”Imperiet materialiseras inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon.” Med de orden inleder Michael Hardt och Antonio Negri boken Imperiet, f\u00f6rsta boken av tre d\u00e4r de l\u00e4gger fram sin hypotes om den nya v\u00e4rldsordningen och dess fall.<\/p>\n
Imperiet k\u00e4nner inga gr\u00e4nser, det inf\u00f6rlivar allt i sitt grepp. V\u00e4rldsmarknaden och den gr\u00e4nsl\u00f6sa kontrollen r\u00f6jer alla hinder. Hela jordklotet \u00e4r dess territorium. Imperiets kartor t\u00e4cker allt du kan se. Imperiet hatar gr\u00e4nser och barri\u00e4rer. Imperiet \u00e4r den v\u00e4rld d\u00e4r makten och kapitalet har blivit ett, den verklighet vi lever i. ”Kapitalet r\u00f6r sig i riktning mot ett sl\u00e4tt rum som styrs av okodade fl\u00f6den, flexibilitet, st\u00e4ndiga moduleringar och tendenser till utj\u00e4mning.” Detta betyder ingen utj\u00e4mning av samh\u00e4llsklyftorna utan fler skiktningar och fler omkastningar av privilegier. Kapitalet r\u00f6r sig mer obehindrat och snabbare \u00f6ver gr\u00e4nserna. ”Finansiella fl\u00f6den och penningfl\u00f6den f\u00f6ljer i stort sett samma globala m\u00f6nster som arbetskraftens flexibla organisering. \u00c5 ena sidan s\u00f6ker sig spekulativt och finansiellt kapital dit priset p\u00e5 arbetskraften \u00e4r som l\u00e4gst och de administrativa m\u00f6jligheterna att garantera exploatering som st\u00f6rst. \u00c5 andra sidan blir de l\u00e4nder som fortfarande v\u00e4rnar stabilitet i arbetsvillkoren, och v\u00e4grar g\u00f6ra arbetet helt och h\u00e5llet flexibelt och mobilt, straffade och pinade och slutligen krossade av de globala penningmekanismerna. B\u00f6rskursen faller n\u00e4r arbetsl\u00f6shetsniv\u00e5n sjunker, eller snarare n\u00e4r andelen arbetare som inte \u00e4r omedelbart flexibla och mobila \u00f6kar. Samma sak h\u00e4nder n\u00e4r ett lands socialpolitik inte \u00e4r helt f\u00f6renlig med imperiets p\u00e5bud om flexibilitet och mobilitet.” De gamla inh\u00e4gnaderna, rummen det disciplin\u00e4ra samh\u00e4llet skapade, \u00e4r i kris, men det \u00e4r inget problem f\u00f6r imperiet som lever av krisen. Det imperiella rummet \u00e4r inte sl\u00e4tt f\u00f6r att det skulle ha f\u00f6rvandlat ruinerna till aska utan f\u00f6r att kropparna flyter fr\u00e5n ena platsen till den andra med f\u00e4rre och f\u00e4rre hinder. Att maktteknologierna sprids ut \u00f6ver hela den samh\u00e4lleliga terr\u00e4ngen inneb\u00e4r faktiskt att subjektiviteterna produceras p\u00e5 ett \u00e4nnu intensivare s\u00e4tt. F\u00f6r som Michel Foucault har visat \u00e4r maktteknologierna i h\u00f6gsta grad inneboende i kropparna sj\u00e4lva, de kommer lika mycket fr\u00e5n de k\u00e4mpande subjekten som fr\u00e5n den suver\u00e4na staten. Makten r\u00f6r sig inom ett immanent f\u00e4lt. ”Med andra ord \u00e4r inte disciplinen en yttre r\u00f6st som dikterar v\u00e5ra praktiker fr\u00e5n ovan, v\u00e4lvande sig \u00f6ver oss, som Hobbes skulle ha sagt, utan snarare n\u00e5got i stil med ett inre tv\u00e5ng som \u00e4r oskiljbart fr\u00e5n v\u00e5r vilja, immanent i och om\u00f6jligt att skilja fr\u00e5n v\u00e5r egen subjektivitet.” En sj\u00e4l produceras, en ny m\u00e4nniska. Men denna \u00e4r inte bara arbetskraft utan