Inget\nmindre \u00e4n en vardagslivets revolution. En fullst\u00e4ndig omv\u00e4ndning av\nMaktens ordning s\u00e5 som den sjunker ner i vardagens och kroppens alla\nkapill\u00e4rer. Det handlar om en omv\u00e4ndning fr\u00e5n passivitet till aktivitet, fr\u00e5n\nf\u00f6rmedling till levd erfarenhet, fr\u00e5n \u00f6verlevnad till att slutligen leva. Detta\n\u00e4r revolution.<\/p>\n\n\n\n
Men du\nm\u00e5ste vilja det. Om inte \u00f6nskan och frustrationen finns d\u00e4r s\u00e5 kommer f\u00f6rslagen\natt verka absurda. Ur det absurda kommer kulor av klarhet att avlossas mot\nfiendens huvuden. Du m\u00e5ste v\u00e4lja\nsida. Du m\u00e5ste v\u00e4nda ryggen \u00e5t det s\u00e4kra, V\u00e4rldens f\u00f6rs\u00e4ljningspunkter,\noch v\u00e5ga \u00e4ventyret, ta klivet ut mot Utsidan.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag \u00e4r\nmedveten om att jag har varit okritisk g\u00e4llande subjektiv vilja i den h\u00e4r\nboken, men l\u00e5t ingen klandra mig f\u00f6r det h\u00e4r utan att f\u00f6rst beakta hur l\u00e5ngt\nden samtida v\u00e4rldens objektiva omst\u00e4ndigheter har fr\u00e4mjat subjektivitetens sak\nf\u00f6r varje dag som g\u00e5r. Allt b\u00f6rjar fr\u00e5n subjektivitet, men ingenting stannar\nd\u00e4r. Idag mindre \u00e4n n\u00e5gonsin.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\/<\/p>\n\n\n\n
MAKTENS PERSPEKTIV<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r\ni vardagen, \u201dp\u00e5 gatan\u201d och \u201dp\u00e5 golvet\u201d som det verkliga tar plats. Hos den\nisolerade, omg\u00e4rdad av ismer och g\u00e4ng. Det \u00e4r h\u00e4r som\nutmaningen, ibland kallad \u201dklasskampen,\u201d utspelar sig. Och det \u00e4r h\u00e4r som\nsubversion m\u00e5ste till\u00e4mpas. Det \u00e4r h\u00e4rifr\u00e5n vi l\u00e4ser och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 och\ntill\u00e4mpa Raoul Vaneigems r\u00e5d\nom gott uppf\u00f6rande f\u00f6r de yngre generationerna.<\/p>\n\n\n\n
Vi \u00e4r\ntyv\u00e4rr inte unga l\u00e4ngre, men har inte kunnat komma vidare i den f\u00f6rv\u00e4ntade\nlivs- och karri\u00e4rstegen eftersom vi \u00e4r \u00f6verfl\u00f6diga, misslyckade och\n\u00f6verhuvudtaget ointresserade. Vaneigem talar till oss, ocks\u00e5. Femtio \u00e5r senare\ntalar han till oss, eftersom utmaningen som boken var ett svar p\u00e5 \u00e4nnu inte har\nf\u00e5tt sin l\u00f6sning.<\/p>\n\n\n\n
Vi H\u00c5LLS\nTILLBAKA i allt vi f\u00f6rs\u00f6ker delta i…<\/p>\n\n\n\n
Den\nvardagliga upprepningen av meningsl\u00f6sheter och tomma gester f\u00f6rnedrar oss\no\u00e4ndligt. F\u00f6rnedring \u00e4r k\u00e4nslan av att vara ett objekt. D\u00e4rifr\u00e5n reser sig\nklarheten om att kritiken av \u00f6verlevandets organisation inte kan separeras fr\u00e5n\ndet radikala projektet att leva annorlunda, allts\u00e5 att faktiskt b\u00f6rja leva.<\/p>\n\n\n\n
\u201dDet enda\nsom vi alla har gemensamt \u00e4r illusionen om att vara tillsammans.\u201d Gester av\ntrots, utbrott, v\u00e5ld och f\u00f6rst\u00f6relse lyckas inte l\u00f6sg\u00f6ra sig fr\u00e5n \u201disolationens\nmagnetf\u00e4lt\u201d eftersom de saknar koherens och (d\u00e4rmed) f\u00f6rbindelser, v\u00e4nskap.\nS\u00e5 vi lider, av orsaker vi tror \u00e4r naturliga, eviga, oundvikliga, f\u00f6r att vi\nstirrar p\u00e5 en horisont som har ett enda budskap: d\u00f6d. D\u00f6d \u00e4r det logiska\nutfallet sett fr\u00e5n V\u00e4rldens organisering; ingenting utanf\u00f6r objektens\n(varornas) och f\u00f6rmedlingens (marknadens) logik kan begripas, levas.<\/p>\n\n\n\n
Skapandelusten\nf\u00f6rminskas och stympas, blir till arbete f\u00f6r en l\u00f6n, arbete med det enda syftet\natt tj\u00e4na pengar f\u00f6r att k\u00f6pa produkter vi inte kan skapa eller till\u00e4gna oss p\u00e5\nannat s\u00e4tt. Arbete f\u00f6r att f\u00e5 tillg\u00e5ng till en v\u00e4rld av varor som endast\nerk\u00e4nner oss som varor. En v\u00e4rld av konsumtion och produktion, av separerat\nskapande. Ungdomen k\u00e4nner av detta mer \u00e4n andra.<\/p>\n\n\n\n
\u201dFr\u00e5n\nungdomen till pensionen upprepar varje tjugofyratimmarscykel samma f\u00f6rkrossande\nbombardemang, som kulor som tr\u00e4ffar ett f\u00f6nster: mekanisk upprepning,\ntid-som-\u00e4r-pengar, underordning till chefer, l\u00e5ngtr\u00e5kighet, utmattning. Fr\u00e5n\nkrossandet av ungdomens energi till \u00e5lderdomens gapande s\u00e5r, livet bryts ner i\nalla riktningar under tv\u00e5ngsarbetets tunga slag. Aldrig tidigare har en\ncivilisation n\u00e5tt en s\u00e5dan grad av f\u00f6rakt f\u00f6r liv; aldrig tidigare har en\ngeneration, dr\u00e4nkt i f\u00f6r\u00f6dmjukelse, k\u00e4nt ett s\u00e5dant raseri f\u00f6r att leva.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Att skapa\n\u00e4r b\u00e5de beg\u00e4r och n\u00f6dv\u00e4ndighet, det f\u00f6rst\u00e5r vilken idiot som helst. Men n\u00e4r\nskapandet har reducerats till \u00f6verlevnad, n\u00e4r det har blivit produktion, till\n\u201darbete,\u201d d\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got annat. All uppmaning till produktion kommer alltid\nuppifr\u00e5n, fr\u00e5n de som tj\u00e4nar p\u00e5 det. Och \u00e4ven n\u00e4r de byts ut beh\u00e5lls\nuppdelningen, sj\u00e4lva hierarkin. Att revoltera mot en s\u00e5dan ordning kan inte\ninneb\u00e4ra att identifiera fienden med allt det Onda och str\u00e4va efter utrotning\nav detta. \u201dModerata tvekar inf\u00f6r en s\u00e5dan utsikt; f\u00f6r den radikala f\u00f6rst\u00f6relsen av fienden\nskulle inneb\u00e4ra f\u00f6rst\u00f6relsen av vad de sj\u00e4lva har gemensamt med fienden.