Vaneigems\nutg\u00e5ngspunkt \u00e4r i det ordin\u00e4ra, banala, det vi kan kalla det vardagliga. Den\nansats eller projektualitet som han formulerar i sitt k\u00e4nda f\u00f6rdrag b\u00f6rjar som\nen utmaning. \u00d6verlevandet kastas \u00e5t sidan, som en f\u00f6rbrukad rest, en\nf\u00f6rhistoria till ett verkligt \u00e4ventyr.<\/p>\n\n\n\n
Det\nb\u00f6rjar som en utmaning mot d\u00f6d, s\u00e4ger han, f\u00f6r allt vi s\u00e5g var d\u00f6d; allt\ninifr\u00e5n det r\u00e5dande resulterade i meningsl\u00f6shet, allting var bara en o\u00e4ndlig\nupprepning av detsamma, likgiltigheter, varor av abstrakt substans. S\u00e5 vi blev\narga, vansinniga, rent av hatiska, f\u00f6r vi stod inte ut med f\u00f6rv\u00e4ntningarna och\nkraven, den form vi f\u00f6rv\u00e4ntades uppfylla. Det var svaret p\u00e5 v\u00e4lf\u00e4rden: vi stod\ninte ut med meningsl\u00f6sheten. Den spontana reaktionen. Det omedelbara,\nof\u00f6rmedlade. Instinktiva? Ja, enligt Vaneigem. Makten beh\u00e5ller \u00f6vertaget d\u00e4rf\u00f6r\natt den f\u00f6rnekar och trycker ner det omedelbara, h\u00e4vdade han.<\/p>\n\n\n\n
Idag?\n\u00c4ven om den \u00e4r viktig, och ja, en n\u00f6dv\u00e4ndig utg\u00e5ngspunkt, s\u00e5 \u00e4r den inte l\u00e4ngre\n\u201dren,\u201d om den n\u00e5gonsin var det. (Det var den aldrig.) Det omedelbara \u00e4r platsen\ndet h\u00e4nder p\u00e5, inte det rena uttrycket eller Sanningen. Vi kan ist\u00e4llet f\u00f6r det\n\u201domedelbara\u201d tala om \u201dvardagen,\u201d inte f\u00f6r att det skulle vara samma men f\u00f6r att\ninte dramatisera utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r mycket och fortfarande st\u00e5 med b\u00e5da f\u00f6tter\np\u00e5 marken. Vardagen \u00e4r mer banal. L\u00e5ngtr\u00e5kig, h\u00e4ndelsefattig, gr\u00e5 och\nsmakfattig, inte vad vi i f\u00f6rsta taget skulle karakt\u00e4risera som en \u201dkamp,\u201d och\ndefinitivt inget vi orkar uppeh\u00e5lla oss vid mer \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndigt. Det finns ingen\nutv\u00e4g h\u00e4r, inget rent utanf\u00f6r som vi kan fly till. Men vi kan sluta att ta det\nseri\u00f6st. Vi kan sluta att acceptera reglerna som de har satt upp. Vi kan b\u00f6rja\nleka. Det \u00e4r Vaneigems f\u00f6rslag.<\/p>\n\n\n\n
Leken \u00e4r\nidag allt mer desperat. Det kan man inte utl\u00e4sa s\u00e4rskilt mycket av hos\nVaneigem, det tycks helt enkelt ha varit en l\u00e4ttare tid \u2013 inte l\u00e4tt men l\u00e4ttare\n\u2013 hur som helst annorlunda. Idag \u00e4r sk\u00e5despelets integration i allting s\u00e5 n\u00e4ra\ntotal att v\u00e5r energi \u00e4r n\u00e4rmast utpl\u00e5nad. Den biologiska revolution Vaneigem\nf\u00f6rest\u00e4llde sig kommer utan tvekan att bli monstru\u00f6s, kanske mer \u00e4n vad han\nv\u00e5gade formulera (\u00e4ven om blodlysten verkligen kommer fram i bokens sista\nsalvor). Om vi v\u00e5gar hoppas p\u00e5 att revolutionen kommer att vara en integrerad\ns\u00e5dan s\u00e5 har vi kanske gett upp f\u00f6r utopiska dr\u00f6mmar. Men det \u00e4r n\u00e4stan allt vi\nhar, s\u00e5\u2026 Men leken, den \u00e4r i grunden densamma, s\u00e5 vi har fortfarande anledning\natt lyssna till Vaneigem.<\/p>\n\n\n\n
