur man ska förstå krisen. Och vad är det för kris egentligen? Är det skulderna som är grundproblemet eller tillväxten eller arbetslösheten eller allt samtidigt och hur hänger det i så fall ihop? Vi börjar på ett ställe men så kommer någon och säger att det är något annat vi måste börja med. Alla kvällar vi har lagt ner på det här och det enda vi kommit fram till är att vi måste bestämma var vi ska börja.

Varför inte börja med pengar. Något så simpelt och vardagligt men samtidigt så mystiskt och mäktigt. Några har mycket pengar, kanske för mycket säger vissa, och andra har lite eller inga alls, vilket också är ett problem. Pengar styr världen, men varför och hur? Vi börjar med pengar. För oss betyder det att gå tillbaka till Marx. Damma av Das Kapital och läsa det där kapitlet som vi alltid hoppade över förut.

Pengar är något speciellt i det kapitalistiska produktionssättet. Det har fått historiskt specifika egenskaper. Pengar har länge används men det är först nu som det spelar en sådan central roll i produktionen och distributionen av varor. Det är inte bara samhällets komplexitet som gör det, även om det i viss mån lagt grunden. Det är pengar som är viktigt i den kapitalistiska världen, inte primärt verkliga behov. Det är mer än bara cirkulationsmedel, det förstår alla. Det är bara att öppna ögonen. Allt kan köpas för pengar, och det är begäret till pengar som avgör vad som kommer att produceras. I den här världen är pengar frihet och makt.

Marx gör naturligtvis allt han kan för att göra sin analys så tråkig och komplicerad som han kan. Kanske för att han tycker framställningen kräver det, det kan inte vi avgöra, E. och jag. Vi har dock lyckats notera några saker. För det första har penningen liksom varan två sidor eller begrepp, eller kan man säga en dubbelnatur. Å ena sidan är det ett värdemått, en representation av en varas bytesvärde; å andra sidan är det ett cirkulationsmedel, en universell ekvivalent som underlättar bytet av varor. Ganska simpelt ändå, men det är på marknaden, där pengarna används, som det blir lite mer komplicerat. Pengar i rörelse avslöjar en rad motsättningar i själva penningformen. Vi kan se på bytet till exempel. En vara, exempelvis vår arbetskraft, byts mot pengar, som byts mot andra varor, öl och pizza bland annat. Det ser ut som att ekvivalenter byts mot varandra men i själva verket är rörelsen vara-pengar-vara assymetrisk. Det är inte säkert att man kan sälja sin arbetskraft just när man behöver pengar, och när man har pengar är det inte säkert att just det man vill ha finns att köpa. Därför uppstår behovet, och fetischen, att samla pengar. Det kan både skapa hinder på marknaden, som när pengarna samlas på hög, och vara ett medel för att få igång cirkulationen igen. Det innebär också en konsolidering av makt, av klassintressen, och konflikt. Å ena sidan de som har pengar och därmed makt, och å andra sidan de som inte har det och tvingas sälja sin arbetskraft för att leva. Det följer logiskt, säger Marx, från penningformen. Han skriver att penningformen inte upphäver de inre motsättningarna ”men skapar den form, i vilken de kan röra sig.” Makt utspelar sig onekligen på och i kropparna och marken, men bakom flödar pengar, varor och värde.

Vi minns sommaren, E. och jag, när vi läste Foucault. Här är den saknade pusselbiten, den om varför makten beter sig som den gör. Makten i kapitalets värld är formad efter pengarnas, varornas och värdets flöden. När kapitalet krisar och söker vägar att omstrukturera sig kan vi räkna med att det också innebär nya sätt att kontrollera, disciplinera, bestraffa och mutera kropparna och miljön omkring oss.

Men tillbaka till pengarna. Fast det är inte så mycket pengar vi ser nu utan frånvaron av pengar, skuld. Alla har en massa skuld, och vi måste betala tillbaka. Marx skriver om det också, men inte mycket. Borgenärer och galdenärer. Gammelmodiga ord tycker vi, men de används tydligen fortfarande. Dessutom är de likt kapitalisterna karaktärsmasker, som Marx kallar det. Det finns såklart människor där, verkliga individer, men egentligen är det företag, banker, fonder och så vidare som är de verkliga aktörerna. De sitter på pengarna och de kommer inte att låna ut några om de inte kan få tillbaka dem, och helst lite mer än de lånade ut. Deras utgångspunkt är pengar, inte varor. Det byter inte varor mot pengar som de köper nya varor med utan tvärtom. Pengar investeras i något som ska ge mer pengar tillbaka. Det är det de har problem med nu och därför krisen.

Jaha, då måste vi börja om igen. Börja med det där något som de investerar i för att få mer pengar.