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Att\nifr\u00e5gas\u00e4tta Maktens ordning, hela hierarkin och dess uppr\u00e4tth\u00e5llande\nmekanismer, str\u00f6mmar till sist fr\u00e5n en enskilds position (Vaneigem talar om\nindividen) som str\u00e4var bortom varje uppdelning och begr\u00e4nsning. Det finns ett\n\u00f6verfl\u00f6d av ideologier (\u201dindividualism, alkoholism, kollektivism, aktivism.\n. .\u201d) som representerar eller h\u00e5ller oss kvar i Maktens perspektiv, men det\nfinns bara ett s\u00e4tt att vara radikal.<\/p>\n\n\n\n
…det \u00e4r p\u00e5 dessa s\u00e4tt som makten BEGR\u00c4NSAR.<\/p>\n\n\n\n
Allt vi s\u00e4ger, skriver, yttrar, f\u00f6rmedlas av\ntj\u00e4nster…<\/p>\n\n\n\n
\u201dI\ndecember 1956 l\u00f6per tusentals ungdomar amok p\u00e5 Stockholms gator, satte bilar i\nbrand, krossade skyltf\u00f6nster, rev ner reklamskyltar och plundrade butiker.\u201d Det var svaret p\u00e5 v\u00e4lf\u00e4rden. V\u00e4lf\u00e4rdsstaten\nh\u00f6jde inte bara den materiella standarden, den t\u00f6mde ocks\u00e5 vardagen p\u00e5 mening,\nd\u00e5 allt mer, n\u00e4stan allting, b\u00f6rjade att f\u00f6rmedlades som varor. Det g\u00e4ller lika\nmycket i Sverige eller Tjeckoslovakien under Sovjetv\u00e4ldet, som i Kanada\neller Vermont, USA. Du \u00e4r inte l\u00e4ngre ditt yrke, eller din \u00e5lder, du \u00e4r vad du\nk\u00f6per. Du konsumerar dig till en ny slags medborgare. \u201dArbeta f\u00f6r att \u00f6verleva,\n\u00f6verlev genom att konsumera, \u00f6verlev f\u00f6r att konsumera; den helvetiska cykeln\n\u00e4r fullbordad.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201d\u00c5 ena\nsidan k\u00f6per homo consumator en\nflaska whiskey och f\u00e5r som fri g\u00e5va l\u00f6gnen som kommer med det. \u00c5 andra sidan\nk\u00f6per den kommunistiska m\u00e4nniskan ideologi och f\u00e5r en flaska vodka gratis.\nParadoxalt nog tar Sovjetiska och kapitalistiska regimer samma v\u00e4g,\nden f\u00f6rsta tack vare produktionens ekonomi och den andra tack vare\nkonsumtionens ekonomi.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Givandet har utrotats ur v\u00e5r\nf\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld. Ist\u00e4llet har \u201derbjudanden\u201d med konsumtion som baktanke\n(mer eller mindre direkt) ersatt g\u00e5van som n\u00e5got icke-bytbart. Allt har blivit\nutbytbart; inget \u00e4r inte utbytbart. Det \u00e4r penningens dominans, pengarnas\nherrav\u00e4lde. N\u00e4r marknaden b\u00f6rjar kolonisera vardagen b\u00f6rjar saker som\ng\u00e4stfrihet, v\u00e4nskap, till och med k\u00e4rlek, bli offer-g\u00e5vor och d\u00f6mda att\nf\u00f6rsvinna. Allt kvantifieras, kalkyleras, x \u00e4r lika med y och ingenting \u00e4r\nutanf\u00f6r, om\u00e4tbart. Bara saker \u00e4r kvar. Ting, objekt. Allts\u00e5, varor.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVi m\u00e5ste\n\u00e5teruppt\u00e4cka njutningen med att ge: att ge d\u00e4rf\u00f6r att du har s\u00e5 mycket. Vilka\nvackra potlatcher det rika samh\u00e4llet kommer att se \u2014 oavsett om det\ngillar det eller inte \u2014 n\u00e4r de yngre generationerna uppt\u00e4cker den rena g\u00e5van.\nDen v\u00e4xande passionen f\u00f6r att stj\u00e4la b\u00f6cker, kl\u00e4der, mat, vapen och smycken\nbara f\u00f6r att sk\u00e4nka bort dem, ger en glimt av vad viljan att leva har att\nerbjuda konsumtionssamh\u00e4llet.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Vi har\n\u00f6verf\u00f6rt v\u00e5r tro p\u00e5 magin till teknologin. Maskinen, eller idag datorn, \u00e4r\nplatsen f\u00f6r f\u00f6rv\u00e4ntade mirakel, den mystiska mekanism som ska erbjuda oss lycka\noch frihet, bara vi l\u00e5ter dess logik genomsyra v\u00e5r produktion, distribution,\n\u00e4ven konsumtion och varf\u00f6r inte realisation.<\/p>\n\n\n\n
Separeringen\nav m\u00e4nniskan fr\u00e5n sig sj\u00e4lv, sina beg\u00e4r, dr\u00f6mmar och vilja att leva, om det s\u00e5\n\u00e4r med varor eller teknologi eller n\u00e5got annat, f\u00f6rs\u00e4tter m\u00e4nniskan i en\nposition av beroende av samma varor och teknologier. M\u00e4nniskan blir beroende av\nsamma f\u00f6rmedlingar, eller med andra ord underordnad. Koloniseringen av\nvardagslivet, av varor, teknologi, ideologi, har gjort det \u201dnaturliga\u201d ungef\u00e4r\nlika naturligt som plast.<\/p>\n\n\n\n
\u201dS\u00f6kandet\nefter den verkliga naturen, efter naturligt liv som inte har n\u00e5got som\nhelst med den samh\u00e4lleliga ideologins l\u00f6gn att g\u00f6ra, \u00e4r en av de mest r\u00f6rande\nnaiviteterna f\u00f6r st\u00f6rre delen av det revolution\u00e4ra proletariatet, f\u00f6r att inte\nn\u00e4mna anarkisterna eller v\u00e4lk\u00e4nda figurer som den unge Wilhelm Reich.\u201d<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rmedlingarna\nfungerar som en slags utpressning. De g\u00f6r allt annat om\u00f6jligt eftersom inget\nkan g\u00e5 hela v\u00e4gen, inget kan full\u00e4ndas utan att st\u00f6ta p\u00e5 andra f\u00f6rmedlingar;\ndet st\u00e4ndiga f\u00f6rest\u00e4llda behovet av f\u00f6rmedlingar. Ok, odla dina egna r\u00e5varor,\nmen var f\u00e5r du fr\u00f6na ifr\u00e5n, med vilka pengar k\u00f6per du dem, hur transporterar du\ndet, och s\u00e5 vidare. I varje m\u00f6jlig vr\u00e5 tr\u00e4nger sig f\u00f6rmedlingarna in. Men:<\/p>\n\n\n\n