Leken \u00e4r\nmodellen f\u00f6r verkligt deltagande. Modellen f\u00f6r SITUATIONER, skulle vi med\nVaneigem kunna s\u00e4ga. Men innan vi kommer dit ett p\u00e5pekande: de \u00e4r alltid\nutanf\u00f6r v\u00e5r kontroll. Leken \u00e4r fullst\u00e4ndigt v\u00e5r, och endast punkter p\u00e5 en linje\nf\u00f6r v\u00e5ra \u00e4ventyr. Punkterna, situationerna, och hela linjen, \u00e4r ok\u00e4nd, st\u00e4ndigt\nf\u00f6r\u00e4nderlig. \u00c4ventyret \u00e4r en resa, ett \u201dprojekt.\u201d Leken och situationerna \u00e4r\nv\u00e5ra i den meningen att det \u00e4r rumtider av total n\u00e4rvaro, omedelbarhet, under\nv\u00e5r (delade) suver\u00e4nitet, utbrytningar fr\u00e5n V\u00e4rldens linearitet, bifurkationer\ni Historiens kontinuum. \u00c4ventyret, \u201dprojektet,\u201d den slutgiltiga punkten f\u00f6r v\u00e5r\nsj\u00e4lvf\u00f6rverkligade subjektivitet \u00e4r inte given, inget vi p\u00e5 f\u00f6rhand kan\nkonstatera och enkelriktat sikta mot. \u00c4ventyret liksom varje lek har en \u00f6ppen\nhorisont \u00e4ven om vi redan har beslutat \u00e5t vilket h\u00e5ll vi ska b\u00f6rja g\u00e5. Vaneigem\ns\u00e4ger att sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande \u00e4r f\u00f6rverkligande av sj\u00e4lvets m\u00f6jligheter. Det \u00e4r\nutforskningen av dagdr\u00f6mmar och fantasier. Det \u00e4r allt som g\u00f6r vardagen rikare.\nDet \u00e4r meningsskapande. Utan den riktning som det ger kommer inte \u00e4ventyret att\npeka ut\u00e5t, bort fr\u00e5n V\u00e4rlden och sk\u00e5despelet. Vektorn som uppst\u00e5r f\u00e5r fart av\nmer lek, av situationer, h\u00e4ndelser. Nya riktningar kommer att ges, ny eller\nbredare mening kommer att ges \u00e5t \u00e4ventyret. Det b\u00e4rs inte upp av sig sj\u00e4lv.\nIngen bibeh\u00e5ller kraft av sig sj\u00e4lv. Det beh\u00f6vs st\u00e4ndigt andra; andra m\u00e4nniskor\noch nya situationer. \u00c5tminstone nya lekar.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4VENTYR\n(PROJEKTUALITET)<\/p>\n\n\n\n
Vi har\nallts\u00e5 var och en, varje enskild m\u00e4nniska, inf\u00f6r ett beslut att p\u00e5b\u00f6rja sitt\n\u00e4ventyr (eller g\u00e5 tillbaka in i meningsl\u00f6sheten). Det b\u00f6rjar i utforskningen\noch f\u00f6rs\u00f6ken att f\u00f6rverkliga dr\u00f6mmar och fantasier, att ta sina beg\u00e4r p\u00e5\nallvar, att ta omgivningen i besittning, att f\u00f6rverkliga sitt latenta varande,\natt kort sagt ta steget. Snart kommer f\u00f6rm\u00e5gan och kraften att tydligt bli\nberoende av andra. Vaneigem talar h\u00e4r om \u201didentitetsreflexen\u201d som ett moment\neller process som st\u00e4rker var och en i en uppbygglig process i en (mer eller\nmindre tillf\u00e4llig) gemensam riktning. Det handlar om att se sig sj\u00e4lv i andra,\natt