Isolera
\u25cf<\/p>\n\n\n\n
Stanna hemma. Undvik smitta. Begr\u00e4nsa spridning. Det \u00e4r vad som kr\u00e4vs, s\u00e5 h\u00e4r \u00e4r jag. Hemma, isolerad.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e5 jag vill ha det. Ov\u00e4ntat, men v\u00e4lkommet. En chans att slippa arbete. Och \u00e4ntligen tid f\u00f6r det jag egentligen bryr mig om. Tid att l\u00e4sa det som jag v\u00e4ntat p\u00e5. Frigjord tid.<\/p>\n\n\n\n
Men snart kryper os\u00e4kerheten in. Jobbet avslutas, f\u00f6rflyttning till ny plats, vilka kommer jag att m\u00f6ta, hur ska det utspelas… os\u00e4kerhet. S\u00e5 pl\u00f6tsligt, \u00f6verrumplande, och snart\u2026 anstr\u00e4ngande. Os\u00e4ker sp\u00e4nning, exakt det som anst\u00e4llningen var gjord f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4r det inte kanske s\u00e5 att pandemin \u00e4r en f\u00f6rh\u00f6jning av en allm\u00e4nt underliggande os\u00e4kerhet, en utbredning av oro och nervositet i den tysta majoriteten; tankarna v\u00e4xer och hindrar s\u00f6mnen. (Det h\u00e4r \u00e4r den verkliga terrorn; de oavbrutna avbrotten.) Tankarna accelererar och multipliceras. Det \u00e4r oron; en konstant vaksamhet och tr\u00f6ttsamhet; ocks\u00e5 en utmattning.<\/p>\n\n\n\n
Oron \u00e4r tillbaka. Den jag s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger brottats med och f\u00f6rs\u00f6kt hantera till och fr\u00e5n. En mindre terror som sl\u00e5r till, ov\u00e4ntat och of\u00f6rberett. Os\u00e4kerhet, ovisshet, en generell k\u00e4nsla av att sakna n\u00e5got fast att h\u00e5lla vid. Det att ingenting \u00e4r givet. Att framtiden \u00e4r oskriven. Att den \u00e4r emot oss.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r p\u00e5frestande.<\/p>\n\n\n\n
Jag \u00e4r utmattad.<\/p>\n\n\n\n
Sj\u00e4lvklart vill jag tillbaka till tryggheten. Sj\u00e4lvklart vill jag minsta lilla. Men bara det vore en anstr\u00e4ngning. Jag kan knappt t\u00e4nka mig n\u00e5got v\u00e4rre.<\/p>\n\n\n\n
Men jag vill ocks\u00e5 ha ett slut. P\u00e5 allt det h\u00e4r. Om en arbetsplats, ett f\u00f6retag, kunde upph\u00f6ra; l\u00e5t alla upph\u00f6ra. Alla kr\u00e4vande platser, alla kr\u00e4vande tider. S\u00e4tt dem i karant\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n
Jag kan smitta, men det \u00e4r v\u00e4rlden som \u00e4r sjuk.<\/p>\n\n\n\n
Allting i karant\u00e4n. Alla verksamheter upph\u00f6rda, i undantag, avbrutna. Bara det absolut n\u00f6dv\u00e4ndiga fortfarande i n\u00e5got liknande fungerande. Det h\u00e4r \u00e4r v\u00e4rlden nedbruten till sina grundl\u00e4ggande best\u00e5ndsdelar, det absolut mest kr\u00e4vande, det absolut mest n\u00f6dv\u00e4ndiga.<\/p>\n\n\n\n
(Om det bara vore s\u00e5\u2026)<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Karant\u00e4n
\u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Vad h\u00e4nder h\u00e4r? Det kan vara en b\u00f6rjan, t\u00e4nker jag. Ett brutalt uppvaknande. Om vardagen f\u00f6rst\u00f6rs, inkomsten upph\u00f6r, allt det som f\u00f6rv\u00e4ntas f\u00f6rnekas \u2013 ett oerh\u00f6rt ansvar v\u00e4ntar; \u2013 vad kan g\u00f6ras?<\/p>\n\n\n\n
