Far. Vad ska jag s\u00e4ga? Vi brukar inte prata s\u00e5 mycket. Vi \u00e4r mycket lika p\u00e5 det s\u00e4ttet. Jag vet inte vad jag ska s\u00e4ga. Det \u00e4r sv\u00e5rt. Jag vet att du tycker samma. Du vet att jag skriver mycket och att jag f\u00f6redrar det skrivna framf\u00f6r talet. Alla b\u00f6cker och utskrifter, du har sett men inte brytt dig s\u00e5 mycket. S\u00e5 har det n\u00e4stan alltid varit, vi har sk\u00f6tt oss sj\u00e4lva och inte lagt oss i varandras intressen. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att du f\u00f6rst\u00e5r, att det h\u00e4r \u00e4r enklare f\u00f6r mig, och ocks\u00e5 f\u00f6r dig, om du kommer att f\u00e5 l\u00e4sa detta. Vi vet inte nu. De s\u00e4ger att det \u00e4r allvarligt. Jag vet inte vad det betyder. Du \u00e4r neds\u00f6vd och vi vet inte om du kommer att vakna. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rklara hur det k\u00e4nns. Jag undrar hur du k\u00e4nner, om du g\u00f6r det. Det \u00e4r sv\u00e5rt. Sv\u00e5rt p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Sv\u00e5rt att skriva, men att tala om det vore om\u00f6jligt. \u2013\u2013\u2013<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Det \u00e4r redan \u00f6ver. Det gick s\u00e5 snabbt, jag fattade inte. Medan jag var p\u00e5 v\u00e4g. Du hade l\u00e4mnat, innan jag kom. Det var redan \u00f6ver. Du \u00e4r inte kvar. Jag s\u00e5g dig, din magra kropp tomma mun, skuggan kvar, inte du, inte du, inget kvar. De andra, jag vill inte. \u2013\u2013\u2013 Gradvis, med sm\u00e5 sm\u00e5 proppar, sl\u00e4cktes medvetandet ut. Ingen kraft kvar, helt utt\u00f6md, inget kvar. Det var n\u00e5got ovanligt som gjorde det, sa de, inte mycket att g\u00f6ra \u00e5t, det fanns inget kvar, f\u00f6r att st\u00e5 emot. Du hade k\u00e4mpat l\u00e4nge, nu fanns inget kvar. Jag hoppas det var ett utslocknande inte en sm\u00e4rta, jag tror du har f\u00e5tt vila nu. \u2013\u2013\u2013 Far, jag tror vi var ganska lika. Andra kanske inte s\u00e5g det, men jag s\u00e5g det i de sm\u00e5 gesterna, i r\u00f6sten \u2013 vi trivdes inte med de andra. Vi ville ha v\u00e5rat. Inget kr\u00e5ngel. Inte alla de andra, bara det lilla, det vanliga, en vardag. Du s\u00e5g det i mig, det \u00e4r jag helt s\u00e4ker p\u00e5, jag m\u00e4rkte det. Har jag alltid varit likadan? Jag minns inte, det \u00e4r n\u00e4stan blankt. Men du visste, om jag alltid varit eller om jag f\u00f6r\u00e4ndrats. Du k\u00e4nde din son, det vet jag. Men jag minns inte barndomen, hur jag var och hur du var, jag minns inte det. Jag saknar det. Och nu… Vi pratade inte mycket, men nu, nu kommer vi aldrig kunna prata igen, och jag vill veta. Jag saknar dig. \u2013\u2013\u2013 Hur ska jag klara mig nu. Du var alltid d\u00e4r. Varje dag. Vi s\u00e5gs varje dag. Du var alltid d\u00e4r. I fabriken. Alltid d\u00e4r, inte l\u00e4ngre. \u2013\u2013\u2013 Bilden jag har, jag hatar den, bilden av dig och fabriken. Du och jag och fabriken. Jag hatade det, jag ville bort, och jag hatar att du \u00e4r kvar i bilden, fast i fabriken, att du aldrig kom ifr\u00e5n, att jag har kvar den l\u00e4ngst fram fastpr\u00e4ntad \u00f6ver allt annat. Inte en m\u00e5nad kvar, s\u00e5 n\u00e4ra, s\u00e5 j\u00e4vla n\u00e4ra, och du skulle f\u00e5 l\u00e4mna fabriken, du skulle f\u00e5 ge mig en ny bild, vi skulle b\u00e5da ha l\u00e4mnat fabriken. Jag hatar det. Du har blivit tagen ifr\u00e5n mig. \u2013\u2013\u2013 Jag har n\u00e4stan lyckats fly. Du skulle bli stolt, det vet jag. Du tyckte nog om att ha mig d\u00e4r men ocks\u00e5 att du verkligen \u00f6nskade att jag skulle klara av att ta mig d\u00e4rifr\u00e5n, nu n\u00e4r du ocks\u00e5 skulle f\u00e5 l\u00e4mna fabriken. Och jag har n\u00e4stan lyckats, det \u00e4r s\u00e5 lite kvar nu, bara slutspurten. De sista tentorna kvar bara, de ska jag klara, de m\u00e5ste jag klara, och sedan \u00e4r jag fri fr\u00e5n fabriken. Sedan ska jag inte \u00e5terv\u00e4nda. Inget mer fabriksliv, inte f\u00f6r n\u00e5gon av oss. Du skulle bli stolt, det vet jag, du skulle bli stolt \u00f6ver att jag lyckats fly, f\u00f6r du hatade ocks\u00e5 fabrikslivet innerst inne, precis som jag, det tror jag. Du trodde kanske inte p\u00e5 n\u00e5got annat, och du ville bara uth\u00e4rda, med s\u00e5 lite kr\u00e5ngel som m\u00f6jligt, till pensionen. Men hade du f\u00e5tt bli fri fr\u00e5n fabrikslivet s\u00e5 skulle du lyssna till orden jag kastar mot fabriken, det tror jag. Inget mer kr\u00e5ngel. Inga fler skyldigheter. Fri fr\u00e5n fabriken, d\u00e5 skulle du lyssna, det tror jag.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
