Fukt och coola minnen. Det k\u00e4nns r\u00e4tt, som precis r\u00e4tt tillf\u00e4lle. Den h\u00e4r sommaren med Baudrillard. Fukten tr\u00e4nger in \u00f6verallt. V\u00e4rmen framkallar h\u00e5gl\u00f6shet och fukten obekv\u00e4mhet. R\u00e4tt sorts melankoli. R\u00e4tt f\u00f6r att l\u00e4sa Jean Baudrillards Cool memories. Han b\u00f6rjade f\u00f6ra ner sina anteckningar 1980 och fortsatte i n\u00e4stan tv\u00e5 och ett halvt decennium. Besvikelsen och uppgivenheten efter \u201968 \u00e4r p\u00e5taglig, k\u00e4nslan av att det inte finns n\u00e5got hopp kvar, att allt \u00e4r f\u00f6rlorat. Vi befinner oss i ett komatillst\u00e5nd skrev han d\u00e5, p\u00e5 \u00e5ttiotalet. Ingenting blir b\u00e4ttre under de n\u00e4stan tv\u00e5 och ett halvt decennium han skriver i sin journal. Det har fortfarande inte blivit b\u00e4ttre. V\u00e4rmen och fukten och jag och Baudrillard den h\u00e4r sommaren \u2013 det k\u00e4nns r\u00e4tt. Det enda som k\u00e4nns r\u00e4tt h\u00e4r nu.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Fukten g\u00f6r det sv\u00e5rt att sova. Spenderar natten \u00e5t att hoppa m\u00e5ll\u00f6st mellan kanalerna. Emotionell plasma. Allt \u00e4r \u00f6ver nu. Det finns inget verkligt l\u00e4ngre, inget som skickar oss in i extas. Vi h\u00e5lls flytande, skvalpande p\u00e5 en sl\u00e4t yta av f\u00f6rf\u00f6relser. Baudrillard talar om det hela tiden. Seduction. Ytliga och disparata och skiftande objekt passerar f\u00f6rbi i flytande former. L\u00e4sningen p\u00e5minner om zappandet p\u00e5 tv:n. Korta sekvenser, utan uppenbart samband. N\u00e5gra bilder \u00e5terkommer, s\u00e4rskilt den kvinnliga kroppen. Han skriver mycket om det feminina och om den kvinnliga kroppen. Den \u00e4r \u00f6verallt. Tecken, lockande objekt, f\u00f6rf\u00f6relser. Han skriver ocks\u00e5 om en kvinna. \u00c4r det en v\u00e4n? en \u00e4lskare? \u00e4r det samma kvinna? F\u00f6rf\u00f6relsens utdragande limbotillst\u00e5nd. Det finns ett slags v\u00e5ld i f\u00f6rf\u00f6relsen, n\u00e5got v\u00e5ldt\u00e4cksartat. Det \u00e4r tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att g\u00f6ra vem som helst \u00e4ngslig. Han skiftar fram och tillbaka, mellan fascination och skr\u00e4ck. Det finns ingen l\u00f6sning p\u00e5 f\u00f6rf\u00f6relsens uppl\u00f6sande. Inga l\u00f6sningar, ingen feminism. Baudrillard gillar det inte, denna \u201dshitty feminism\u201d. Det \u00e4r illusioner, s\u00e4ger han. Det \u00e4r nostalgi. M\u00f6jligen kan man g\u00f6ra n\u00e5got med f\u00f6rf\u00f6relserna. Spela med, ta dem l\u00e4ngre. Han f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra skrivandet f\u00f6rf\u00f6riskt. Det \u00e4r inte ett sociologiskt eller politiskt eller filosofiskt verk. Det \u00e4r inte en dagbok. Det \u00e4r inte ens en bok egentligen. Inget \u00e4r s\u00e4kert. Inte f\u00f6rf\u00f6relserna, inte analyserna om det \u00e4r analyser, inte skrivandet, inte den aktiva nihilism. Han skrev det i b\u00f6rjan av \u00e5ttiotalet. Accelerationismen eller eskalationismen kanske inte \u00e4r till\u00e4mpbara strategier l\u00e4ngre. Det \u00e4r en melankolisk tid, f\u00f6r Baudrillard, f\u00f6r alla. Den revolution\u00e4ra yran \u00e4r sedan l\u00e4nge borta. Det finns inget \u00e4rofyllt historiskt projekt l\u00e4ngre. Arbetarna, som en g\u00e5ng var hj\u00e4ltarna, den historiska negationens hj\u00e4ltar, har tystats och blivit en transparent arbetsl\u00f6s massa. Och den intellektuelle, som plikttroget tog p\u00e5 sig rollen som negationens budb\u00e4rare har blivit lika \u00f6verfl\u00f6dig, f\u00f6rlorad i \u00f6verbefolkningens tysta massa.<\/p>\n