Hostar. Var bara f\u00f6rkyld, men nu hostar jag. \u00c4r jag inte lite varm ocks\u00e5? Jag stannade hemma, f\u00f6r s\u00e4kerhets skull.<\/p>\n\n\n\n
Vad som beh\u00f6vs \u00e4r en grundmurad f\u00f6rst\u00e5else av helheten, fr\u00e5n minsta aspekt till det globala.<\/p>\n\n\n\n
Innan jag hann komma tillbaka var jag utl\u00e5st. \u201dVi m\u00e5ste tyv\u00e4rr,\u201d sa de. Vi m\u00e5ste sk\u00e4ras bort f\u00f6r vi \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 en kostnad och n\u00e4r pengarna inte kommer in s\u00e5 m\u00e5ste kostnaderna sk\u00e4ras ner. Som en s\u00e5 kallad \u201dkonsult,\u201d en som inte riktigt \u00e4r d\u00e4r, \u00e4r jag l\u00e4tt att sk\u00e4ra bort. De \u201dfasta\u201d sk\u00e4rs ner, med hj\u00e4lp av staten, till fyrtio procent. Men vi var f\u00f6rutom l\u00f6sa band p\u00e5 n\u00e4tet of\u00f6rbundna \u2013 banden var s\u00e5 svaga, s\u00e5 d\u00e5ligt upparbetade, att n\u00e4r nedsk\u00e4rningen kom s\u00e5 n\u00e4stan f\u00f6rsvann de. Det som fanns kvar var n\u00e5gra f\u00f6rs\u00f6k till meddelanden. F\u00f6rhoppningar utan egentlig id\u00e9 om vad vi kunde komma samman om. Ett hej, ett oj vad tr\u00e5kigt, ett hoppas det blir b\u00e4ttre, ett vi kanske kan ses i framtiden.<\/p>\n\n\n\n
Ett… jag vet inte, en os\u00e4kerhet. Ett tillst\u00e5nd utan horisont, t\u00e4nker jag. Vad har jag att f\u00f6rv\u00e4nta mig, se fram emot, att planera f\u00f6r? Allt det \u00e4r utsuddat. Jag vet inte l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5ndag
\u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Symptomfri. \u2013 Halvtom parkeringsplats. En nybyggd lagerlokal f\u00f6r firman jag \u00e4r anst\u00e4lld p\u00e5 som \u201dkonsult\u201d (jag upplever mig f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som dagl\u00f6nare). Efter fem m\u00e5nader p\u00e5 en relativt stabil arbetsplats har jag nu hamnat p\u00e5 dagliga uppdrag. Jag ska hj\u00e4lpa till med uppbyggnaden av en ny gigantisk lagerlokal. Sm\u00e5grejer som m\u00e4rkning av st\u00e4llage, montering av hyllor, etc. Skitsaker som vem som helst kan g\u00f6ra. Skitsaker som jag hoppades p\u00e5 att komma undan, men ocks\u00e5 skitsaker jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att jag kommer klara och kunna bevisa mig i. F\u00f6rst i efterhand reflekterar jag \u00f6ver hur jag p\u00e5 ett s\u00e4tt deklasserats och omedvetet f\u00e5tts att konkurrera med andra \u201dkonsulter.\u201d Som helt ny och oerfaren ville jag s\u00e5klart inte g\u00f6ra mig besv\u00e4rlig direkt utan f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra ett bra jobb. N\u00e4r jag igen och igen fick fortsatt uppdrag p\u00e5 samma plats eller med samma grupp av m\u00e4nniskor, och dessutom ber\u00f6m fr\u00e5n kontaktpersonen, var det delvis en l\u00e4ttnad d\u00e5 det innebar fler uppdrag men ocks\u00e5 delvis en viss saknad i att personer som jag vid f\u00f6rsta tillf\u00e4llet trodde mig kunna skapa band med f\u00f6rsvann efter bara en eller tv\u00e5 dagar. Jag t\u00e4nkte: hur ska man egentligen f\u00f6rh\u00e5lla sig till de h\u00e4r korta, tillf\u00e4lliga, situationerna? Hur skapas band h\u00e4r?<\/p>\n\n\n\n
