Archive for the Category E.

 
 

Det låter som något från förra århundradet

Det låter som något från förra århundradet! säger E. Du glömmer helt det digitala, vi behöver inga rum längre, vi kan ockupera icke-platsen! Vi begränsar oss inte till en plats, vi flyter med flödena, alltid lika mobila och formbara som fienden. Och vi behöver bara ett universalverktyg. De där fantasierna om verkstaden med massa verktyg är överflödigt och bakåtsträvande.

E. talar om den sociala hjärnan. Den är redan överallt, hela den sociala terrängen är dens kropp. Rörelser och handlingar är snabba som synapser, säger han. Att hänga upp sig på fasta platser, låsa in sig med specialiserade verktyg, stänga ute alla som inte befinner sig nära, det är kontrarevolutionärt! Vi måste bejaka det framtida varandet, säger han. Den är redan här, som den sociala hjärnan.

Onekligen. Vad skulle vi vara utan den, ingenting, vi skulle förmodligen inte finnas till, vi skulle ha gett upp för länge sedan. Det är för att vi varit isolerade så länge som du säger så, säger jag till E. Men du är förförd av hastigheten. Du tror att det måste röra sig hela tiden, men så är det inte. Den sociala hjärnan är överallt och ja, hela den sociala terrängen har blivit en enda kropp. Men jag tror att den hastiga rörelsen skapar en nästan separation, tror du inte det?

Vi kan räddas av massan, säger E. Den är seg. Den håller ihop det sociala. (Han grinar när han säger det.) Men vi, som partiet, de mest framskjutna, vi måste röra oss snabbt. Så får vi massan att röra sig och inte stelna. Dessutom glömmer du alla skillnader och singulariteter, vi får inte, vi KAN INTE, tänka utan mångfalden. Hur kan vi säga något om platsen och hur den borde vara, det går inte, intelligensen uppstår i mångfalden.

Kanske. Det känns bara så abstrakt. Vi måste pröva, säger jag. Vi måste pröva och det kan vi inte utan hypoteser.