\u201dA generation has disappeared or changed direction. A backfire against theoretical radicalism \u2013 and one in which socialism has played its part. The symbolic murder of the intellectual class, not at all unlike the symbolic murder of the political class by the silent majorities.\u201d (s. 75)<\/p>\n
Baudrillard \u00e4r melankolisk, pessimistisk. Men det finns en dold f\u00f6rhoppning d\u00e4r, det \u00e4r klart. N\u00e4r dialektiken fryser flyter dialektikens heliga exkrement upp till ytan. N\u00e4r er\u00f6vrandet av framtiden stannar upp, n\u00e4r nuet fryser till och stelnar kommer vi se det f\u00f6rflutnas exkrement resa sig. Det \u00e4r Baudrillards hemliga f\u00f6rhoppning.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Han bes\u00f6ker Berlin. Han ser muren. Graffitin t\u00e4cker muren precis som det t\u00e4cker tunnelbanan i New York. Den har redan blivit ett monument f\u00f6r nostalgin. Kunde han f\u00f6rest\u00e4lla sig att den sex \u00e5r senare skulle rivas i en historiens d\u00f6dsryckning?<\/p>\n
Med melankolin kommer nostalgin. Den \u00e4r sv\u00e5r att sl\u00e4ppa, och det \u00e4r motvilligt han ser tillbaka p\u00e5 historien. Han f\u00f6rs\u00f6ker fixera blicken p\u00e5 det samtida. Det h\u00e4r \u00e4r vad vi g\u00f6r idag: obeveklig terapi. Vi kultiverar v\u00e5r egen koma. Vi v\u00e4grar att sl\u00e4ppa taget och l\u00e5ta v\u00e4rlden d\u00f6. Vi dyrkar proteserna. Han s\u00e4ger att vi kl\u00e4nger fast vid en terapeutisk reinkarnation av en d\u00f6d v\u00e4rld, en f\u00f6rfluten tid.<\/p>\n
\u201dThe world put on a show of despair after 1968. It\u2019s been putting on a big show of hope since 1980. No more tears, alright? Reaganite optimism, the pumping up of the dollar. Fabius\u2019s glossy new look. Patriotic convivialty. Reluctance prohibited. The old pessimism was produced by the idea that things were getting worse and worse. The new pessimism is produced by the fact that everything is getting better and better. Supercooled euphoria. Controlled anaesthesia.\u201d (s. 173)<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Baudrillard dr\u00f6mmer om en fundamentalt pessimistisk politisk strategi. Kanske \u00e4r han f\u00f6r tr\u00f6tt f\u00f6r att realisera n\u00e5got s\u00e5dant, kanske \u00e4r det om\u00f6jligt i det r\u00e5dande tillst\u00e5ndet. Men hatet har han inte sl\u00e4ppt. Han dr\u00f6mmer om en strategi utan illusioner, en strategi som \u00e4r cynisk men energisk och tvingar det r\u00e5dande tillst\u00e5ndet till en \u00f6ppen utmaning. Han \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r att kallas immoralist. Alla f\u00f6rd\u00f6mer pessimismen som moraliskt f\u00f6rkastlig men denna immoralism \u00e4r v\u00e5r sista chans. En acceleration av pessimismen och likgiltigheten inf\u00f6r det politiska och det samh\u00e4lleliga \u00e4r v\u00e5r enda chans att bryta med det h\u00e4r tillst\u00e5ndet. Aktiv nihilism. Om den \u00e4r moraliskt st\u00f6tande so be it.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Fukten \u00e4r \u00f6verallt. Den l\u00e4gger sig \u00f6ver allting, det g\u00e5r inte att fly fr\u00e5n den. Det g\u00e5r knappt att l\u00e4sa n\u00e5gonting med all den h\u00e4r fukten. Obekv\u00e4mt, irriterande, tr\u00f6ttande. Som med l\u00e4sningen, det fragmentariska och kryptiska och m\u00e5ll\u00f6sa. P\u00e5tr\u00e4ngande och bortst\u00f6tande. Man skulle beh\u00f6va ge upp inf\u00f6r det, l\u00e5ta det uppsluka en, fukten och l\u00e4sandet.