En person ville f\u00f6rs\u00f6ka skapa band till mig. Han var ganska irriterande. Den typiske entrepren\u00f6rstypen. Han kom fr\u00e5n att ha varit i USA och n\u00e5tt slags skattefiffel tvingade honom tillbaka till hemorten. Han hade business som kr\u00e5nglade. En inkomstk\u00e4lla som inte \u00f6verlevde krisen, verkade det som. Tr\u00e5kigheter som dyker upp i det annars perfekta scenariot. Men han var \u00e4nd\u00e5 schysst, en bra snubbe, trots allt. Vi snackade, han unders\u00f6kte, jag avv\u00e4rjde, vi kom \u00f6verens p\u00e5 det ytliga planet. Deklasseringen var tillf\u00e4llig f\u00f6r honom, verkade det som, bara lite byr\u00e5krati som beh\u00f6vde ordnas upp. Ungef\u00e4r som f\u00f6r mig; f\u00f6rfallet var bara tillf\u00e4lligt, en olycklig konsekvens av viruset, och snart \u00e4r det nog tillbaka till vanligt. Det var s\u00e5 jag agerade i vardagen i alla fall. Men jag l\u00e4ste s\u00e5klart om situationen, och jag anade att mer nog kan komma.<\/p>\n\n\n\n
I sj\u00e4lva verket hade horisonten helt f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Respiration
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Ett samtal kom, och n\u00e5gra dagar senare var jag p\u00e5 en l\u00f6dkurs. Det beh\u00f6vs respiratorer och f\u00f6r respiratorer beh\u00f6ver det l\u00f6das kretskort. Det var v\u00e5rt uppdrag. Arbetsplatsen vi hamnade p\u00e5 hade slukat dussintals konsulter. Fr\u00e5n tiotalet till omkring femtiotalet. Det var ett lite l\u00e4ngre uppdrag. Inte bara n\u00e5n dag eller en vecka utan n\u00e5gra m\u00e5nader.<\/p>\n\n\n\n
Och d\u00e4r var jag allts\u00e5, fr\u00e5n vad jag inbillade mig vara en relativt stabil tj\u00e4nst som skulle \u00f6verg\u00e5 till heltid till en abrupt os\u00e4ker och kort tidsbegr\u00e4nsad tj\u00e4nst. Vad g\u00f6ra? Hur \u00f6verleva? Respiratorer verkade p\u00e5 ett s\u00e4tt helt adekvat. Uppdraget var bara sagt att r\u00e4cka tre m\u00e5nader, men i bakhuvudet t\u00e4nkte jag att det h\u00e4r kanske blir min nya plats om jag sk\u00f6ter mig och allt g\u00e5r bra.<\/p>\n\n\n\n
En chans att bli bra p\u00e5 n\u00e5got nytt. (Som jag har f\u00e5tt m\u00e5nga g\u00e5nger redan.) N\u00e5got jag trivdes med. (Att avsk\u00e4rma sig, koncentrera sig p\u00e5 n\u00e5got centrerat, l\u00e5ta tiden rinna iv\u00e4g, lyssna p\u00e5 poddar och musik.) N\u00e5got jag skulle kunna t\u00e4nka mig att forts\u00e4tta med. (Men troligen inte f\u00e5, f\u00f6r n\u00e4r behovet sinat, vem skulle beh\u00f6vas kvar?) En plats och en tid som tillf\u00e4lligt gav en illusion av stabilitet.<\/p>\n\n\n\n
Jobbet blev i sig sj\u00e4lvt en respirator. Symboliken i det hela var direkt uppenbar.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Andning