\u201dM\u00e4nsklig\nenergi l\u00e5ter sig inte f\u00f6rledas mot det om\u00e4nskliga utan strid. Var \u00e4ger striden\nrum? Alltid i den levda erfarenhetens omedelbara utbredning, i spontan aktion.\nJag menar inte att f\u00f6rmedlingarnas \u2019abstraktion\u2019 m\u00e5ste bem\u00f6tas av n\u00e5gon slags\nvild, \u2019instinktiv\u2019 spontanitet: det skulle bara p\u00e5 en h\u00f6gre niv\u00e5 reproducera\ndet idiotiska valet mellan ren spekulation och tankl\u00f6s aktivism, disjunktion\nmellan teori och praktik. Jag menar att en adekvat taktik handlar om att\nangripa punkten d\u00e4r erfarenhetens str\u00e5tr\u00f6vare \u00f6verfaller, den punkt d\u00e4r\nf\u00f6rs\u00f6ket att agera f\u00f6rvandlas och perverteras, just vid den punkt d\u00e4r spontana\nhandlingar sugs upp i misstolkningar och missf\u00f6rst\u00e5nd. Vid den h\u00e4r punkten\nkristalliseras tillf\u00e4lligtvis en medvetenhet som belyser b\u00e5de kraven som viljan\natt leva st\u00e4ller och vad den samh\u00e4lleliga organisationen har att ge: levd\nerfarenhet och dess kooptering av det auktorit\u00e4ra maskineriet.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Maktens\nf\u00f6rmedling fungerar allts\u00e5 som det st\u00e4ndiga f\u00f6rnekandet av det omedelbara.\nF\u00f6rmedlingar av olika typer har, tidigare under m\u00e4nsklighetens historia, varit\nn\u00f6dv\u00e4ndiga, men graden av\nf\u00f6rmedling g\u00e5r mot noll, och faktumet att en viss f\u00f6rmedling \u00e4r\nofr\u00e5nkomlig \u00e4r inte en anledning att acceptera de som existerar. \u201dSunt f\u00f6rnuft\u201d\nvill ge en bild av vad som \u00e4r \u201dsj\u00e4lvklart,\u201d men i sj\u00e4lva verket \u00e4r det satt i\nst\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring. En verkligt\nradikal teori b\u00f6rjar, av n\u00f6dv\u00e4ndighet, i det omedelbara, innan f\u00f6rmedling. Den\nkan f\u00e5 ett f\u00e4ste i massorna bara om den \u00e4r trogen det omedelbara. \u201dDet \u00e4r den\nspontana kreativitetens livsnerv, och dess uppgift \u00e4r att f\u00f6rs\u00e4kra den h\u00e4r\nkreativitetens styrka. Det \u00e4r revolution\u00e4r teknik i poesins tj\u00e4nst.\u201d S\u00e5 fort\nmaktens f\u00f6rvaltare l\u00e4gger sina slemmiga h\u00e4nder p\u00e5 den blir den till ideologi.\nDen stelnar, f\u00f6rkalkas. S\u00e5 fort f\u00f6rbindelsen med det omedelbara bryts upp d\u00f6r\nden. Den kan inte f\u00f6rvaras i saker eller representationer, det vill s\u00e4ga varor.\n\u201dIdeologi \u00e4r spr\u00e5kets falskhet, radikal teori \u00e4r spr\u00e5kets sanning.\u201d<\/p>\n\n\n\n
…det \u00e4r s\u00e5 makten F\u00d6RMEDLAR v\u00e5r aktivitet.<\/p>\n\n\n\n
Vi f\u00f6rf\u00f6rs av ytliga, somatiska, affektiva\nuttryck…<\/p>\n\n\n\n
Med\noffrets (och g\u00e5vans) f\u00f6rsvinnande f\u00f6rsvinner ocks\u00e5 myten. Borgerligt\nt\u00e4nkande visade mytens grund i det materiella, men det upph\u00e4vde den inte.\nIst\u00e4llet b\u00f6rjade de h\u00e4ngivna offra sig f\u00f6r Saken. \u201dSom de f\u00f6rnekare av livet\nsom de \u00e4r, har partisanerna f\u00f6r det absoluta sj\u00e4lvuppoffrandet i Statens,\nSakens eller F\u00fchrerns namn, ingenting gemensamt med de f\u00f6r vilka passionen f\u00f6r\nlivet utmanar f\u00f6rnekandets ethos och tekniker.\u201d \u201dSkillnaden mellan nazisterna som dr\u00f6mde om\natt f\u00f6rinta v\u00e4rlden i och med deras nederlag och kommunarderna som satte\nParis i brand \u00e4r skillnaden mellan bejakandet av fullst\u00e4ndig d\u00f6d och\nfullst\u00e4ndigt liv som brutalt f\u00f6rnekas.\u201d \u201dS\u00e5 fort revolutionen kr\u00e4ver\nsj\u00e4lvuppoffring slutar den att existera.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r\nviljan att leva utan d\u00f6tid som m\u00e5ste vara, och som kan bli, ett gemensamt\nprojekt. Det m\u00e5ste vara s\u00e5 eftersom vi inte kan m\u00f6tas p\u00e5 ett genuint,\nof\u00f6rmedlat, s\u00e4tt annars. Det kan bli s\u00e5 om v\u00e5ra enskilda beg\u00e4r m\u00f6ts upp i en\nlikartad riktning. Den enskilde f\u00e5r inte f\u00f6rsvinna i massan, dr\u00e4nkas i de\nm\u00e5ngas kaotiska beg\u00e4r, utan m\u00e5ste avskilja sig, m\u00e5ste ta st\u00e4llning f\u00f6r en\nriktning. Att v\u00e4gra att offra sig \u00e4r att v\u00e4gra att bli utbytbar, som en vara\nvilkensomhelst, att v\u00e4gra penningens tomhet. Marknaden \u00e4r den Stora Avgrunden\nsom utpl\u00e5nar allt liv i utbytbarhetens meningsl\u00f6sa likhet. \u201dMissta dig inte: all\nden h\u00e4r nostalgin f\u00f6r det f\u00f6rg\u00e5ngnas mer humana dygder svarar mot en sak och\nendast en sak, det vill s\u00e4ga det \u00f6verh\u00e4ngande behovet att \u00e5teruppliva id\u00e9n om\noffer, som har f\u00e5tt s\u00e5 mycket kritik. Faktum \u00e4r att det inte kommer att finnas\nn\u00e5gon v\u00e4nskap, eller k\u00e4rlek, eller g\u00e4stfrihet, eller solidaritet, s\u00e5 l\u00e4nge som\ndet finns sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse. Uppmaningen till sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse slutar alltid i ett\nf\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra om\u00e4nsklighet attraktivt.\u201d Kanske \u00e4r det enda offrandet vi beh\u00f6ver bekymra oss f\u00f6r offrandet av det\nnuvarande.<\/p>\n\n\n\n