ocks\u00e5 konsument. Och det \u00e4r just denna dubbelnatur som m\u00e4nniskan har i den kapitalistiska v\u00e4rlden som ger den en dynamisk kraft. Det \u00e4r i sj\u00e4lva verket denna kraft, det levande arbetets osl\u00e4ckliga beg\u00e4r, som har drivit fram krisen. Den \u00e4r inom men emot. M\u00e4nniskan har sina egna intressen, och faktiskt varje enskild har sina intressen och beg\u00e4r. Dessa sammanfaller inte alltid med makthavarnas eller kapital\u00e4garnas. Men de realiseras p\u00e5 marknaden. Allt mer antar varuformen, allt fr\u00e5n v\u00e5ra basala behov till de mest specifika beg\u00e4r. Kapitalet \u00e4r ett axiomatiskt system, ”allts\u00e5 en upps\u00e4ttning ekvationer och relationer som best\u00e4mmer och kombinerar variabler och koefficienter omedelbart och likv\u00e4rdigt, tv\u00e4rs \u00f6ver olika terr\u00e4nger utan n\u00e5gon koppling till tidigare och fasta definitioner eller villkor.” Det \u00e4r det levande arbetet som skapar merv\u00e4rdet som g\u00f6rs till profit och det \u00e4r det levande arbetet som \u00e5terskapar sig genom konsumtionen. Det tvingar ocks\u00e5 fram kriser och det innoverar. Det levande arbetet \u00e4r imperiets hj\u00e4rta och hj\u00e4rna.<\/p>\n
Imperiet b\u00f6rjade att materialiseras redan f\u00f6r ett halvt sekel sedan. Vissa h\u00e4ndelser har accelererat processen fortare \u00e4n andra, s\u00e4rskilt s\u00f6nderfallet av den sovjetiska ackumulationsregimen, men den kanske viktigaste f\u00f6r\u00e4ndringen \u00e4r nog de omv\u00e4lvningar i produktionsteknologierna som nu griper in i livet i sin djupaste inneb\u00f6rd. ”Livet produceras inte l\u00e4ngre i reproduktionens cykler, som underordnas arbetsdagen; det \u00e4r tv\u00e4rtom livet som genomsyrar och dominerar all produktion. Arbetets och produktionens v\u00e4rde best\u00e4ms faktiskt djupt inne i livets inre.” Hardt & Negri kallar det f\u00f6r den biopolitiska produktionen.<\/p>\n
Arbetet \u00e4r potentiellt autonomt. Det fungerar inte l\u00e4ngre i egenskap som variabelt kapital som exploat\u00f6rerna infogar i v\u00e4rdef\u00f6rmeringsprocessen. Det levande arbetet \u00e4r bortom m\u00e5ttet. Potentiellt. Hardt & Negris hopp st\u00e5r till den sorts levande arbete som de kallar immateriellt arbete. ”Hj\u00e4rnor och kroppar beh\u00f6ver fortfarande andra f\u00f6r att kunna producera v\u00e4rde, men dessa andra som beh\u00f6vs kommer n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte fr\u00e5n kapitalet och dess f\u00f6rm\u00e5ga att orkestrera produktionen. Idag tar sig produktiviteten, v\u00e4lst\u00e5ndet och skapandet av samh\u00e4lleligt \u00f6verfl\u00f6d uttryck i den samarbetsinriktade interaktiviteten genom spr\u00e5k-, kommunikations- och k\u00e4nslon\u00e4tverk. Det immateriella arbetet tycks d\u00e4rmed, i de uttryck som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n dess egna kreativa energier, l\u00e4gga grunden f\u00f6r ett slags spontan och grundl\u00e4ggande kommunism.” Denna det immateriella arbetets spontanta och grundl\u00e4ggande kommunism st\u00e5r emellertid i direkt kontakt med konsumtionslivets dubbla inf\u00e5ngning. N\u00e4r allt blir till arbete blir ocks\u00e5 allt till varor och tj\u00e4nster p\u00e5 marknaden som konsumeras med l\u00f6nen.<\/p>\n