n\u00e5 den kunskap som endast existerar utanf\u00f6r sj\u00e4lvet. Sj\u00e4lvf\u00f6rverkligandet\n\u00e4r helt beroende av den delade str\u00e4van och den gemensamma kunskapen. Hur man\nn\u00e5r den \u00e4r, tyv\u00e4rr, bortom varje enskilds makt. Det \u00e4r l\u00e4tt \u2013 eller var l\u00e4tt,\nf\u00f6r Vaneigem, d\u00e5 \u2013 att tala om detta som n\u00e4stan en sj\u00e4lvklarhet eftersom han\ntalade i en period av allm\u00e4n uppg\u00e5ng, i ett uppsving f\u00f6r mots\u00e4ttningar och\nradikala utbrytningar, i en v\u00e5g av synergisk extas. N\u00e4r det inte l\u00e4ngre b\u00e4r oss\nsom det bar Vaneigem och hans v\u00e4nner, n\u00e4r v\u00e5gen ist\u00e4llet tycks g\u00e5 ner\u00e5t, d\u00e5\u2026 D\u00e5\n\u00e4r det sv\u00e5rare. R\u00f6relsen stannar upp, energierna rinner ut, isolationen tar\n\u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n
I b\u00e5da\nfallen (isolation och extas) sker den n\u00f6dv\u00e4ndiga kommunikationen klandestint,\nunder radarn, hemligt. Vaneigem talar om nattlig passion, hemliga m\u00f6ten,\npoetiska uttryck; parets och de sammansvurna v\u00e4nnernas konspiration. Detta \u00e4r\nmer v\u00e5r tid. Isolation och osynlighet, en n\u00e4rmast total separation, som m\u00e5ste\ns\u00f6ka f\u00f6rbindelser i sm\u00e5 sprickor, som undang\u00f6mda rum, kanske en blogg, ett\nforum, eller i s\u00e4llsynta fall en faktisk plats, som en bokhandel, ett kaf\u00e9, ett\nbibliotek. Det \u00e4r i alla fall sm\u00e5 antal, kanske bara ett par. \u00c4lskare eller\nv\u00e4nner. Tv\u00e5, tre, max fem, som konspirerar, planerar, \u201dorganiserar\u201d en\nutveckling av var och ens \u00e4ventyr, var och ens sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, till en f\u00f6rh\u00f6jd\nlek, kanske en situation. Om inte s\u00e5 mycket s\u00e5 i alla fall en livhanke, en\nforts\u00e4ttning p\u00e5 \u00e4ventyret ist\u00e4llet f\u00f6r tom \u00f6verlevnad.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4sta\nsv\u00e5righet, som Vaneigem inte kommer till \u2013 igen troligen en konsekvens av den\nhistoriska begr\u00e4nsningen \u2013 \u00e4r strategi. Det \u00e4r helt fr\u00e5nvarande i hans f\u00f6rdrag,\nd\u00e4rf\u00f6r att han bara kan f\u00f6rest\u00e4lla sig taktik. Taktik ser han som den\nf\u00f6rbindande l\u00e4nken mellan lek och poesi. Men lek och poesi \u00e4r b\u00e5da\nsituationella, allts\u00e5 praktiska och begr\u00e4nsade. De \u00e4r i nuet, det omedelbara,\noch inte i framtiden. De \u00e4r inte framskjutna, f\u00f6regripande; de \u00e4ger inte det\nsom kommer. Strategin f\u00f6ruts\u00e4tter en kunskap som inte begr\u00e4nsas till det\nnuvarande och som f\u00f6rm\u00e5r att f\u00f6rutsp\u00e5. Det \u00e4r n\u00e5got som b\u00e4st utvecklas bortom\nde hemliga m\u00f6tena och sm\u00e5 konspirationerna. Det \u00e4r n\u00e5got som b\u00e4st formuleras i\nbredare n\u00e4tverk. (Kanske fanns strategin \u201di luften\u201d f\u00f6r Vaneigem och hans\nv\u00e4nner, i