\u201dTa en\ntrettiofem\u00e5rig man. Varje morgon startar han sin bil, k\u00f6r till kontoret, lyfter\npapper, \u00e4ter lunch i stan, spelar biljard, lyfter fler papper, l\u00e4mnar jobbet,\nh\u00e4lsar p\u00e5 sin fru, pussar sina barn, \u00e4ter sin stek framf\u00f6r TVn, l\u00e4gger sig,\n\u00e4lskar och somnar. Vem reducerar den h\u00e4r mannens liv till en patetisk sekvens\nav klich\u00e9er? En journalist? En snut? En marknadsforskare? En socialrealistisk\nf\u00f6rfattare? Inte alls. Han g\u00f6r det sj\u00e4lv, n\u00e4r han bryter ner dagen i en serie\nposer som \u00e4r mer eller mindre medvetet valda utifr\u00e5n en rad r\u00e5dande\nstereotyper. Med kropp och medvetande \u00f6vertaget av lockelsen i en f\u00f6ljd av\nbilder, f\u00f6rkastar han autentisk tillfredsst\u00e4llelse och ansluter sig till en\npassionsl\u00f6s asketism: hans njutningar \u00e4r s\u00e5 d\u00e4mpade, och samtidigt s\u00e5 \u00f6ppna,\natt de bara kan vara en fasad. Antagandet av en roll efter en annan, f\u00f6rutsatt\natt han imiterar stereotyperna bra nog, \u00e4r kittlande f\u00f6r honom. D\u00e4rmed st\u00e5r\ntillfredsst\u00e4llelsen fr\u00e5n att ha spelat en roll v\u00e4l nog i proportion till hans\ndistans fr\u00e5n sig sj\u00e4lv, till hans sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse och sj\u00e4lvuppoffring.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Sk\u00e5despelssamh\u00e4llet f\u00e5ngar\nupp verklig kreativitet i och genom roller som bara avviker lite, bara\ntillr\u00e4ckligt hindrar rollen fr\u00e5n att stanna i stereotypen. De fungerar alltid\nsom anpassning till det samh\u00e4lleliga maskineriet. Sm\u00e5 variationer skiljer\nupps\u00e4ttningen av roller fr\u00e5n varandra, men det r\u00f6r sig i slut\u00e4ndan om\nvariationer p\u00e5 marknaden. Man skiljer sig fr\u00e5n andra d\u00e4rf\u00f6r att man konsumerar\nandra varor. \u201dDet spelar liten roll huruvida n\u00e5gon \u00e4r bra eller d\u00e5lig, \u00e4rlig\neller kriminell, v\u00e4nster eller h\u00f6ger: formen \u00e4r irrelevant, s\u00e5 l\u00e4nge som de\nf\u00f6rlorar sig i den.\u201d Formen \u00e4r\nidentiteten, det i vilken n\u00e5gon eller n\u00e5got annat best\u00e4mmer.<\/p>\n\n\n\n
Men ingen\ng\u00e5r upp helt i en roll, f\u00f6r som allt annat \u00e4r de underkastade en logik som\nst\u00e4ndigt tvingar en mot gr\u00e4nsen, mot vad som \u00e4r m\u00f6jligt (det \u00e4r kapitalets\nlogik, det st\u00e4ndiga v\u00e4rdef\u00f6rmerandet som i vardagen inneb\u00e4r m\u00f6rdande\nkonkurrens, det vill s\u00e4ga anpassning, f\u00f6r\u00e4ndring, eller utslagning). \u201dDet \u00e4r\nenklare att fly rollen som libertin \u00e4n rollen som snut, chef eller rabbin. Ett\nfaktum som alla borde t\u00e4nkta p\u00e5.\u201d M\u00e4nniskors egna liv, de of\u00f6rmedlade och\nroll-l\u00f6sa liv som ligger dolda under sk\u00e5despelet, framst\u00e5r, n\u00e4r de ens\nbetraktas, som v\u00e4rdel\u00f6sa \u2014 eftersom de \u00e4r utan penningv\u00e4rde, eftersom de har\nett annat v\u00e4rde \u00e4n det monet\u00e4ra. M\u00e4nniskors egna liv framst\u00e5r allts\u00e5 som\nfattiga. \u201dLivet offras, och f\u00f6rlusten kompenseras med full\u00e4ndning i\nframtr\u00e4delsernas sf\u00e4r.\u201d \u201dP\u00e5 samma s\u00e4tt som vi \u00e4r d\u00f6mda till \u00f6verlevnad, \u00e4r vi\nd\u00f6mda att \u2019h\u00e5lla skenet uppe\u2019 i det icke-autentiskas sf\u00e4r.\u201d \u201dMitt enda ansvar\n\u00e4r att vara helt \u00e4rlig med de som \u00e4r p\u00e5 min sida, de som verkligen \u00e4r det\nautentiska livets partisaner.\u201d I spelet med roller, som sk\u00e5despelet frammanar,\nkan vi om\u00f6jligen ta rollerna p\u00e5 fullt allvar; s\u00e5 vi leker med dem. P\u00e5 det s\u00e4ttet framh\u00e4ver vi likgiltigheten, och\nlikheten, deras utbytbarhet. Det kan fostra en distans till rollerna som\ns\u00e5dana.<\/p>\n\n\n\n
Rollernas\n\u00f6kande betydelse inneb\u00e4r en snabbt minskande betydelse f\u00f6r m\u00e4nniskan, och en\nlika snabb \u00f6kning i sakens (allts\u00e5 varans) betydelse. \u201dDet \u00e4r saker som har\nnamn idag, inte m\u00e4nniskor.\u201d T\u00e4nk p\u00e5 alla k\u00e4ndisar; de \u00e4r bilder, framtr\u00e4danden,\nv\u00e4lregisserade \u201dintervjuer\u201d, kort sagt varor. Allt annat \u00e4n m\u00e4nniskor. (De mest\ncyniska, och d\u00e4rf\u00f6r mest framg\u00e5ngsrika, tvekar inte att g\u00f6ra hela sin l\u00f6jliga\nvardag till konsumtionsvaror i form av \u201dreality shows\u201d, youtube-kanaler, och s\u00e5\nvidare i en o\u00e4ndlig serie av narcissistisk konsumism.) Vi kan g\u00e5 till valfri\nstormarknad f\u00f6r att konsumera den roll och den identitet vi vill anpassa (och\nunderordna) oss till. Det \u00e4r inte\nett tv\u00e5ng; det \u00e4r helt enkelt bekv\u00e4mt. Skulle en roll bli\nifr\u00e5gasatt \u00e4r det enkelt att bara skriva en ny ink\u00f6pslista.<\/p>\n\n\n\n
…det \u00e4r s\u00e5 makten F\u00d6RF\u00d6R v\u00e5ra beg\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
\/<\/p>\n\n\n\n
\u00d6VERLEVNADSSJUKAN<\/p>\n\n\n\n