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Andra och tredje boken. \u00c5ttiotal blir nittiotal. Muren faller men samtidigt ser han en ny mental mur resas och han fruktar ett kommande krig. Han tycks f\u00f6reb\u00e5da kriget mot terrorn, det fj\u00e4rde v\u00e4rldskriget. Det \u00e4r en aning om vad som komma skall, och inget tyder p\u00e5 att det kommer bli b\u00e4ttre. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r han talar mer om Gud nu. Om Gud, och om Godhet och om Ondska. Katarerna dyker upp i anteckningarna. Hans beundran f\u00f6r k\u00e4ttarna. Katarerna och manik\u00e9erna. Den skarpa dualismen. Det \u00e4r den enda r\u00e4ddningen, tycks han s\u00e4ga. Men det \u00e4r os\u00e4kert vad han vill s\u00e4ga. Han kastar ut id\u00e9er, tankar. Accelererar, eskalerar. Det \u00e4r extrem teori. Inte f\u00f6rst och fr\u00e4mst i st\u00e5ndpunkterna \u2013 f\u00f6r han st\u00e5r inte alltid f\u00f6r dem \u2013 utan i framkastandet. Han skriver om att skrivandet m\u00e5ste springa f\u00f6re, det finns ingen po\u00e4ng med att vara nostalgisk f\u00f6r n\u00e5got som v\u00e4rlden \u00e4nd\u00e5 bryter upp och t\u00f6mmer ut. Han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rekomma en redan extrem v\u00e4rld med ett \u00e4nnu extremare och f\u00f6rf\u00f6riskt skrivande. F\u00f6r Baudrillard r\u00e4cker det inte med att beskriva och analysera, teori m\u00e5ste bli en h\u00e4ndelse. Den m\u00e5ste kidnappa historien och f\u00f6rekomma sitt eget \u00f6de. Teori kan utmana v\u00e4rlden, skriver Baudrillard, genom att bli mer. Om v\u00e4rlden \u00e4r fatal s\u00e5 l\u00e5t oss bli mer fatala. Om den \u00e4r likgiltig s\u00e5 l\u00e5t oss bli mer likgiltiga. Vi m\u00e5ste er\u00f6vra v\u00e4rlden och f\u00f6rf\u00f6ra den genom en likgiltighet som \u00e4r lika eller mer likgiltig \u00e4r v\u00e4rldens.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Politikerna \u00e4r immuna mot det de representerar. Skandaler och korruption har ingen effekt. Politiken \u00e4r verkligen h\u00e4ndelsel\u00f6s. Den politiska scenen fungerar som antidepressiv medicin. Den bed\u00f6var v\u00e5ra sinnen och d\u00f6ljer f\u00f6r oss den verkliga katastrof som v\u00e4rlden \u00e4r orsaken till. Politiken skjuter upp kollapsen och politikerna producerar tekniker f\u00f6r att p\u00e5tvinga frivilligt deltagande i uppskjutandet. Det finns ingen anledning att angripa politikerna, man beh\u00f6ver bara vara tydlig med att man inte t\u00e4nker ha med dem att g\u00f6ra.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Arbetaren var modernitetens hj\u00e4lte, det var Marx\u2019 och J\u00fcngers hj\u00e4lte, det var den totala mobiliseringens hj\u00e4lte. Nu har den gamla hj\u00e4lten blivit en \u00f6verfl\u00f6dig massa men m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 till varje pris integreras. Massan m\u00e5ste vara virtuellt n\u00e4rvarande hela tiden. Den m\u00e5ste vara n\u00e4rvarande i det politiska sk\u00e5despelet, som procentsatser och allm\u00e4n opinion. Och mer \u00e4nd\u00e5: den m\u00e5ste uttrycka sig, tycka till och kultivera sina \u00e5sikter. Massan m\u00e5ste bli interaktiv! Det kallas f\u00f6r en seger f\u00f6r demokratin och friheten och s\u00e4ljs till oss som v\u00e5r fr\u00e4lsning. Men det \u00e4r p\u00e5tvingad hoppfullhet menar Baudrillard.<\/p>\n
\u201dYou should never let the slightest glimmer of hope show through. The slightest weakness is immediately exploited by the fanatics of optimism.\u201d (s. 95)<\/p>\n
