Vi v\u00e4ntar p\u00e5 uppbrottet som om det var det enda som saknades, men vi \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n f\u00f6rberedda. Denna v\u00e4ntan och dessa dr\u00f6mmar, det kan vara farligt, \u00e5tminstone n\u00e4r det blir f\u00f6r mycket och n\u00e4r det skjuter allt annat p\u00e5 framtiden. Och utan tvekan har vi en romantiskt bild av det. Det \u00e4r beskrivningarna om kollektiv extas och hj\u00e4rtv\u00e4rmande solidaritet och, mest av allt, tidens explosion \u2013 den homogena, tomma tidens v\u00e5ldsamma d\u00f6d \u2013 som vi inte kan sl\u00e4ppa, som vi dr\u00f6mmer om och v\u00e4ntar p\u00e5. Vi m\u00e5ste g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5minna oss om v\u00e5ldet, om r\u00e4dslan och ibland till och med terrorn, och det slitsamma arbetet som m\u00e5ste g\u00f6ras. Utan dr\u00f6mmarna \u00f6verlever vi inte. Men f\u00f6r mycket dr\u00f6mmande och vi kommer att g\u00e5 under n\u00e4r uppbrottet kommer.<\/p>\n
N\u00e4tter \u00e5t dr\u00f6mmar och dagar \u00e5t f\u00f6rberedelser. Vi m\u00e5ste f\u00f6rbereda oss. F\u00f6rberedelserna inf\u00f6r uppbrottet, och efterarbetet, allts\u00e5 f\u00f6rberedelserna inf\u00f6r uppbrottets efterspel, \u00e4r inte identiska men delar mycket. Det handlar om att ta tillvara p\u00e5 uppbrottet. Det m\u00e5ste bli mer \u00e4n en kort episod, mer \u00e4n en lika efem\u00e4r pseudoh\u00e4ndelse som dagdr\u00f6mmen, om det \u00f6ver huvud taget ska vara v\u00e4rt att dr\u00f6mma om. Varf\u00f6r, annars, super vi oss inte bara fulla eller drogar oss till en alternativ verklighet. Nej, vi vill ha ett annat liv och en annan v\u00e4rld. Vi m\u00e5ste ta tillvara p\u00e5 uppbrottet f\u00f6r att \u00e5stadkomma den permanenta brytningen med den h\u00e4r skitv\u00e4rlden vi hatar.<\/p>\n
Vi fr\u00e5gar oss vad exakt vi beh\u00f6ver g\u00f6ra. Vad, mer precist, best\u00e5r f\u00f6rberedelserna i? Vi har hittat en fantastiskt bok om det v\u00e4ldiga uppbrott som skakade Frankrike 1968. De H\u00e4ndelser, som de kallade det, som mer \u00e4n n\u00e5gra andra f\u00e4rgat v\u00e5ra dr\u00f6mmar. Det \u00e4r Kristin Ross som skrivit om f\u00f6re och efter uppbrottet. Vi har redan l\u00e4st mycket om vad som h\u00e4nde just de dagarna d\u00e5 det h\u00e4nde, och vi har l\u00e4st om andra H\u00e4ndelser. Men det \u00e4r om f\u00f6re och efter vi \u00e4r intresserade och det \u00e4r just vad Ross ger oss. Det \u00e4r en viktig bok. Det \u00e4r viktigt att vi l\u00e4ser och l\u00e4r oss av den.<\/p>\n
F\u00f6rst l\u00e4r vi oss att det d\u00e5, \u00e5ren innan H\u00e4ndelserna, ocks\u00e5 var en m\u00f6rk tid, rent av en desperat tid. Fascister utf\u00f6rde n\u00e4stan dagliga attacker mot v\u00e4nsterlokaler, demonstrationer och aktivister. Det r\u00f6rde sig om d\u00f6dligt och till alarmerande grad ostraffat v\u00e5ld. Polis och r\u00e4ttsv\u00e4sende s\u00e5g mellan fingrarna. Polisen gick ocks\u00e5 brutalt h\u00e5rt emot fransk-algerierna, fr\u00e4mst ih\u00e5gkommet via massakern i Paris 1961 d\u00e5 ett ok\u00e4nt antal personer \u2013 minst 48, men den allm\u00e4nna uppskattningen \u00e4r runt 200 \u2013 misshandlades sv\u00e5rt, sk\u00f6ts till d\u00f6ds och kastades i Seine. Att vara v\u00e4nsterradikal d\u00e5 innebar f\u00f6r m\u00e5nga att f\u00f6rst och fr\u00e4mst vara antifascist. Militant antifascist. Det handlade om \u00f6verlevnad och om att \u00f6ver huvud taget kunna skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r radikal politik. Och politiken var f\u00f6rst och fr\u00e4mst internationell. Det var solidaritet med algerierna och vietnameserna som motiverade de ofta unga radikalerna att trotsa h\u00f6gerns och statsmaktens v\u00e5ld.<\/p>\n