Det\npseudoliv som sk\u00e5despelssamh\u00e4llet producerar ger upphov till \u00f6verlevnadssjukan.\n\u00d6verlevnad d\u00e4rf\u00f6r att livet har reducerats till ekonomiska imperativ, till vad\nsom kan konsumeras. Sjukdom d\u00e4rf\u00f6r att tillst\u00e5ndet \u00e4r nedbrytande. Den g\u00f6r att\nvi lever s\u00e5 lite som m\u00f6jligt och d\u00f6r av sl\u00f6het, uttr\u00f6ttade av att h\u00e5lla skenet\nuppe. \u201dI konsumentens manipulerade syn p\u00e5 saker och ting \u2014 betingningens\nsyns\u00e4tt \u2014 framst\u00e5r bristen av liv som en otillr\u00e4cklig konsumtion av makt och\notillr\u00e4cklig sj\u00e4lvf\u00f6rt\u00e4ring i maktens tj\u00e4nst. Som en lindring av fr\u00e5nvaron av\nverkligt liv erbjuds vi d\u00f6d p\u00e5 avbetalning.\u201d \u201dSamtidigt framtr\u00e4der passionen att leva som\nett biologiskt behov, den andra sidan av passionen att f\u00f6rst\u00f6ra och l\u00e5ta sig\nf\u00f6rst\u00f6ras.\u201d \u201dS\u00e5 utbredd \u00e4r \u00f6verlevnadssjukan att minsta koncentration av levd\nerfarenhet inte kan annat \u00e4n att f\u00f6rena det st\u00f6rsta m\u00f6jliga antal m\u00e4nniskor i\nen gemensam vilja att leva. F\u00f6rnekandet av f\u00f6rtvivlan skulle av n\u00f6dv\u00e4ndighet\nbli skapandet av ett nytt liv.\u201d<\/p>\n\n\n\n
V\u00e4gran blir av n\u00f6dv\u00e4ndighet vild, oregerlig,\neftersom livet \u00e4r s\u00e5 m\u00e5ngfacetterat och oreducerbart. Den\n\u00e4ger rum i vardagen, ocks\u00e5, eftersom den breder ut sig \u00f6verallt. Den breder ut\nsig som en kedjereaktion, aldrig som en kollektivitet, eller med andra ord;\nv\u00e4gran v\u00e4xer som en gemenskap av hela individer, p\u00e5 allas deras oreducerbara levda erfarenhet.\nDet inneb\u00e4r fullst\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring. Makten vill fragmentera v\u00e4gran till krav om\ndetaljer, en f\u00f6rdelning av varor, till \u00f6verlevnad. F\u00f6r\u00e4ndring som stannar upp\np\u00e5 \u00f6verlevnadens niv\u00e5 fragmenterar gemenskapen, s\u00f6ndrar passionen att leva, och\ng\u00f6r i slut\u00e4ndan f\u00f6r\u00e4ndringen tam och anpasslig till Maktens behov och\nsk\u00e5despelets logik.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r\ntr\u00e4der socialisten in\nf\u00f6r att r\u00e4dda situationen: det \u00e4r bara gamla brister som beh\u00f6ver \u00e5tg\u00e4rdas,\ns\u00e4ger han, falska mots\u00e4ttningar som beh\u00f6ver l\u00f6sas genom justering, utveckling.\nMed det s\u00e5 kommer alla att f\u00e5 det b\u00e4ttre, inbillar han sig. Socialistens\nprojekt handlar om att d\u00e4mpa, bek\u00e4mpa och f\u00f6rneka st\u00f6rningar och konflikter.<\/p>\n\n\n\n
\u201dSocialism\ns\u00e4tter d\u00e4rf\u00f6r stopp f\u00f6r konflikter, genom att avskaffa ekonomisk konkurrens och\nfri f\u00f6retagsamhet, p\u00e5 en niv\u00e5, men beh\u00e5ller jakten efter konsumtion av makt som\nden enda ber\u00e4ttigade formen av frihet. Sj\u00e4lvbegr\u00e4nsningens partisaner delar\nd\u00e4rf\u00f6r upp sig i tv\u00e5 l\u00e4ger: de som \u00e4r f\u00f6r liberalism i produktionen och de som\n\u00e4r f\u00f6r liberalism i konsumtionen. Och s\u00e5 stor skillnad \u00e4r det mellan dem!\u201d<\/p>\n\n\n\n
Ideologier\nsom \u00e4mnar att suga upp all v\u00e4gran och passion f\u00f6r liv produceras i samma takt\nsom trenderna p\u00e5 marknaden. Ungdomen anst\u00e4lls p\u00e5 l\u00f6pande band f\u00f6r att producera\nbilder som f\u00f6rnekar livet, som har som enda uppgift att bef\u00e4sta\n\u00f6verlevnadssjukan. Varje antydan till autenticitet slukas omedelbart av\nmarknadens massproduktion. Det enda som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r mis\u00e4r, isolation; \u00f6verlevnad.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r\ndet enda som \u00e5terst\u00e5r, f\u00f6r de ressentimentsfyllda. De ideala slavarna. De\nsom har steriliserat sig sj\u00e4lva, som har \u201dinternaliserat sin egna brist p\u00e5\nexistens.\u201d Du hittar dem i masspartiernas mest ingrodda skikt, i bakgrunden,\nmumlande, med en spelad \u00f6verl\u00e4gsen attityd och en retorik full av plattityder.\nDe finns i de flesta sammanhang, men idag kanske fr\u00e4mst i kommentarf\u00e4ltens\ndunkla milj\u00f6 och i obskyra bakg\u00e5rdar p\u00e5 internet. De f\u00f6rkastar all passion\nd\u00e4rf\u00f6r att de \u00e4r helt utt\u00f6mda p\u00e5 energi. De upprepar st\u00e4ndigt och instinktivt\nf\u00f6rkastandet av varje ansats d\u00e4rf\u00f6r att deras isolation och v\u00e4gran av\nf\u00f6rbindelser f\u00f6rnekar all m\u00f6jlighet till liv och framtid.<\/p>\n\n\n\n
\u201dOf\u00f6rm\u00e5gan\natt begripa sig sj\u00e4lv uppmuntrar folk att begripa andra p\u00e5 basis av deras\nnegativa representationer, p\u00e5 basis av deras roller och att d\u00e4rf\u00f6r behandla dem\nsom objekt. Gammalt tj\u00e4nstefolk, byr\u00e5krater \u2014 alla, i sj\u00e4lva verket, som frodas\np\u00e5 \u00f6verlevnad \u2014 har ingen affektiv kunskap om n\u00e5gon annan anledning att\nexistera. Det beh\u00f6ver d\u00e4rf\u00f6r knappast p\u00e5pekas att Maktens fr\u00e4msta f\u00f6rhoppningar\natt kooptera ligger i det h\u00e4r delade missn\u00f6jet. Och ju st\u00f6rre den mentala f\u00f6rvirringen \u00e4r, desto\nst\u00f6rre \u00e4r dess chanser.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Den\nressentimentsfyllda har gjort sig bekv\u00e4m i sin position som \u00e5sk\u00e5dare. Impotent\noch uppgiven hejar han p\u00e5 \u00f6verlevnadssjukans f\u00f6rruttnelse av det existerande.<\/p>\n\n\n\n
