Vi ska göra samma sak som jag och du gjorde innan vi fanns

Vi ska göra samma sak som jag och du gjorde innan vi fanns, exakt samma, fast bättre. Det är inget nytt som uppstår i mötet eller gemenskapen. Exakt samma måste göras, oavsett om det bara är jag eller du eller vi. Men vi gör det bättre och mer. Och vi gör det lättare. Det är inget nytt som kommer förutom kraften. Vi kan till och med göra mindre för kraften kan bli så stor att det alltid blir mer. Nej, det är inte magi eller mysticism. De gamla revolutionärerna visste det också. Jag och du gör det vi kan och gör bäst, när vi blir vi slutar vi inte och gör något nytt. Om vi skrev börjar vi inte plötsligt med något helt annat. Vi möttes för att det vi gjorde förde oss samman. Det mötet och den linjen måste vi fullfölja så långt vi kan. Vi möttes, till exempel, för att jag skrev om stressen och du förstod och ville prata. Du berättade för mig och lärde mig om hur det är i lagret och jag skrev mer och bättre, skrev ord du kunde bekräfta, lyfta, ta vidare. När vi möts slutar vi inte och börjar om med något annat. Vi fortsätter som jag och du, men inte bara. Vi fortsätter med vårat egna, men inte längre ensamma, kraftlösa. Jag och du ersätts inte med vi. Vi är inte ett utan jag och du och mer.

De gamla revolutionärerna visste det, sa jag. Vissa av dem visste det. Inte alla, och de levde i alla fall inte alltid efter det. De som visste skulle kanske säga att Lenin inte gjorde det. Men det var vad han menade när han talade om att bryta med amatörmässigheten. Var och en måste utveckla sig och bli bättre. Inte börja om igen och igen. Det finns ingen poäng med att alla ska skolas i samma mönster. Det är bortkastad tid och resurser. Vi får inte slösa med dyrbar tid, och med dyrbara liv! Det är människor vi talar om! Vi kan inte knäfalla för amatörmässigheten och offra revolutionärer!

De gamla lyssnade på Lenin och gjorde som han sa. Men det var något som inte stämde. Partiet blev som en fabrik som producerade revolutionärer. Precis som Lenin menade. Men ingen fabrik producerar liv. Det var inget nytt liv. Det var effektivt och det var revolutionärt, men det var ett vi utan jag och du. Lenin gick för långt eller inte långt nog. Istället för en utveckling av personliga förmågor blev det professionalisering och arbetsdelning. Det var en borgerlig utveckling, inte revolutionär. Trotskij sa: revolutionärerna måste vara delaktiga i hela partiets liv. Det är inte detsamma som amatörmässighet. Det betyder inte att alla ska stöpas i samma form. Det innebär att partiet innehåller jag och du och att vi möts, inte att jag och du ersätts av ett vi, vilket är vad som händer i fabriken. Jag och du gör olika men inte separerade, som i fabrikens arbetsdelning.

Lenins fabriker producerade inget nytt liv, bara ett nytt vi utan skillnader, utan jag och du och något mer. Nej, vi ska inte göra något nytt. Vi ska bara mötas och det kommer att räcka. Kraften däri kommer att göra mig och dig till så mycket mer, något helt annat än ett massproducerat vi. Det nya livet finns i mötet. Separation är död. Det är inte magi eller mysticism, det är kritik.