Det finns en mystik där

Det finns en mystik där, en oerhörd kärlek till livet och levandet som är oerhört svårt att inte ryckas med i. För ett tag i alla fall. Ingen är melankoliker fullt ut, det är omöjligt. Ibland rycks man med men snart kommer misstänksamheten och besvikelsen. Livet genomsyrar arbetet rakt igenom och det svämmar över åt alla håll. Det är vad de säger, herrarna Hardt & Negri. Kapitalet har blivit en parasit. Det säger de också. Men om det är precis tvärtom? Vad skulle det innebära? Melankolikern kan inte hålla tillbaka misstanken. Besvikelserna har blivit för många. För många gånger har innovationerna lett till förfinad och utökad kontroll. Ofta misstänker melankolikern att optimismen om det levande arbetets befriande kraft i själva verket är en fälla. Hon misstänker att det levande i det levande arbetet är icke-levande, motsatsen till befrielse. Vad nu det skulle vara.

Men det stämmer att kapitalet parasiterar. Vi har sett det så ofta i flera år nu. Åtstramning, utförsäljning, inhängning. Parasiten skövlar frukterna. Samtidigt är det svårt att se den biopolitiska produktionens befriande kraft, utan att vara blåögd optimist. Kanske parasiterar kapitalet på sin egna avkomma. Vilket väldigt odjur! Monster räcker inte för att beskriva det.