K\u00e4nner i br\u00f6stet och i ryggen den d\u00e4r k\u00e4nslan n\u00e4r man vill str\u00e4cka p\u00e5 sig, inte tr\u00f6tthet men vid tr\u00f6tthet. Jag kunde sova \u00e4nd\u00e5, och nu den k\u00e4nslan. Jag gr\u00e5ter inte nu. Nu ett slags lugn. Det \u00e4r ett halvt dygn sedan du l\u00e4mnade. Ingen pina l\u00e4ngre. Nu \u00e4r din sm\u00e4rta och din oro \u00f6ver. Jag kan skriva utan att det g\u00f6r ont. Det \u00e4r sk\u00f6nt att skriva. L\u00e4ttande, lugnande.<\/p>\n
Du m\u00e5ste f\u00f6rl\u00e5ta men jag blir inte av med bilden, och den g\u00f6r mig arg, s\u00e5 arg. Du skulle inte gilla det. Inget kr\u00e5ngel, ingen uppm\u00e4rksamhet, l\u00e5t det bara vara och uth\u00e4rda. S\u00e5 ville du ha det. Du skulle inte gilla det, men jag kan inte sl\u00e4ppa det och jag blir arg. Jag klarar inte av att h\u00e5lla den inom mig, jag m\u00e5ste f\u00e5 ut den, ilskan, ursinnet. En g\u00e5ng hade du den ocks\u00e5, en del av den i alla fall. Du har n\u00e4mnt det, n\u00e4stan skrytsamt, alla b\u00f6ckerna du hade, att du minsann tagit st\u00e4llning. Men inte nu l\u00e4ngre. N\u00e4r jag glidit in p\u00e5 det, n\u00e4mnt mina b\u00f6cker, d\u00e5 sa du ingenting. Varf\u00f6r? Det hade jag viljat veta. Vi var kanske p\u00e5 olika niv\u00e5er, och du tyckte kanske jag pratade f\u00f6rbi dig. S\u00e5 kan det ha varit. Jag \u00e5ngrar det. Eller s\u00e5 var det kanske du som \u00e5ngrat dig, ditt gamla st\u00e4llningstagande. Men du f\u00f6rklarade aldrig. Och jag tror inte det. Du sa att arbetare r\u00f6star alltid r\u00f6tt. Och visst tyckte du att jag skulle in och f\u00f6rs\u00f6ka p\u00e5verka facket. Jag tror inte att du \u00e5ngrat ditt gamla st\u00e4llningstagande. Men jag tror att du gav upp. Jag har inte gett upp. Och jag t\u00e4nker inte uth\u00e4rda. Jag ska sl\u00e4ppa ut ilskan. Jag tror du skulle f\u00f6rl\u00e5ta mig.<\/p>\n
Minnesbilder \u00e4r inte liv, s\u00e5klart, jag vet det. Men ofr\u00e5nkomligen \u00e4r det s\u00e5 vi minns. Vardagen jag minns, den med dig, \u00e4r de tidiga mornarna, betongen, ljusr\u00f6ren, maskinernas oljud, stressen och tristessen, och korta kv\u00e4llar av tr\u00f6tthet. Alltid f\u00f6r korta. Du kollade p\u00e5 tv. Fotboll n\u00e4stan varje dag. Jag l\u00e4ste. Den korta tid vi hade, jag minns den som tr\u00e4ngd och frustrerad. F\u00f6r dig var det kanske annorlunda. Bilder \u00e4r bilder och inte liv. Mina visar kanske f\u00f6r mycket av vissa sidor och f\u00f6r lite av andra. Det var, hursomhelst, s\u00e5 du var f\u00f6r mig. Du var min far. Vem du var f\u00f6r andra, det vill jag veta. Och vem du var f\u00f6r dig sj\u00e4lv, jag antar att det \u00e4r f\u00f6r sent nu.<\/p>\n
Livets slut definierar inte livet, s\u00e5klart, jag vet det ocks\u00e5. Men det \u00e4r de sista \u00e5ren jag har. \u00c5r av tystnad. Denna stereotypa, manliga tystnad. Om det \u00e4r n\u00e5gon som skulle f\u00f6rst\u00e5 min tystnad, s\u00e5 \u00e4r det du.<\/p>\n
Jag skriver, f\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt att tala, och f\u00f6r att orden som \u00e4r skrivna finns kvar. Jag saknar dig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Far. Vad ska jag s\u00e4ga? Vi brukar inte prata s\u00e5 mycket. Vi \u00e4r mycket lika p\u00e5 det s\u00e4ttet. Jag vet inte vad jag ska s\u00e4ga. Det \u00e4r sv\u00e5rt. Jag vet att du tycker samma. Du vet att jag skriver mycket och att jag f\u00f6redrar det skrivna framf\u00f6r talet. Alla b\u00f6cker och utskrifter, du har sett […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[4,3,7,22,30],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/354"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=354"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/354\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":355,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/354\/revisions\/355"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=354"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=354"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=354"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}