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Av de fasta anv\u00e4nde en \u2013 bara en \u2013 ansiktsmask. Det \u00e4r oklart varf\u00f6r; hon var inte sjuk. En dag, efter m\u00e5nga om och men, fr\u00e5gade jag till slut. En anh\u00f6rig var i riskgrupp, s\u00e5klart. Det kunde jag ju ha r\u00e4knat ut, s\u00e5 sj\u00e4lvklart. Viruset sprider sig via vektorer, rel\u00e4er, r\u00f6rliga noder, ett dynamiskt n\u00e4tverk som nuddar och snuddar vid ytterkanter som f\u00f6rbinder ett hela tiden st\u00f6rre spektrum av m\u00f6jliga kontaktpunkter. Jag var redan medveten om kontaktpunkterna i till exempel bussarna, men bara lite efterforskning multiplicerade farh\u00e5gorna om m\u00f6jliga spridningsytor. Jag b\u00f6rjade avsk\u00e4rma mig mera, med handskar och nya gester (nya s\u00e4tt att r\u00f6ra ytor utan h\u00e4nder).<\/p>\n\n\n\n
Arbetsplatsen l\u00e5g inte s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n mitt hem, s\u00e5 jag kunde ta cykeln dit. Det triggade mig att b\u00f6rja m\u00e4ta kalorif\u00f6rbrukning. Det blev en push att ta tag i min matkonsumtion.<\/p>\n\n\n\n
Varje vecka, innan man riktigt har hunnit komma tillr\u00e4tta, d\u00f6k det upp nya personer. Det blev oklart vilka som var nya och vilka som var gamla, och hur nya var de gamla, vilka visste egentligen n\u00e5got, och hur kommer det att se ut imorgon, de jag b\u00f6rjade med var ju inte alla kvar, sjukfr\u00e5nvaron verkade inverkande s\u00e5 att inga team var stabila, allt var r\u00f6rigt. Allt var r\u00f6rigt.<\/p>\n\n\n\n
Jag avsk\u00e4rmade mig. Gjorde mitt. Det h\u00e4r \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tillf\u00e4lligt. Eller? Kommer tj\u00e4nsten att f\u00f6rl\u00e4ngas? Det kommer beh\u00f6vas mer efter augusti, kanske blir n\u00e5gra kvar? De som gjort b\u00e4st ifr\u00e5n sig? Vem vet. Os\u00e4kerhet och konkurrens.<\/p>\n\n\n\n
Fan vad jag hatar det h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
Det vore skit om jag blev sjuk. Paniken f\u00f6ll \u00f6ver mig n\u00e4r jag k\u00e4nde halsont. Jag ignorerade det och fortsatte. Det var inget problem. Senare nyste jag kraftigt ett par g\u00e5nger, jag hoppades att ingen lade f\u00f6r mycket m\u00e4rke vid det. Jag var ju faktiskt inte riktigt sjuk.<\/p>\n\n\n\n
Jag andades fortfarande utan problem.<\/p>\n\n\n\n
Det var snart \u00f6ver. Situationen \u00f6verdrev r\u00e4dslan som annars inte hade \u00e4gt rum.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Normalitet
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Tiden gick. Det blev semester. Det blev f\u00f6rl\u00e4ngt, ett tag i alla fall. Mycket blev vardag. Mindre nytt, mindre variation, mindre av det mesta f\u00f6rutom l\u00e5ngtr\u00e5kigheten. Mycket blev helt enkelt rutin. Jag b\u00f6rjade bry mig mer om att lyssna p\u00e5 poddar \u00e4n att bygga f\u00f6rbindelser med kollegor eller f\u00f6rdjupa mig i arbetet och dess organisering. Framtiden var luddig. Det sades, fr\u00e5n konsultchefer, att det troligen skulle vara \u00e5ret ut (n\u00e5gra m\u00e5nader fram\u00e5t), samtidigt som den lokala ledningen ena veckan ville framh\u00e5lla det positiva (\u201ddet kan inneb\u00e4ra nya best\u00e4llningar\u201d) och den andra det negativa (\u201ddet kan bli en snabb nedg\u00e5ng\u201d).<\/p>\n\n\n\n
Det blev en pl\u00f6tslig nedg\u00e5ng. (Pl\u00f6tslig f\u00f6r oss, vill s\u00e4ga.) Bokstavligen fr\u00e5n en dag till n\u00e4sta skiftade jag arbetsplats.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Lojalitet