milj\u00f6ns och tidsandans diffusa diskurser, s\u00e5 att den var n\u00e5got att\nagera inom, som outtalade direktiv och ramverk, en allm\u00e4nt redan accepterad\nlinje att f\u00f6lja. Men i s\u00e5 fall inte tillr\u00e4ckligt (sj\u00e4lv)medvetet och d\u00e4rf\u00f6r nu\nen f\u00f6rbrukad spr\u00e5ngbr\u00e4da f\u00f6r oss att kritisera.) Det \u00e4r n\u00e5got som rent av\nkr\u00e4ver distribuerad intelligens. Strategi f\u00f6rbinder projekt, sammanl\u00e4nkar dem,\ng\u00f6r \u00e4ventyren till gemensamma ber\u00e4ttelser. Det f\u00f6rbinder i ett utbyte av medel\noch m\u00e5l, och i spr\u00e5k och diskurs, i slut\u00e4ndan i en ber\u00e4ttelse, en riktning, en\ngemensam utbrytning. Taktik utan strategi \u00e4r bara bubblande under lock,\nfr\u00e5nvaron av kvalitativt omslag.<\/p>\n\n\n\n
Den\nlekfulla attityden \u00e4r i slut\u00e4ndan vad Vaneigem framh\u00e5ller som garanten f\u00f6r\nfortsatt \u00e4ventyr. Han ger oss insikter och r\u00e5d om situationens lek och poesi.\nHan ger oss lite, alldeles f\u00f6r lite, g\u00e4llande dagen efter. N\u00e4r det ebbar ut och\nn\u00e4r v\u00e4nnerna tonar bort. I f\u00f6rtvivlan m\u00e5ste vi skriva om reglerna f\u00f6r\n\u00e4ventyret.<\/p>\n\n\n\n
LEK\n(ANNAT BRUK)<\/p>\n\n\n\n
Hans\nf\u00f6rsta och sista r\u00e5d, det mest v\u00e4rdefulla, \u00e4r allts\u00e5\u2026 lek. Lek med saker,\nid\u00e9er, ord, om du kan, situationer kanske, de sm\u00e5 och vardagliga, allts\u00e5 sluta\nta n\u00e5gonting p\u00e5 allvar, utom din frihet, ditt projekt f\u00f6r sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande,\nv\u00e4gra b\u00f6ja dig f\u00f6r Makten och V\u00e4rlden, streta emot och bejaka livet, allt det\nlivet beg\u00e4r, dina dagdr\u00f6mmar och fantasier, det \u00e4r inget som kan till\u00e5tas att\nf\u00f6rnekas, det m\u00e5ste vara b\u00f6rjan och utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r allt, sj\u00e4lva anledningen\natt stiga upp ur s\u00e4ngen p\u00e5 morgonen. Om du f\u00f6rlorar det\u2026<\/p>\n\n\n\n
Ordet,\noch begreppet, som Vaneigem och hans v\u00e4nner anv\u00e4nder \u00e4r d\u00e9tournement. Det har\nf\u00f6rminskats och d\u00e4rmed f\u00f6rvanskats till en slags konstn\u00e4rlig metod f\u00f6r att\n\u00e5teranv\u00e4nda varor och bilder p\u00e5 nya s\u00e4tt, g\u00e4rna \u201dutmanande\u201d och estetiskt\ninnovativt, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00f6rbinda segment av marknaden med nya bilder och\naffekter \u2013 f\u00f6r att \u00f6ppna nya v\u00e4gar f\u00f6r ackumulation och l\u00f6ftet att ingenting\nf\u00f6r\u00e4ndras. Det \u00e4r idag p\u00e5tagligt f\u00f6r vem som helst som bara ifr\u00e5gas\u00e4tter\nbildernas omedelbara ytlighet; ta vilken reklam som helst och unders\u00f6k hur\nl\u00e5ngt deras ord h\u00e5ller. De ansvariga skulle direkt f\u00f6rsvara sig med att de bara\nleker med bilder och att ingenting egentligen betyder n\u00e5got. Vi m\u00e5ste svara\nmed: v\u00e5r lek \u00e4r