17 JULI

17 JULI. TISDAG NATT. Kan inte sova. Dygnet har redan vänts. Spänd i nacke och axlar. Lätt huvudvärk. Obekväm vad jag än gör och hur jag än vrider mig. Försöker läsa, kan inte koncentrera. Går omkring i cellen. Hela situationen är absurd och jag måste finna en väg ut. Alldeles för länge har jag ältat hur jag hamnade här. Men jag måste hitta en flyktväg. Det är problemet. Jag hamnade här för att världen inte är gjord för svaga individer. Den här cellen är den plats jag blivit tilldelad för att dö på. Men jag har bestämt mig för att försöka fly. Det här kan kallas för min flyktjournal. —— Det här är verkligen en miserabel liten cell. Skitig, dammig, det luktar. Det dyker upp kryp med jämna mellanrum. Det är ganska lyhört men cellgrannarna är mestadels pensionärer som inte gör så mycket väsen av sig. Jag har fyllt cellen med så många böcker som får plats. Böckerna är enda anledningen till att jag överhuvudtaget står ut. —— Jag uppskattar författarna och läser allra helst deras dagböcker eller romaner i dagboksform. Vet inte varför. Jag är mer av en läsare än en skrivare. Jag har läst tillräckligt för att förstå att varken läsandet eller skrivandet erbjuder någon flyktväg. Kanske lite hjälp på traven men inte steget utanför cellen.