\u201d[Den\nmissn\u00f6jda] \u00e4r i desperat behov av minuti\u00f6sa plattityder att grubbla \u00f6ver: alla\npolitiker \u00e4r skurkar, de Gaulle \u00e4r en stor man, Kina \u00e4r ett paradis f\u00f6r\narbetare, etc. Han \u00e4lskar att hata individualiserade f\u00f6rtryckare, att \u00e4lska en\nhelt vanlig Svensson: system \u00e4r\nf\u00f6r komplicerade f\u00f6r honom.\u201d<\/p>\n\n\n\n
De\nmissn\u00f6jda, ressentimentsfyllda, \u00e4r de mest patetiska av sk\u00e5despelssamh\u00e4llets\nmedborgare, men de \u00e4r potentiella revolution\u00e4rer. \u201dOm han inte d\u00f6dar de som\norganiserar hans ennui,\neller \u00e5tminstone de som framst\u00e5r som s\u00e5dana i hans synf\u00e4lt (managers, experter,\nideologer, etc), s\u00e5 kommer han att d\u00f6da i en auktoritets eller ideologis namn.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dNihilismen\nf\u00f6ds i mytens kollaps.\u201d Det gamla (dess roller, f\u00f6rklaringar, r\u00e4ttf\u00e4rdiganden)\nhar f\u00f6rlorat, d\u00f6tt, men inget nytt har uppkommit f\u00f6r att d\u00f6lja den enskildes\nsvaghet och nakenhet. \u201dMyter var inte bara skynken f\u00f6r den h\u00e4r svagheten:\nde var ocks\u00e5 dess orsak.\u201d Nihilisterna saknade, och saknar\nfortfarande, en historisk medvetenhet som beaktar den verkliga r\u00f6relsens utveckling.<\/p>\n\n\n\n
\u201dHur\nl\u00e4nge m\u00e5ste vi b\u00e4ra de h\u00e4r kommunistiska byr\u00e5kraternas, fascistiska kr\u00e4kens,\nopinionsskaparnas, kopp\u00e4rriga politikers, underm\u00e5liga Joyceimitat\u00f6rers, och\nny-Dadaisters hegemoniska ok \u2014 som alla f\u00f6respr\u00e5kar det fragmentariska, som\nalla ih\u00e4rdigt arbetar f\u00f6r den Stora S\u00f6mnen och r\u00e4ttf\u00e4rdigar sig i en eller\nannan Ordnings namn: familjens, moralens, kulturens, flaggans,\nrymdkappl\u00f6pningens, margarinets, etc.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\/<\/p>\n\n\n\n
LIVETS POESI<\/p>\n\n\n\n
Den frihet vi erbjuds \u00e4r friheten att v\u00e4lja v\u00e5ra\nh\u00e4rskare,\natt v\u00e4lja bland de varor som\nvi erbjuds. Men verklig frihet kommer ur v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att skapa, ur v\u00e5r\nindividuella kreativitet. Det \u00e4r inte detsamma som konstn\u00e4rligt skapande, f\u00f6r\nalla b\u00e4r den inom sig, i de vardagliga fantasier som dr\u00f6mmer om att\nf\u00f6rverkligas. \u201dVarje individ bygger hela tiden p\u00e5 en ideal v\u00e4rld inom sig\nsj\u00e4lv, \u00e4ven medan de yttre r\u00f6relserna b\u00f6jer sig under trycket av den sj\u00e4ll\u00f6sa\nrutinens krav.\u201d Den \u00e4r till sin form spontan, det vill s\u00e4ga or\u00f6rd och obest\u00e4md\nav Makten. Det \u00e4r onekligen en relativt ovanlig f\u00f6reteelse, och en som h\u00f6r till\nde som \u00f6nskar motst\u00e5nd och som har v\u00e4rderat sin individualitet. Det b\u00f6rjar som\nett krav p\u00e5 omedelbarhet, att inte l\u00e5ta sig best\u00e4mmas eller f\u00f6rmedlas av\nMakten, av andra, eller n\u00e5gon slags abstraktion \u2014 utom den, m\u00f6jligtvis, som kommer\ninifr\u00e5n. Det \u00e4r en er\u00f6vring, inte n\u00e5got givet. \u201dUtbrottet av levd njutning \u00e4r\ns\u00e5dan att i f\u00f6rlorandet av mig sj\u00e4lv s\u00e5 finner jag mig sj\u00e4lv; n\u00e4r jag gl\u00f6mmer\natt jag existerar s\u00e5 f\u00f6rverkligar jag mig sj\u00e4lv. Medvetenhet om omedelbar\nerfarenhet vilar just i denna pendelr\u00f6relse, i denna improvisatoriska jazz.\u201d\nF\u00f6r att undvika att sugas upp i representationer och varor, i de ytliga,\nspelade roller som f\u00f6rf\u00f6r v\u00e5ra beg\u00e4r, m\u00e5ste vi st\u00e4ndigt inlemma sj\u00e4lvkritiken. Samtidigt \u00e4r\nspontanitetens stunder s\u00e4llsynta. De m\u00e5ste bejakas n\u00e4r de uppst\u00e5r, och en f\u00f6r\ndistanserad h\u00e5llning kommer bara att kv\u00e4va dem. Dessa kvalitativa stunder \u00e4r v\u00e4rdefulla f\u00f6r de \u00e4r f\u00f6rrevolution\u00e4ra, de\nb\u00e4r p\u00e5 en potential att bryta upp och skapa situationer f\u00f6r levd erfarenhet. \u201d…en\ngest, en attityd, kanske bara ett ord, r\u00e4cker f\u00f6r att visa att poesins\nm\u00f6jlighet \u00e4r vid handen, att den fullst\u00e4ndiga konstruktionen av vardagslivet,\nen global omv\u00e4ndning av perspektiv \u2014 i korthet, revolutionen \u2014 \u00e4r inneboende\nm\u00f6jligheter.\u201d Dessa kvalitativa stunder m\u00f6jligg\u00f6r revolution\u00e4ra spr\u00e5ng. De kan\nf\u00f6rbinda den obildade, inskr\u00e4nkta, med omgivningens j\u00e4mlika, f\u00f6rbinda dem med ett m\u00f6jligt imorgon.<\/p>\n\n\n\n