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Jag brydde mig inte mycket om de tillf\u00e4lliga platserna. Jag t\u00e4nkte aldrig p\u00e5 dem som mer \u00e4n just tillf\u00e4lliga. Som episoder att genomleva. Alla sm\u00e5 uppmaningar och regler som jag misst\u00e4nkte var uppkomna just p\u00e5 grund av det ofta och stora genomfl\u00f6det av inhyrda resonerade extra starkt, och jag log lite varje g\u00e5ng jag trotsade dem. Jag k\u00e4nde en liten f\u00f6rl\u00f6sning i det. En till stor del kanske meningsl\u00f6s handling i det att den inte direkt drabbade n\u00e5gon i st\u00f6rre grad eller gjorde mycket f\u00f6r att g\u00e5 f\u00f6rbi den aktuella situationen \u2013 men att den \u00e4nd\u00e5 bekr\u00e4ftade en underliggande motvilja, en tendens, trots allt.<\/p>\n\n\n\n
Lojaliteten var lika tillf\u00e4llig. Det vill s\u00e4ga obefintlig. Ni vill att jag h\u00e5ller tiderna, att jag st\u00e4mplar r\u00e4tt koder och i tid, att jag g\u00f6r rent efter mig, att jag respekterar oskrivna regler\u2026 Tja, jag har f\u00f6rs\u00f6kt. Faktiskt s\u00e5 har jag f\u00f6rs\u00f6kt. Men bara f\u00f6r att jag \u00e4r feg och saknar uppbackning. Min lojalitet \u00e4r lika tillf\u00e4llig som era kontrakt. Eller inte riktigt. Om pluggen dras ut under mig kommer jag inte att hj\u00e4lpa till att f\u00f6rhindra dr\u00e4neringen.<\/p>\n\n\n\n
Det h\u00e4r var vad jag fick efter Corona: F\u00f6rsta uppdraget var ett som fr\u00e5n b\u00f6rjan sades bli ett l\u00e5ngsiktigt och som skulle \u00f6verg\u00e5 till n\u00e5got stabilt. Det h\u00e4nde inte. En kort period innebar flera korta uppdrag, inga som lovade n\u00e5got mer \u00e4n n\u00e5gra dagars meningsl\u00f6st slit (ingen av oss inbillade sig att det vi gjorde faktiskt beh\u00f6vde oss). D\u00e4refter ett till lite l\u00e4ngre, dock utan framtida f\u00f6rhoppningar, och som snabbt bytte till ett, f\u00f6rhoppningsvis sista, uppdrag som ocks\u00e5, sade de, kan bli n\u00e5got stabilt. Jag f\u00f6rbeh\u00e5ller mig misstanken om att det inte blir s\u00e5. Erfarenheten s\u00e4ger inget annat.<\/p>\n\n\n\n
Om jag ska vara \u00e4rlig har jag s\u00e5klart aldrig varit riktigt lojal till n\u00e5gon plats. Inte ens n\u00e4r jag var som s\u00e4krast anst\u00e4llt; kanske allra minst d\u00e5. Os\u00e4kerheten har inte gjort mig mer villig, annat \u00e4n som en taktisk anstr\u00e4ngning f\u00f6r att etablera en starkare st\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Onsdag
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Bara det att b\u00f6rja p\u00e5 en ny arbetsplats s\u00e5 pl\u00f6tsligt som fr\u00e5n en dag till en annan \u00e4r disorienterande nog, men n\u00e4r den nya dessutom \u00e4r s\u00e5 stor och vid f\u00f6rsta rundvandring som en labyrint \u00e4r det om\u00f6jligt att f\u00e5 n\u00e5got grepp om var man faktiskt \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r inte utan att man misst\u00e4nker att de vill ha det s\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4stan alla var unga. Yngre \u00e4n mig. Alla \u00e4ldre var enkla att peka ut. Det var uppenbart att bemanningsanst\u00e4llda omsattes i h\u00f6g fart.