p\u00e5 allvar. Inte s\u00e5 att den blir ritual, och framf\u00f6r allt\nf\u00f6rs\u00f6ker vi alltid ha ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna. Men den spelar roll. Den f\u00e5r \u00e4ga\nrum \u2013 ta \u00f6ver rum och tid. Vaneigem definierar d\u00e9tournement: \u201dDet \u00e4r en\nhandling d\u00e4r leken f\u00e5ngar och \u00e5terf\u00f6renar m\u00e4nniskor och saker som hittills\nvarit stelfrusna i en hierarki av fragment.\u201d Om vi kan \u00e5terb\u00f6rda den betydelsen\noch praktiken till vardagen s\u00e5 har vi n\u00e5got\u2026<\/p>\n\n\n\n
\u2026n\u00e5got\natt forts\u00e4tta med, trots begr\u00e4nsningarna, begr\u00e4nsningar som isolationen och\nstatsapparatens repression. En praxis att st\u00e4ndigt till\u00e4mpa f\u00f6r att bryta ut.\nEn motst\u00e5ndets alltid tillg\u00e4ngliga flyktlinje. En prim\u00e4r etisk princip.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5, igen;\nett beslut att p\u00e5b\u00f6rja sitt \u00e4ventyr, en utforskning av dr\u00f6mmar och fantasier,\nsedan f\u00f6rs\u00f6k till en eller flera f\u00f6rbindelser som st\u00e4rker var och en i en\nuppbygglig process i en gemensam riktning. Hemliga m\u00f6ten och samtal som\nf\u00f6rbinder oss f\u00f6rbi isolationen, som pekar i fortsatt riktning mot situationer,\nom inte bara f\u00f6r fortsatt existens s\u00e5 en forts\u00e4ttning p\u00e5 \u00e4ventyret ist\u00e4llet f\u00f6r\n\u00f6verlevnad. En lekfull attityd gentemot varorna, omgivningen i allm\u00e4nhet,\ngaranterar en v\u00e4g; om inte en direkt upprorisk, s\u00e5 \u00e5tminstone en riktning.<\/p>\n\n\n\n
NJUTNINGENS\nDIALEKTIK (BER\u00d6RING OCH OMSORG)<\/p>\n\n\n\n
I\nslut\u00e4ndan \u2013 i slutet som vi upplever den nu i utmattningen, isolationen,\n\u00e5ngesten \u2013 \u00e4r Vaneigems projektualitet otillr\u00e4cklig och eggande, b\u00e5de ock\nsamtidigt, kanske en mall att bygga vidare p\u00e5. Inte bara det, men f\u00f6rst och\nfr\u00e4mst. Mycket m\u00e5ste f\u00f6rkastas, som den uppenbart patriarkala ing\u00e5ngen till vad\nhan kallar \u201dnjutningens dialektik\u201d och passionernas r\u00f6relse. Och\nf\u00f6rest\u00e4llningen om att aktivitet, i kontrast till passivitet, i sig skulle var\nrevolution\u00e4rt. Gilles Dauv\u00e9 h\u00e5rdrog kritiken n\u00e4r han h\u00e4vdade att \u201dVaneigems bok\nvar ett sv\u00e5rt arbete att utf\u00f6ra d\u00e5 man INTE KAN LEVA DEN \u2026 Antingen kurar man\nihop sig i det borgerliga samh\u00e4llets skreva eller s\u00e5 st\u00e4ller man oupph\u00f6rligen\nupp ett annorlunda liv emot det, som \u00e4r impotent eftersom endast revolutionen\nkan g\u00f6ra verklighet av det.\u201d Eller mer kortfattat: \u201ddet blir l\u00f6jligt n\u00e4r man\nf\u00f6rs\u00f6ker leva det idag.