Vi l\u00e4r oss ocks\u00e5 att det d\u00e5, precis som nu, fanns en p\u00e5taglig och f\u00f6r de unga kv\u00e4vande stelhet, konformism och impotens inom den etablerade v\u00e4nstern. De unga v\u00e4nde ryggen \u00e5t de \u201drespektabla\u201d \u2013 eller som vi skulle s\u00e4ga idag; de \u201dansvarsfulla\u201d \u2013 och valde ist\u00e4llet att experimentera med nya former. Det var helt n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att n\u00e5got \u00f6ver huvud taget skulle h\u00e4nda. Experimenten var inte alltid lyckade, men det gav l\u00e4rdomar, erfarenheter och en r\u00f6relse att utg\u00e5 ifr\u00e5n.<\/p>\n
Vi l\u00e4r oss ocks\u00e5, eller f\u00e5r snarare bekr\u00e4ftat, vikten av unders\u00f6kning. Maoisterna upprepade g\u00e4rna: \u201dUtan unders\u00f6kning, ingen r\u00e4tt att tala!\u201d Maoisterna hade sin metod, enqu\u00eate, men vi l\u00e4ser ocks\u00e5 om Chris Markers korta dokument\u00e4rfilm \u00c0 bient\u00f4t, j’esp\u00e8re om textilarbetarnas strejk i Besan\u00e7on, och senare historikernas gr\u00e4vande i arkiven.<\/p>\n
Vi vet sedan tidigare att andra, som Ross inte skriver om, ocks\u00e5 unders\u00f6kte. Socialisme ou Barbarie till exempel. Och Michel Foucault, som efter H\u00e4ndelserna anv\u00e4nde sig av unders\u00f6kningen som politiskt verktyg att forts\u00e4tta kampen och h\u00e5lla liv i solidariteten.<\/p>\n
Men den viktigaste l\u00e4rdomen \u00e4r hur sv\u00e5rt och v\u00e5ldsamt det har varit att \u00e5terv\u00e4nda till vardagen efter\u00e5t. Efter H\u00e4ndelserna, efter uppbrottet med vardagen, arbetet, hur de pratade med varandra, hur de slogs med snuten tillsammans, hur de v\u00e5rdade varandra, skrattade och gr\u00e4t och dr\u00f6mde och allt. Att \u00e5terv\u00e4nda efter den gamla vardagens roller och m\u00f6nster brutits upp eller vissa fall till och med tillintetgjorts. Det blev f\u00f6r h\u00e5rt f\u00f6r m\u00e5nga, som inte klarade av f\u00f6rtvivlan och tog sina liv. Statens repression \u00e4r bara en aspekt. Om uppbrottet med den h\u00e4r v\u00e4rlden \u00e4r en annan v\u00e4rlds ankomst, eller ett framtidens g\u00e4stspel, och denna ankomst v\u00e4cker ett inre liv, blir ett s\u00e5dant starkt m\u00f6te, att \u00e5terg\u00e5ng till det gamla inte kan vara n\u00e5got annat \u00e4n en \u00e5terg\u00e5ng till skenliv, d\u00e5 blir tillvaron outh\u00e4rdlig, en pl\u00e5ga v\u00e4rre \u00e4n repression.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi v\u00e4ntar p\u00e5 uppbrottet som om det var det enda som saknades, men vi \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n f\u00f6rberedda. Denna v\u00e4ntan och dessa dr\u00f6mmar, det kan vara farligt, \u00e5tminstone n\u00e4r det blir f\u00f6r mycket och n\u00e4r det skjuter allt annat p\u00e5 framtiden. Och utan tvekan har vi en romantiskt bild av det. Det \u00e4r beskrivningarna om […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[4,7,13,27,18],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/348"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=348"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/348\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":349,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/348\/revisions\/349"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=348"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=348"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=348"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}