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rst fick jag l\u00e4ra mig att ta emot returer. Det var paket som kunder skickat tillbaka av olika anledningar. Dessa skulle vi ta emot, \u00f6ppna och skicka vidare p\u00e5 ett band som alltid rullade. Returerna kom i burar eller i kartonger p\u00e5 tr\u00e4pallar. Dessa placerades i v\u00e4ndare som i sin tur placerade returerna i form av p\u00e5sar och kartonger p\u00e5 ett litet band som f\u00f6rde vidare till oss att med knivar (av porslin, f\u00f6r vanliga knivblad f\u00f6rst\u00f6rde plaggen) \u00f6ppna upp f\u00f6rs\u00e4ndelserna som placerades i mindre backar som i sin tur skickades vidare p\u00e5 ett band till en annan avdelning.<\/p>\n\n\n\n
Det var vad vilken arbetare som helst med bara lite erfarenhet skulle kalla ett skitjobb.<\/p>\n\n\n\n
Det var enkelt, inte s\u00e4rskilt kr\u00e4vande och fruktansv\u00e4rt tr\u00e5kigt.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5gra dagar senare fick jag l\u00e4ra mig \u201dplocken.\u201d Det gick ut p\u00e5 att med en vagn g\u00e5 i o\u00e4ndliga rader av hyllor och plocka ut \u201ditems\u201d efter en lista som gavs i en \u201dRF-enhet\u201d (en slags modifierad androidenhet) som ocks\u00e5 anv\u00e4ndes f\u00f6r att scanna QR-koderna p\u00e5 varje item. Normalt sett var listan drygt hundra items (men en punkt i listan kunde vara av varierande antal, ibland ett dussin eller mer) och tog ungef\u00e4r en halvtimma att avklara.<\/p>\n\n\n\n
Allting loggades s\u00e5klart. Fr\u00e5n vad man scannat och rapporterat r\u00e4knades en \u201dtakt\u201d ut, dock inte fr\u00e5n tiden som enheten anv\u00e4nts utan fr\u00e5n vad man st\u00e4mplat i st\u00e4mpelklockorna. Ett vanligt problem var d\u00e4rf\u00f6r att nya anst\u00e4llda dels missat att st\u00e4mpla r\u00e4tt och dels missat hur h\u00f6gt riktm\u00e4rket egentligen var, vilket gav dem usla takter. Det var precis vad som h\u00e4nde mig. Jag hade st\u00e4mplat fel, och blev tvungen att bevisa mig genom att b\u00e4ttra p\u00e5 takten till n\u00e4sta kontroll av gruppledaren (vilket gjordes en g\u00e5ng i m\u00e5naden).<\/p>\n\n\n\n
Takten var en av faktorerna \u2013 kanske den mest avg\u00f6rande \u2013 f\u00f6r huruvida man fick fortsatt anst\u00e4llning eller inte. N\u00e5got som allts\u00e5 l\u00e4tt kunde ha sabbats av en eller tv\u00e5 felst\u00e4mplingar.<\/p>\n\n\n\n
Det hade rapporterats i lokalpressen n\u00e5gra \u00e5r tidigare om hur just bemanningsanst\u00e4llda struntat i raster f\u00f6r att f\u00e5 en b\u00e4ttre takt. Jag gjorde det sj\u00e4lv, inte bara f\u00f6r att s\u00e5 att s\u00e4ga \u00e5tg\u00e4rda min felst\u00e4mpling utan f\u00f6r att kunna f\u00e5 fortsatt anst\u00e4llning. Jag hade d\u00e5 \u2013 ett par tre veckor in \u2013 n\u00e4mligen f\u00e5tt k\u00e4nslan av att det h\u00e4r var platsen n\u00e5got kunde g\u00f6ras p\u00e5, allts\u00e5 n\u00e5got radikalt. F\u00e5 platser jag tidigare arbetat p\u00e5 gav intrycket av att vara explosivt eller h\u00f6ll upp till en granskning av potentialer. Men h\u00e4r fanns n\u00e5got. Jag ville n\u00e4stla mig in och rota mig h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5ndag, igen