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Men vi\nvill r\u00e4dda aspekter fr\u00e5n Vaneigem trots att vi erk\u00e4nner begr\u00e4nsningarna i en\nallt f\u00f6r sn\u00e4v tolkning och vilseledningarna de har gett upphov till, och de\nteoretiska begr\u00e4nsningarna i Vaneigems och hans v\u00e4nners f\u00f6rst\u00e5else, s\u00e5 som\nignoransen av krisens f\u00f6rdjupning efter de \u201dgyllene \u00e5rens\u201d skenbara uppg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Vaneigem\ntalade om \u201ddet erotiska\u201d f\u00f6rst och fr\u00e4mst som en str\u00e4van efter samst\u00e4mmighet,\nkoherens, en uppl\u00f6sning av \u00e5ngest. \u201dDet erotiska \u00e4r passionernas utveckling s\u00e5\nsom de blir enhetliga, ett spel med enhet och variation utan vilka en\nrevolution\u00e4r koherens inte kan existera.\u201d N\u00e4rheten till Wilhelm Reichs\nspeciella utveckling av den psykoanalytiska metoden \u00e4r tydlig. Den outl\u00f6sta\nerotiska sp\u00e4nningen bygger upp \u00e5ngesten, s\u00e5 utl\u00f6sningen blir av skenbart\nuppenbar anledning l\u00f6sningen och v\u00e4gen f\u00f6r frig\u00f6rande relationer. \u201dMen\nproblemet och uppl\u00f6sningen av sp\u00e4nningar finns inte enbart p\u00e5 sexualitetens\nniv\u00e5. Det karakt\u00e4riserar alla m\u00e4nskliga relationer.\u201d Utan uppl\u00f6sning (l\u00e4tt\ntolkat som utl\u00f6sning): ingen njutning och utg\u00e5ng fr\u00e5n den permanenta krisens\nstasis. \u201dVad skulle en v\u00e4rld utan neuros vara? En \u00e4ndl\u00f6s bankett, med njutning\nsom enda r\u00e4ttesn\u00f6re.\u201d Njutningen \u00e4r i sin h\u00f6gsta, mest full\u00e4ndade form, en\nenhet i kommunikation och deltagande. Det \u00e4r inte f\u00f6rv\u00e5nande att Vaneigem, och\nm\u00e5nga i hans generation, d\u00e4rf\u00f6r direkt s\u00f6kte sig till (den sexuella) orgasmen\nsom det sj\u00e4lvklara m\u00e5let med njutningens str\u00e4van. Det \u00e4r ju trots allt kroppens\nbeg\u00e4r, nervanslutningarnas ultimata slutpunkt. \u201dJu mer intensiv njutningen\nblir, desto mer kr\u00e4ver den hela v\u00e4rlden.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Vi\nbeh\u00f6ver bredda v\u00e5r f\u00f6rst\u00e5else av njutningarnas bruk. F\u00f6r oss \u00e4r inte bekymret\nden sexuella frig\u00f6relsen fr\u00e5n konformismen. Vi \u00e4r redan frigjorda, men vi \u00e4r\nensamma. Det \u00e4r ber\u00f6ringen, n\u00e4rheten, som vi saknar. Inte orgasmen. I\nintimiteten kan de band skapas som skapar en v\u00e4rld. Det \u00e4r vad vi s\u00f6ker: inte\natt kr\u00e4va hela v\u00e4rlden utan att skapa en ny. Skillnaden \u00e4r h\u00e5rfin men viktig.\nDet \u00e4r en f\u00f6rskjutning av perspektiv mot det ordin\u00e4ra, vardagliga, utan den\npubertala ivrigheten efter extas. Vardag utan baktankar som privilegierar\naktiviteten. Skapandet av en v\u00e4rld \u00e4r det utdragna, l\u00e5ngsamma utarbetandet av\nen plats, en form, vanor, spr\u00e5k. En v\u00e4rld \u00e4r inte en orgie. Om den njutning\nVaneigem framh\u00e4vde b\u00e4st kan beskrivas som beg\u00e4rets masturbatoriska f\u00f6rbindelser\ns\u00e5 kan den njutning vi s\u00f6ker m\u00f6jligen beskrivas som sensibiliteters sanningar.