En fabrik \u00e4r en fabrik, d\u00e5 som nu. Man k\u00e4nner igen sig i betongen, gr\u00e5heten, oljuden. Banden. De satans banden. Motsatsen till liv. Ingen som verkligen stod fri skulle s\u00e4tta sin fot i en fabrik. Inte om du verkligen var fri. Vissa vill dit, ja, vissa \u00e4r till och med desperata f\u00f6r att f\u00e5 komma in i fabrikerna. Men det \u00e4r inte f\u00f6r att de tror att det finns liv d\u00e4rinne, det \u00e4r f\u00f6r att n\u00e5got jagar dem utanf\u00f6r. Sv\u00e4lten, os\u00e4kerheten, eller annan ondska. Ingen som verkligen har ett val kommer att v\u00e4lja fabriken.<\/p>\n
Det \u00e4r, till en b\u00f6rjan, sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Robert Linhart ville in i fabriken. F\u00f6r att \u201detablera\u201d sig bland prolet\u00e4rerna, detta fr\u00e4mmande folk, och delta i deras kamp, den mytiska klasskampen. Det \u00e4r s\u00e5 han f\u00f6rklarar det. Han g\u00f6r det efter H\u00e4ndelserna. Efter det uppror somliga av oss s\u00e4ger markerade slutet f\u00f6r den gamla f\u00f6rest\u00e4llningen om proletariatet. Men Linhart och hans kamrater s\u00e5g det som ett nederlag. Det var ett nederlag f\u00f6r att det inte var prolet\u00e4rernas uppror, inte till en b\u00f6rjan i alla fall, och n\u00e4r de v\u00e4l reste sig kv\u00e4stes de av f\u00f6rr\u00e4darna, av de gula fackf\u00f6reningarna och stalinisterna. D\u00e4rf\u00f6r ville de in, \u201dnyprolet\u00e4rerna\u201d. In i fabrikerna f\u00f6r d\u00e4r finns den riktiga kampen, det \u00e4r d\u00e4r revolution\u00e4rerna m\u00e5ste vara f\u00f6r att organisera och agitera. \u2013 Illusioner. F\u00f6rbannade illusioner.<\/p>\n
Fabriken \u00e4r ett maskineri som d\u00f6dar liv. N\u00e4r du stiger in i fabriken bryts du ner. Det monotona, det mekaniska, den sakta men ofr\u00e5nkomliga pressen fr\u00e5n banden, den maskiniska rytmen, nedbrytningen av liv. Linhart f\u00f6rst\u00e5r det dag ett. Det \u00e4r om\u00f6jligt att inte g\u00f6ra det, f\u00f6r det pr\u00e4ntas in i sinnet, ofr\u00e5nkomligt. Linhart skriver: \u201dett utn\u00f6tningskrig mellan d\u00f6den och livet.\u201d Linhart \u00e4r en av f\u00e5 som beskriver det. Det var d\u00e4rf\u00f6r han ville in i fabriken, f\u00f6r s\u00e5 f\u00e5 ber\u00e4ttar om det, hur det egentligen \u00e4r. Han trodde att det \u00e4r d\u00e4r kampen \u00e4ger rum, den verkliga och avg\u00f6rande kampen. Inte studenternas f\u00e5f\u00e4nga spektakel. Linhart ville in f\u00f6r att kunna rasera murarna. Bara arbetarna \u00e4r starka nog, inbillade han sig. Men han m\u00e4rker fort av utn\u00f6tningskrigets effekter p\u00e5 kroppen. M\u00e5nader g\u00e5r utan att n\u00e5got h\u00e4nder. S\u00e5 \u00e4r det alltid. P\u00e5 utsidan, som innan man hamnat i fabriken eller under ledigheterna d\u00e5 man f\u00f6r ett tag v\u00e4njer sig vid en annan vardag, d\u00e5 kan det k\u00e4nnas sj\u00e4lvklart; det m\u00e5ste g\u00f6ras, s\u00e5 och s\u00e5 g\u00e5r vi tillv\u00e4ga. Men inne i fabriken \u00e4r det aldrig s\u00e5. Arbetarna \u00e4r inte homogena. Var och en har sin historia. Och alla vill inte, sorgliga tanke, rasera murarna och h\u00e4nga chefen. \u201dHur ska jag kunna orientera mig i denna f\u00e4ngelseliknande v\u00e4rld\u201d fr\u00e5gar sig Linhart. F\u00f6rutom den kroppsliga utmattningen: den tr\u00e4ngda tiden. F\u00f6rutom den tr\u00e4ngda tiden: isolationen. Hur ska man kunna ta sig ur detta? Det g\u00e5r inte att bara ge sig in i fabriken och b\u00f6rja sl\u00e5ss. Du f\u00e5ngas direkt. F\u00f6rst g\u00e4ller det att \u00f6verleva f\u00e5ngenskapen. Sedan g\u00e4ller det att hitta de andra som dr\u00f6mmer om eld och uppror.<\/p>\n
D\u00e5, n\u00e4r Linhart var i fabriken, d\u00e5 hittade de varandra. Fabrikerna var st\u00f6rre. Dr\u00f6mmarna var fler. Dessutom visste fortfarande m\u00e4nniskor vad en strejk var f\u00f6r n\u00e5got. S\u00e5 \u00e4r det inte nu. Mycket \u00e4r sig likt i fabriken: gr\u00e5heten, oljuden, tr\u00e4ngdheten, tristessen och stressen, sviniga minibossar och faktiskt ocks\u00e5 arbetarnas ilska. Men arbetarna sl\u00e5ss inte nu som d\u00e5. Linharts ber\u00e4ttelse str\u00e4cker sig \u00f6ver ett \u00e5r. Under det \u00e5ret \u00e4r det inte bara Linhart sj\u00e4lv som \u201detablerar\u201d sig, de etablerar en baskommitt\u00e9, de har ocks\u00e5 etablerat kontakter i hela fabriken, och de strejkar, i flera veckor! De g\u00f6r det faktiskt, det h\u00e4nder, ett f\u00f6rs\u00f6k att, om inte rasera murarna, s\u00e5 sl\u00e5 n\u00e5gra sprickor i dem. Det slutar i nederlag och besvikelse. Men Linhart kan \u00e4nd\u00e5 skriva:<\/p>\n