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Det var allt jag varit med om i fabriken men v\u00e4rre. Det var fabriken upph\u00f6jt i tv\u00e5. Trots att ingenting tillverkades. Allt bara f\u00f6rflyttades. \u00d6vervakningen upph\u00f6jt i tv\u00e5. Stressen upph\u00f6jt i tv\u00e5. Betongen, lysr\u00f6ren, bullret, allt det var kvar. Det var en fabrik i allting utom att n\u00e5got f\u00f6r\u00e4ndrades. H\u00e4r f\u00f6rflyttades bara allting.<\/p>\n\n\n\n
Det var lagret, och det var alltid m\u00e5ndag. Det var alltid m\u00e5ndag eftersom schemat var s\u00e5 uppgjort att veckan aldrig var som vanligt. (Det var ett privilegium f\u00f6r de f\u00e5 fastanst\u00e4llda.) Det var alltid m\u00e5ndag eftersom vi alltid b\u00f6rjade om fr\u00e5n b\u00f6rjan och aldrig riktigt n\u00e5dde fram till n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n
Det var alltid m\u00e5ndag eftersom det aldrig tog slut.<\/p>\n\n\n\n
Det var som fabriken p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, bara utan maskiner. Det \u00e4r det enda jag kan komma p\u00e5 som skiljer. Jag f\u00f6rs\u00f6kte t\u00e4nka p\u00e5 allt m\u00f6jligt, som planl\u00f6sningar, arbetsprocesser, ordergivning och hierarkier, tidsuppdelningar, allting. Den enda skillnaden jag kunde komma p\u00e5 \u00e4r att lagret har mindre maskiner \u00e4n fabriken.<\/p>\n\n\n\n
Det fanns maskiner som lyfte och v\u00e4nde p\u00e5 burar och pallar. Det fanns n\u00e5gra maskiner som staplade tr\u00e4pallar. Men f\u00f6rutom det fanns det mest bara banor och linjer, f\u00f6rutom m\u00e4nniskor. M\u00e4nniskor som gjorde var maskiner \u00e4nnu inte kunde, eller var f\u00f6r dyra f\u00f6r att utf\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n
Lagrarna h\u00f6r definitivt till den h\u00e4r v\u00e4rldens framtid, men om m\u00e4nniskorna har n\u00e5gon plats d\u00e4r \u00e4r en \u00f6ppen fr\u00e5ga. Det beror dels p\u00e5 hur billig tekniken kan g\u00f6ras, dels p\u00e5 om m\u00e4nniskorna kan h\u00e5llas nere.<\/p>\n\n\n\n
Jag ville f\u00f6rs\u00f6ka. Det var utm\u00e4rkt jord f\u00f6r unders\u00f6kning, agitation, konspiration, uppror. Jag t\u00e4nkte: vad skulle inte en h\u00e4ngiven grupp av sammanslutna kunna \u00e5stadkomma om de gemensamt gick in h\u00e4r. Bara som ensam skulle n\u00e5got kunna g\u00f6ras. Jag ville f\u00f6rs\u00f6ka.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Isolera, mera
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
G\u00e4llande \u00f6vervakningen var tv\u00e5 aspekter direkt uppenbara. Tv\u00e5 aspekter som skiljde sig fr\u00e5n fabriken. F\u00f6r det f\u00f6rsta bevakades ing\u00e5ng och utg\u00e5ng fr\u00e5n byggnaden. Securitasvakter fanns vid in- och utg\u00e5ngar. Dygnet runt. Fr\u00e5n sm\u00e5prat och rykten fick jag h\u00f6ra att det troligen inte bara var f\u00f6r att stoppa svinnet inifr\u00e5n utan ocks\u00e5 f\u00f6r att stoppa st\u00f6lder i bilarna p\u00e5 den stora parkeringen utanf\u00f6r. Det h\u00e4vdades att s\u00e4kerhetspersonalen oregelbundet genomf\u00f6rde visitation av utpasserande, n\u00e5got jag under mina