\u201dDe\nrevolution\u00e4ra arbetarna 1848 var utan tvekan of\u00f6rm\u00f6gna att l\u00e4sa det Kommunistiska manifestet, men \u00e4nd\u00e5\nbar de inom sig den v\u00e4sentliga l\u00e4rdomen fr\u00e5n Marx och Engels text. Det var i\nsj\u00e4lva verket vad som gjorde den marxistiska teorin verkligt radikal.\nArbetarens objektiva omst\u00e4ndigheter, uttryckt p\u00e5 teorins niv\u00e5 i Manifestet,\ngjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r de mest illitterata prolet\u00e4rerna att f\u00f6rst\u00e5 Marx omedelbart n\u00e4r stunden kom.\u201d<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r de\nrevolution\u00e4ra grupperna m\u00e5ste uppgiften vara att \u201detablera rum d\u00e4r\nbetingningens intensitet g\u00e5r mot noll. Att g\u00f6ra varje individ medveten om sin\nkreativa potential kommer att bli en olycklig uppgift om inte tillflykt tas\ntill kvalitativa shocktaktiker. Vilket \u00e4r anledningen till varf\u00f6r vi inte\nv\u00e4ntar oss n\u00e5got fr\u00e5n masspartierna och andra grupper som baseras p\u00e5 principen\nom kvantitativ rekrytering.\u201d Om gruppens sj\u00e4lva fundament ist\u00e4llet \u00e4r verkligt\nradikala handlingar och tankar kan \u201dCeller som etablerats under s\u00e5dana\nomst\u00e4ndigheter ha varje m\u00f6jlighet att en dag f\u00e5 tillr\u00e4ckligt inflytande f\u00f6r att\nbefria majoritetens kreativitet.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\\<\/p>\n\n\n\n
Poesi<\/p>\n\n\n\n
Poesi \u00e4r\n\u201dorganiseringen av kreativ spontanitet, utnyttjandet av det kvalitativa i\nenlighet med dess interna lagar f\u00f6r koherens.\u201d Det \u00e4r motsatsen till simpel\ninformation, f\u00f6rmedling, specialisering och allt det som kommer med Sk\u00e5despelssamh\u00e4llets uppdelningar.\nPoesi \u00e4r en konst, men inte begr\u00e4nsad till det konstn\u00e4rliga. Det \u00e4r en\nomv\u00e4ndning av perspektiv, en handling som uppenbarar nya m\u00f6jligheter. Esteterna\nhar inget nytt att s\u00e4ga om det, \u00e5tminstone inte sedan de tidiga surrealisterna. Verklig poesi har bev\u00e4pnat sig mot esteterna,\noskadliggjort deras kooptering. \u201dDetta \u00e4r anledningen till varf\u00f6r\ndet inte l\u00e4ngre kan finnas n\u00e5got s\u00e5dant som ett konstverk i ordets klassiska\nmening. S\u00e5 mycket b\u00e4ttre. Poesi finns p\u00e5 andra platser: i h\u00e4ndelserna vi\n\u00e5stadkommer.\u201d \u201dSann poesi bryr sig inte om dikter.\u201d Som s\u00e5dan f\u00f6rtrycks poesin\n\u00f6verallt och dyker d\u00e4rf\u00f6r bara upp i v\u00e5ld. \u201dDet \u00e4r musan till de som kravallar, det genomsyrar revolter och sporrar\nalla stora revolution\u00e4ra karnevaler, fram till dess att byr\u00e5kraterna f\u00f6rpassar\ndet till hagiografins f\u00e4ngelse.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\\<\/p>\n\n\n\n
Historia \u2013 de f\u00f6rtryckta<\/p>\n\n\n\n
\u201dHistorien existerar eftersom de f\u00f6rtryckta\nexisterar.\u201d De f\u00f6rtryckta k\u00e4mpar mot sina \u00f6verordnade, och s\u00e5 utvecklar\nsig historiens g\u00e5ng. Det \u00e4r delvis ocks\u00e5 en kamp mot naturen, men v\u00e4gran att\nvara en slav \u00e4r det som verkligen f\u00f6r\u00e4ndrar historien. \u201dKanske \u00e4r det\nfilosofiska begreppet om evighet bundet till det historiska \u00e4ventyret f\u00f6r\nbefrielse, \u00f6desbest\u00e4mt att en dag f\u00f6rverkligas \u2014 tillsammans med filosofin \u2014 av\nden fullst\u00e4ndiga frihetens b\u00e4rare och av den traditionella historiens slut.\u201d\nIdag skulle de materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna \u2014 automatisering och cybernetik \u2014\nkunna f\u00f6rverkliga ett tillst\u00e5nd av h\u00e4rskare\nutan slavar, ett tillst\u00e5nd bortom historien (eller som Marx skulle ha\nsagt: d\u00e4r historien \u00e4ntligen b\u00f6rjade), ett tillst\u00e5nd i evigheten. Ett tillst\u00e5nd\nbortom hierarkier, det privilegium som borgerligheten var fria att v\u00e4lja bort i\nsin \u00e4rofyllda revolution. \u201dIst\u00e4llet \u00f6verlevde den h\u00e4r auktoriteten\naristokratins f\u00f6rfall i en parodisk form, som den d\u00f6ende mannens likbleka\nleende.\u201d \u201dVilka vackra barn Bonaparte fick! Louis-Philippe, Napoleon den\ntredje, Thiers, Alfons den tredje, Hitler, Mussolini, Stalin, Franco, Salazar, Nasser,\nMao, de Gaulle…\u201d Vad som f\u00f6rr s\u00e5gs som de h\u00e4rskandes magiska f\u00f6rm\u00e5gor har\nidag inf\u00f6rlivats i en organiserandets princip, som genomsyrar allt fr\u00e5n byr\u00e5kratin\ntill sm\u00e5grupperna och individen. Allt det gamla, fr\u00e5n h\u00e4rskarnas herrav\u00e4rlde\noch borgarskapets exploatering, till dagens cybernetikers organisering,\n\u00e4r allesammans n\u00e4rvarande i olika grad. \u201dHerrav\u00e4lde \u00e4r en r\u00e4ttighet, exploatering ett kontrakt, och organisering\nen uppst\u00e4llning av saker.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Proletariatet, d\u00e4remot, b\u00e4r med sig en m\u00f6jlighet att\n\u00f6verskrida r\u00e4ttigheterna, kontrakten och sakernas tillst\u00e5nd. \u201dTingens\nmakt kommer att avskaffas av proletariatet d\u00e5 det avskaffar sig sj\u00e4lvt.\u201d Processen\nkan delas upp i tre passioner:<\/p>\n\n\n\n
\u201dDen\nrevolution\u00e4ra r\u00f6relsen ger var och en chansen att sj\u00e4lv g\u00f6ra historia. Orsaken\ntill fritt sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande m\u00e5ste alltid omfamna subjektivitet \u2014 och d\u00e4rmed\nsluta att vara en orsak.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Bara grupper\nsom p\u00e5 ett koherent s\u00e4tt\ntill\u00e4mpar individuell kreativitet i en investering i ett gemensamt projekt kan\nutnyttja den potentiellt frammanade styrka som f\u00f6rverkligar en of\u00f6rmedlad, levd\nn\u00e4rvaro, och som g\u00e5r bortom det nuvarande. Det \u00e4r inte en enkel uppgift. Det \u00e4r\nprojekt som beh\u00f6ver omsorg och k\u00e4rlek, som beh\u00f6ver n\u00e4ra v\u00e4nner. Projekt som\nhelt f\u00f6rkastar hierarkier. \u201dProblemet som proletariatet st\u00e5r inf\u00f6r \u00e4r inte\nl\u00e4ngre hur Makten er\u00f6vras, utan hur den avskaffas.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\\<\/p>\n\n\n\n