\u201dMed all flygbladsutdelning, alla v\u00e5ra sm\u00e5 verkstadsm\u00f6ten, alla sammantr\u00e4den med baskommitt\u00e9n, alla feberaktiga taktikdiskussioner var denna propagandam\u00e5nad n\u00e4r allt kom omkring en m\u00e5nad av lycka.\u201d<\/p>\n
En m\u00e5nads lycka under ett \u00e5r i fabriken, \u00e4ven om det slutar i nederlag, s\u00e5 \u00e4r det o\u00e4ndligt mycket mer \u00e4n de decennier av isolation och passivitet i fabrikslivet som f\u00f6ljt d\u00e4refter. Nu \u00e4r det ingen som talar om strejk, och verkligen inte om revolution. P\u00e5 n\u00e5got informationsm\u00f6te har kanske n\u00e5gon fr\u00e5n facket n\u00e4mnt det ordet. Strejk. Det besvaras med n\u00e5gra leenden och n\u00e5got sk\u00e4mt. Sedan \u00e4r det gl\u00f6mt. Vi vet inget om strejker. S\u00e5dant h\u00e4nder inte l\u00e4ngre. Det enda som ibland strejkar \u00e4r maskinerna, n\u00e4r de g\u00e5r s\u00f6nder. Arbetare strejkar inte. Inte i fabrikerna. Vissa, f\u00f6rmodligen f\u00f6rsvinnande f\u00e5, separerade av evigheter, dr\u00f6mmer kanske fortfarande samma dr\u00f6mmar. \u201dVi ska bryta s\u00f6nder fabrikens murar f\u00f6r att l\u00e5ta ljuset och v\u00e4rlden komma in.\u201d Men sen? Efter raset? Det \u00e4r som om Linhart bara menar det som en metafor. \u201dVi ska organisera v\u00e5rt arbete, vi ska producera andra f\u00f6rem\u00e5l, vi ska alla vara l\u00e4rda och svetsare, f\u00f6rfattare och jordbrukare. Vi ska f\u00f6rjaga alla f\u00f6rdummande rutiner.\u201d Som om fabrikerna ska st\u00e5 kvar. Som om vi fortfarande skulle vilja g\u00e5 in d\u00e4r, i fabriker nu med betongmurarna m\u00e5lade och slaveriet demokratiskt. \u201dEn fantastisk gryning.\u201d Eller ett helvete.<\/p>\n
Men det finns grader i helvetet, det g\u00f6r det. Nu jobbar vi inte lika l\u00e4nge, fast\u00e4n det fortfarande g\u00f6r ont i f\u00f6tter, axlar, h\u00e4nder, ryggar. Vi andas inte in kemikalier l\u00e4ngre. Inte lika mycket i alla fall. Ledningen vill framst\u00e4lla fabriken som milj\u00f6v\u00e4nlig\u00a0\u2013 en vidrig l\u00f6gn. Vi har b\u00e4ttre verktyg nu. Enklare, l\u00e4ttare, ergonomiska. Och inte minst effektivare. Fabriken kn\u00e4cker fortfarande ryggar och sj\u00e4lar. Men det \u00e4r lite b\u00e4ttre nu. N\u00e5gra grader mildare i helvetet.<\/p>\n
Men vi vill fortfarande ut. Fabriken \u00e4r motsatsen till liv. Ingen som verkligen vore fri, skulle v\u00e4lja fabrikslivet, f\u00f6r det \u00e4r inte ett liv. Livet b\u00f6rjar f\u00f6rst n\u00e4r vi stiger utanf\u00f6r fabriken, om det s\u00e5 \u00e4r f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 semester, f\u00f6r att vi f\u00e5tt sparken eller f\u00f6r att vi har raserat murarna och br\u00e4nt ner resterna.<\/p>\n
\u201dF\u00f6r knappt en kvart sen p\u00e5gick bilproduktionen f\u00f6r fullt, tolvhundra personer slavade i larm och ungshetta.\u201d Sedan tystnaden. Arbetarna avl\u00e4gsnar sig. Ingen \u00e4r kvar. V\u00e4ntar p\u00e5 bussen.<\/p>\n
\u201dFlickor g\u00e5r f\u00f6rbi i l\u00e4tta kl\u00e4nningar. Solen sl\u00e5r h\u00e5rt.
\nF\u00e4rgerna, semestern.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En fabrik \u00e4r en fabrik, d\u00e5 som nu. Man k\u00e4nner igen sig i betongen, gr\u00e5heten, oljuden. Banden. De satans banden. Motsatsen till liv. Ingen som verkligen stod fri skulle s\u00e4tta sin fot i en fabrik. Inte om du verkligen var fri. Vissa vill dit, ja, vissa \u00e4r till och med desperata f\u00f6r att f\u00e5 komma […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[3,22],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/351"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=351"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/351\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":352,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/351\/revisions\/352"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=351"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=351"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=351"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}