\nSanningar som f\u00f6rbinder oss d\u00e4rf\u00f6r att vi K\u00c4NNER dem. Sanningar som \u00e4r\ngemensamt affekterande. Som kr\u00e4ver av oss, som pushar oss i en riktning, som\n\u00c4VENTYRAR OSS. Inte s\u00e5 mycket beg\u00e4r, allts\u00e5, som ber\u00f6ring. Kontakt (con-tacto,\n\u201dr\u00f6ra vid\u201d) \u00e4r det som samtidigt g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r oss att k\u00e4nna var\npotential r\u00f6r sig och hur den kan medf\u00f6ljas utan att tvinga den. Aktiv och\npassiv. Omsorg som njutning, njutningens omsorg.<\/p>\n\n\n\n
Men det\negentligt avg\u00f6rande \u00e4r mer den lekfulla attityden, oviljan till\nsj\u00e4lvuppoffring, tv\u00e5ng och l\u00f6gner. Det \u00e4r l\u00e4tt att anm\u00e4rka p\u00e5 begr\u00e4nsningarna i\nVaneigems och hans v\u00e4nners f\u00f6rst\u00e5else av intersubjektiviteten som en\nbristf\u00e4llig f\u00f6rst\u00e5else av totaliteten, och d\u00e4rmed ensidigheten i deras ing\u00e5ng\ntill \u201dskapandet av situationer,\u201d en ignorans av de historiskt objektiva\nr\u00f6relser situationerna uppst\u00e5r ur. Men attityden kvarst\u00e5r som en ofr\u00e5nkomlig\nf\u00f6ruts\u00e4ttning. Det \u00e4r den f\u00f6rsta punkten f\u00f6r varje linje. Debord kritiserade\nden s\u00e5 som den fortlevde bland de s\u00e5 kallade \u201dpro-situsarna,\u201d och drog sig\ntillbaka till en alkoholiserad landsbygd, innan han avslutade sin existens med\nen kula genom hj\u00e4rtat. Dauv\u00e9 distanserade sig \u00e4nnu ett steg genom att anklaga\nDebord f\u00f6r att inte ta konsekvenserna av sin egen kritik och samtidigt l\u00e4mna\nVaneigems bidrag i samma h\u00f6g av f\u00f6rg\u00e5nget material.<\/p>\n\n\n\n
Vi\ninsisterar p\u00e5 dess relevans, \u00e4ven idag. Vi vill lyfta fram andra aspekter \u00e4n de\nsom f\u00f6rut kanske varit dominerande. Vi tror att det h\u00e4r finns recept f\u00f6r\nuts\u00f6kta \u00e4ventyr.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vaneigems utg\u00e5ngspunkt \u00e4r i det ordin\u00e4ra, banala, det vi kan kalla det vardagliga. Den ansats eller projektualitet som han formulerar i sitt k\u00e4nda f\u00f6rdrag b\u00f6rjar som en utmaning. \u00d6verlevandet kastas \u00e5t sidan, som en f\u00f6rbrukad rest, en f\u00f6rhistoria till ett verkligt \u00e4ventyr. Det b\u00f6rjar som en utmaning mot d\u00f6d, s\u00e4ger han, f\u00f6r allt vi s\u00e5g […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[22,37,27,36,18],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/529"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=529"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/529\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":530,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/529\/revisions\/530"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=529"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=529"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=529"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}