De konkreta teknikerna var inte så tokiga ändå

De konkreta teknikerna var inte så tokiga ändå. Även om man inte kan eller förväntar sig nå någon balans eller harmoni så är ändå teknikerna användbara för att börja förändra vanorna och kroppen. Vanorna, utöver njutningarna, är nyckeln.

Börja varje morgon med att fråga vad som är möjligt. Vilka fria tider och platser finns och hur kan de utnyttjas. Vilka situationer väntas och vad kan göras eller åtminstone läras från dem. De är alltid trängda, såklart. Det skiljer oss från de gamla stoikerna. Förr eller senare har möjligheterna uttömts. Men för oss gäller det också att odla vänskap. Vi förs samman i massor, alienerade. Vänskapen bryter alienationen. Den är en förutsättning för brytningen. Möjligheternas uttömning leder oss till vänskapens strategi.

Efter dagen: dra upp en balansräkning. Vad gjordes och vad kan göras annorlunda. Oundvikligen ställs vi inför frustration och snart också uppgivenhet, depression. Vi räcker inte till och vi misslyckas. Motmedlen är kritiken och vänskapen. Vi är otillräckliga därför att vår tid är uppstyckad, våra förmågor inordnade, våra förbindelser blockerade. För att vi är separerade. Insikten om att alienationen inte är en mental konstruktion utan en materiell konsekvens. Låt frustrationen peka ut objektet för kritiken. Eller rättare sagt utgångspunkten, ingångspunkten.

Allt blir mycket svårare om man inte har funnit sin passion. Det som skänker en glädje och mening. Det är utifrån passionen som nya vanor skapas. Vanor som tränger bort de gamla, de som håller kvar oss i alienationen. Allt detta är kroppsligt. Det är inte bara en fråga om att tänka annorlunda eller att ha rätt inställning. Alienationen tröttar ut oss kroppsligt. Oavsett om man har kroppsarbete eller vad som helst; alienationen mattar ut oss. Så vi behöver skaffa energi. Vi behöver träna kroppen. Fysisk träning.

Genast har vi fått en enorm uppgift. En fullständig regim behöver tecknas. Inte bara ett par tekniker på morgon och kväll; för kroppen, vanorna, njutningarna, tänkandet. Gränserna beror helt på syftet, som beror på passionen, som förmodligen har berott på något den också. Regimen är specifik. Vissa aspekter kan troligen generaliseras men exakt vad måste avgöras av var och en.