Berusningen är som en tyngd

Berusningen är som en tyngd, den väger ner på sinnet, på huvudet och musklerna.

Men det är hanterbart. Egentligen så fördröjer den bara, inte så mycket sänker eller försämrar, mest bara fördröjer.

Det är såklart ohanterligt, eftersom natten är ändlig. Mörkret döljer det, men natten är ändlig, det vet vi även när vi inte väntar det. — vi väntar aldrig det sista, den sista supen, den sista drinken, droppen som väger över —

Inuti flödar begäret efter mer och det extra som vill ut, kräkningen, mellantinget, är det inte ett socker, översött som öppen mun gapar pumpar ut förlöser men fortfarande det där snurrande begäret förvirringen sökandet som finner en omfamning i vätskans omslutning av tungan som vaggar kroppen in i en omgång till, värmen som strömmar ut i lemmar, flödet ut i nerver och ändpunkter, fingrar som spretar och spritter tungan som vill ut tala

sensationen: fördröjd, utdragen, förlängd utan ända, musklernas trötthet huvudets virvlande dragningen mot marken, försänkningen, tyngden

Det är hanterbart för att det är förväntat — det är ohanterligt för att det är automatiskt.