Om man bara kunde vara fanatiskt passiv. Fanatiskt immobiliserad. Som Bartleby. Or\u00f6rlig och tyst, utan hopp och utan potential.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Fj\u00e4rde boken. 1995-1999. Strejk i den franska metropolen. En air av utopi. \u00c4ntligen! utbrister Baudrillard. \u00c4ntligen ingen kommunikation! En stunds tillbakadragande, en stunds perfektion. Ett litet andrum. \u00d6ver p\u00e5 ett \u00f6gonblick. Allt \u00f6ver p\u00e5 ett \u00f6gonblick och ingen f\u00f6r\u00e4ndring. Det h\u00e4nde utan att egentligen h\u00e4nda. En illusion, en icke-h\u00e4ndelse. Besvikelsen igen.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
\u201dProposal for a new law: all the speculators whose ill-gotten gains exceed the earnings of an average worker over the course of his or her working life will be sentenced to death.\u201d (s. 42)<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Femte boken, den sista. 2000-2004. Om 11 september skriver han inte mycket, n\u00e4stan ingenting. Bara en handfull korta anm\u00e4rkningar. Men det var utan tvekan en H\u00e4ndelse. Efter \u00e5ttio- och nittiotalets stagnation, n\u00e4r \u201dh\u00e4ndelserna var ute i strejk\u201d, intr\u00e4ffade nu en H\u00e4ndelse som \u00e4r om\u00f6jlig att f\u00f6rneka. Nu \u00e4r vi i krig. Det \u00e4r minst lika mycket ett krig mot oss sj\u00e4lva som mot terrorismen. V\u00e4rlden har blivit panikslagen och suicidal. Men Baudrillard skriver ingenting om det i Cool memories. Han skriver om det p\u00e5 andra st\u00e4llen, men inte i sin journal. Kanske var det inte en betydelsefull h\u00e4ndelse f\u00f6r honom sj\u00e4lv. Men f\u00f6r oss tvingar den oss till att t\u00e4nka om fundamentala problem. Det h\u00e4r \u00e4r onekligen det fj\u00e4rde v\u00e4rldskriget (det tredje var kalla kriget), och det finns onekligen en v\u00e5ldsam antagonism. Men den \u00e4r inte mellan civilisationer eller mellan religioner. Den \u00e4r mellan det globala och globaliseringen sj\u00e4lv. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 det h\u00e4r m\u00e5ste vi f\u00f6rst\u00e5 Ondskan. Det \u00e4r v\u00e5r fr\u00e4msta utmaning idag menar Baudrillard. Han \u00e4r uppenbart bitter \u00f6ver filosofin som fullst\u00e4ndigt missf\u00f6rst\u00e5tt f\u00f6rh\u00e5llandet mellan Godhet och Ondska. Vi har trott att Godheten har tr\u00e4ngt undan och besegrat Ondskan i takt med Historiens utveckling, men i sj\u00e4lva verket har de alltid varit tvillingar i samma r\u00f6relse. Vi saknar f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r Ondskan.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Avslutet: \u201dGod scoffs at (smiles at) those he sees denouncing the evils of which they are the cause.\u201d (s. 112)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Fukt och coola minnen. Det k\u00e4nns r\u00e4tt, som precis r\u00e4tt tillf\u00e4lle. Den h\u00e4r sommaren med Baudrillard. Fukten tr\u00e4nger in \u00f6verallt. V\u00e4rmen framkallar h\u00e5gl\u00f6shet och fukten obekv\u00e4mhet. R\u00e4tt sorts melankoli. R\u00e4tt f\u00f6r att l\u00e4sa Jean Baudrillards Cool memories. Han b\u00f6rjade f\u00f6ra ner sina anteckningar 1980 och fortsatte i n\u00e4stan tv\u00e5 och ett halvt decennium. Besvikelsen och […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[10,11,12,16,5],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=46"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":49,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46\/revisions\/49"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=46"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=46"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=46"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}