m\u00e5nader dock aldrig var med om. F\u00f6r det andra fanns kameror \u00f6verallt. Jag minns att det i fabriken jag tidigare var i hade sats upp kameror p\u00e5 vissa st\u00e4llen, som vid sopcontainrar (vilket inkluderade elektronik och metaller, som koppar etc.). Men i lagret s\u00e5g vi kameror inomhus. I lunchsalen. Vid returstationer. Vid portar och entr\u00e9er. De h\u00e4vdade att kamerorna \u00f6vervakade bandet och endast anv\u00e4ndes f\u00f6r att se \u00f6ver stopp i produktionen. De litade allts\u00e5 inte p\u00e5 oss. Fallet uppm\u00e4rksammades i lokalpressen (ytterligare en g\u00e5ng den h\u00e4r arbetsplatsen hamnat i pressen av osmickrande anledningar; jag anade en maktkamp mellan ledning och fack).<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Onsdag, igen
\u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf \u25cf<\/p>\n\n\n\n
Jag v\u00e4ntade p\u00e5 samtal fr\u00e5n min kontaktperson (fr\u00e5n bemanningsf\u00f6retaget). Tidigare i veckan hade jag tackat nej till ett annat uppdrag. (Ett uppdrag som skulle nagla fast mig i ett annat fabriksliv precis som det jag flydde innan jag s\u00f6kte mig till bemanningsv\u00e4rlden.) Jag k\u00e4nde att n\u00e5got var p\u00e5 g\u00e5ng. Schemat uppdaterades inte. Kollegor kallades in p\u00e5 m\u00f6ten med gruppledaren om huruvida de fick fortsatt anst\u00e4llning eller inte. Inte jag. S\u00e5 jag slutade bry mig.<\/p>\n\n\n\n
Ok, snart \u00e4r det dags f\u00f6r en ny plats. S\u00e5 fuck it.<\/p>\n\n\n\n
De tv\u00e5 sista veckorna var det dock uppenbart, f\u00f6r mig, att min insats och erfarenhet var beh\u00f6vd och uppskattad. D\u00e4rf\u00f6r var det med en stor dos skadegl\u00e4dje jag s\u00e5g nya anst\u00e4llda l\u00e4ras upp p\u00e5 samma grejer jag gjort i n\u00e5gra m\u00e5nader. Jag s\u00e5g hur det h\u00e4r var ett normalt f\u00f6rlopp p\u00e5 en s\u00e5dan h\u00e4r plats. Oms\u00e4ttningen av personal var h\u00f6g och det var normalt.<\/p>\n\n\n\n
Allting b\u00f6rjade om igen. Och jag s\u00e5g hur l\u00e4tt allt det h\u00e4r skulle kunna stoppas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Isolera\u25cf Stanna hemma. Undvik smitta. Begr\u00e4nsa spridning. Det \u00e4r vad som kr\u00e4vs, s\u00e5 h\u00e4r \u00e4r jag. Hemma, isolerad. Det \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e5 jag vill ha det. Ov\u00e4ntat, men v\u00e4lkommet. En chans att slippa arbete. Och \u00e4ntligen tid f\u00f6r det jag egentligen bryr mig om. Tid att l\u00e4sa det som jag v\u00e4ntat p\u00e5. Frigjord tid. Men […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[4,3,13,23],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/540"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=540"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/540\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":542,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/540\/revisions\/542"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=540"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=540"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=540"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}