Den levda erfarenhetens rumtid: situation<\/p>\n\n\n\n
Prolet\u00e4rerna\nb\u00e4r med sig en potential att f\u00f6rverkliga en enhet av rum och tid, det vill s\u00e4ga\natt \u00f6verskrida den ’f\u00f6rsta,’ mest grundl\u00e4ggande, separationen. Det \u00e4r b\u00f6rjan\nf\u00f6r \u00f6verskridandet av alla separationer. I det kan den f\u00f6rverkliga barndomen. Barndomen\nf\u00f6rnekas av sk\u00e5despelssamh\u00e4llet i det att var och en fortast m\u00f6jligast g\u00f6rs\ntill en konsument. ”Han har kommit in i marknadens triviala sf\u00e4r, villigt\ngett upp barndomens poesi, frihet och subjektiva skatter i utbyte f\u00f6r en bild i\nsk\u00e5despelssamh\u00e4llet.” Barnet, d\u00e4remot, erk\u00e4nner inte de gr\u00e4nser och\nuppdelningar som tas f\u00f6r givna i samh\u00e4llet. Barnet ackumulerar erfarenheter\ninnan de har blivit bilder. Sk\u00e5despelssamh\u00e4llets bilder och uppstyckade tid\n(tid f\u00f6r arbete, tid f\u00f6r konsumtion, tid f\u00f6r ansvar, tid f\u00f6r n\u00f6je; var och en\navgr\u00e4nsad, definierad, kontrollerad) inneb\u00e4r att vi b\u00e4r med oss barndomen som\nett \u00f6ppet s\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
Vetenskapen,\npolitiken och marknaden efterstr\u00e4var alla efter att s\u00e5 effektivt som m\u00f6jligt\nutrota den barndom som trotsar gr\u00e4nserna, som inte respekterar egendom och\n”livspussel,” som \u00f6verskrider gr\u00e4nser, kort sagt bejakar liv \u00f6ver\n\u00f6verlevnad. Ist\u00e4llet f\u00f6r \u00e5lderns utstr\u00e4ckning: en multitud av h\u00e4ndelser. ”…inte bara se dem passera, utan\natt verkligen leva dem och st\u00e4ndigt \u00e5terskapa dem.”<\/p>\n\n\n\n
Myter har makten att binda samman uppdelningar\noch ge skenet av ett enhetligt liv. Det \u00e4r fortfarande\nuppdelat, med s\u00f6mmarna mer eller mindre dolda, en l\u00f6gn. Men ett sken av enhet\nsom kan delas i en gemenskap (som en klan, ett folk, en nation). Ocks\u00e5 rummet\nbryts upp i takt med att mytens cykliska tid bryts upp och blir linj\u00e4rt. P\u00e5\nhistoriens kontinuum bleknar den levda erfarenheten i takt med tidens\nacceleration. Men sm\u00e5 fickor av levd erfarenhet, av enhetliga rumtider, kan\navvika fr\u00e5n historiens linje, rent av explodera bilden i upproriska\nkedjereaktioner. De h\u00e4r utbrytningarna snor glimtar av evig tid; ”Det h\u00e4r\n\u00e4r rumtidens privilegierade stund, av kreativitet, av njutning, av orgasm. Den\nh\u00e4r alkemins arena \u00e4r h\u00e5rfin, men den erfars s\u00e5 intensivt att de ut\u00f6var en\no\u00f6vertr\u00e4ffad fascination \u00f6ver de flesta m\u00e4nniskor.” ”Rumtid levt p\u00e5\nett enhetligt s\u00e4tt \u00e4r den f\u00f6rsta focon f\u00f6r det\nkommande gerillakriget, den kvalitativa gnista i natten som fortfarande\nbesl\u00f6jar vardagslivets revolution.”<\/p>\n\n\n\n
Explosiva\nutbrott av den levda erfarenhetens rumtid kallar vi SITUATIONER. Det \u00e4r nuet realiserat (enhetligt, i\nkontrast till marknadens hetsiga, pointillistiska nu), en H\u00e4ndelse, jetztzeit. Mot historismens\nnedfrysning av H\u00e4ndelser g\u00e4ller det nu att f\u00f6ra fram elden. ”Det finns\nbara ett giltigt s\u00e4tt att gl\u00f6mma: att radera det f\u00f6rg\u00e5ngna genom att realisera\ndet.” ”Uppgiften \u00e4r kollektiv, passionerad, poetisk och lekfull\n(evigheten \u00e4r lekens v\u00e4rld, enligt Boehme).”<\/p>\n\n\n\n
\\<\/p>\n\n\n\n
Den enhetliga triaden: sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, kommunikation, deltagande<\/p>\n\n\n\n
Mot\nmaktens repressiva triad av begr\u00e4nsning, f\u00f6rf\u00f6relse och f\u00f6rmedling, st\u00e4lls det\nmedvetna skapandets enhetliga triad av sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, kommunikation och\ndeltagande. Det \u00e4r ”den mest genomg\u00e5ende fusionen av f\u00f6rnuft och passion.”\nOch det dyker upp som projekt, eller snarare som \u00e4ventyr. En resa och process, drivet av passion.<\/p>\n\n\n\n
Inget mindre \u00e4n en vardagslivets revolution. En fullst\u00e4ndig omv\u00e4ndning av Maktens ordning s\u00e5 som den sjunker ner i vardagens och kroppens alla kapill\u00e4rer. Det handlar om en omv\u00e4ndning fr\u00e5n passivitet till aktivitet, fr\u00e5n f\u00f6rmedling till levd erfarenhet, fr\u00e5n \u00f6verlevnad till att slutligen leva. Detta \u00e4r revolution. Men du m\u00e5ste vilja det. Om inte \u00f6nskan och frustrationen finns […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[21,31,13,12,22,33,27,36,18],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/523"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=523"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/523\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":527,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/523\/revisions\/527"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=523"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=523"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=523"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}