Vi ser inget solljus på hela dagen

Vi ser inget solljus på hela dagen. Om vi inte går ut på rasterna, men vem vill gå ut i regnet och blåsten? Det är mörkt när vi går upp på morgonen och det är mörkt när vi åker hem på eftermiddagen. Inne i fabriken lyser lysrören med samma styrka från det att vi stigit innanför porten tills vi har gjort våra timmar. Konstgjort ljus, produktivt liv. Det är mörkt när vi börjar och det är mörkt när vi slutar. Det är inte ens dagar för oss, de flyter samman. Utanför ett kontinuum av mörker, innanför arbete. Dagarna är skapade, artificiella, för att allt ska fortsätta som vanligt. De vanliga tiderna, de vanliga rytmerna. Trots att det utanför bara är ett kontinuum av mörker. Vi ser inte något solljus på hela dagen, så hur ska vi kunna veta att dagarna går som vanligt, vi ser aldrig dagens rytm, bara arbetets rytm. Artificiell rytm, konstgjord tid.

En decemberdröm, någonstans i mitten av den konstgjorda tiden: Att få stå ute i solljuset, att få stå där och inget göra, att bara få stå där till ingen nytta. Bara för att. Bara för lite solljus.

Inget solljus på hela dagen. Det här är inte rätt, någon har gjort det så här. Artificiellt ljus, ersatt ljus. Någon har ersatt dagen med konstgjort ljus. Vi hör inte hemma här, vi ska inte vara här nu, det här är inte rätt. Det är mörkt när vi stiger upp. Det är svårare att stiga upp nu. Tröttheten, på morgonen, på kvällen, hela tiden tröttheten. Vi har inte längre någon uppfattning om tiderna, vi vet inte var vi är. Dagarna flyter samman, tiden flyter ut. Ett långt kontinuum utan solljus. Arbeta i sömnen, leva i sömnen. Det här är inte rätt. Vi ser inget solljus på hela dagen. Såvitt vi vet är det mörkt hela tiden. Det konstgjorda ljuset, det borde inte vara där.

En decemberdröm, någonstans i mitten av det konstgjorda ljuset: Att slå sönder ljusrören, att låta det bli helt svart, att bara låta allt slockna.