Konsumtionslivet \u00e4r ett aldrig sinande njutningsfl\u00f6de. Imperiet f\u00e5r allting att fl\u00f6da; arbetet, konsumtionen, kontrollen, befolkningen, livet. Subjektet som reser sig ur denna fl\u00f6dande och hybrida gyttja \u00e4r verkligen monstru\u00f6s. Och namnet p\u00e5 detta revolution\u00e4ra monster \u00e4r multituden. Hardt & Negri kallar det f\u00f6r multituden just d\u00e4rf\u00f6r att det inte \u00e4r en enhetlig massa, ett Folk. Multituden \u00e4r en ansamling av singulariteter, b\u00e5de i rumslig och tidslig mening. Den pulserar och \u00e4r i konstant blivande. Den biopolitiska produktionens v\u00e4ldiga fl\u00f6de av kroppar producerar singulariteter och distribuerar dem \u00f6ver ett immanent f\u00e4lt, ett gemensamt k\u00f6tt. F\u00f6r Hardt & Negri \u00e4r den en potentiellt sj\u00e4lvst\u00e4ndig kraft. Men det m\u00e5ste s\u00e4gas att imperiet trivs med denna hybrida, st\u00e4ndigt mobila och st\u00e4ndigt innoverande multitud. Hardt & Negri insisterar p\u00e5 att multituden \u00e4r en immanens och att dess livsgivande kraft i slut\u00e4ndan \u00e4r okontrollerbar f\u00f6r imperiet. Imperiet \u00e4r v\u00e4rlden utan utsida, men multituden kan l\u00e4mna den bakom sig. Och s\u00e5 b\u00f6rjar den l\u00e5nga f\u00e4rden f\u00f6r det nya augustinska projektet: multitudens exodus till absolut demokrati.<\/p>\n
Den l\u00e5nga f\u00e4rden sker p\u00e5 en m\u00e4rklig plats. Imperiets sl\u00e4ta rum producerar en slags icke-plats p\u00e5 grund av sin flytande karakt\u00e4r; de m\u00e5nga och hastiga omkastningarna, det kontinuerliga modulerandet, och s\u00e5 vidare, men de str\u00f6mmar oftast samman i metropolen. Metropolen karakt\u00e4riseras inte b\u00e4st av de stora byggnaderna, asfaltsn\u00e4ten eller massan av m\u00e4nniskor. Ordet stadsbild \u00e4r fullst\u00e4ndigt missvisande; metropolen pulserar, lever, det finns ingen fast punkt. Metropolen och multituden g\u00e5r i s\u00e5 h\u00f6g grad in i varandra att det \u00e4r sv\u00e5rt att skilja dem \u00e5t. Det \u00e4r i en mening en kropp utan organ. Metropolen har ocks\u00e5 sin samtidigt undflyende som p\u00e5tr\u00e4ngande skuggsida, vecken och h\u00e5len d\u00e4r multitidens m\u00f6rka sida finns.<\/p>\n
Om multitudens ljusa sida i rasande hastighet producerar flytande gemenskaper och liv, marknader och varor, s\u00e5 \u00e4r multitudens m\u00f6rka sida det svarta h\u00e5l som absorberar fl\u00f6dena, som neutraliserar dem. Den m\u00f6rka sidan \u00e4r tyst och seg, n\u00e4stan or\u00f6rlig. Likt m\u00f6rka objekt absorberar fotoner och d\u00e4rf\u00f6r inte reflekterar n\u00e5got ljus absorberar multitudens m\u00f6rka sida imperiets bombardemang av stimuli. Den framtr\u00e4der endast p\u00e5 v\u00e5ra lysande sk\u00e4rmar i form av simulationer och statistik. Vi kan endast ana den i den stora massan av exkluderade, bland de oanst\u00e4llbara och bland de inkluderades Bartlebys.<\/p>\n
Multitudens m\u00f6rka sida neutraliserar och till och med uppl\u00f6ser mycket av de gemenskaper och livsformer som imperiet och multitudens ljusa sida p\u00e5tvingar. Inte p\u00e5 ett aktivt s\u00e4tt utan just p\u00e5grund av sin inaktivitet, sin radikala passivitet. Detta \u00e4r ett bekymmer f\u00f6r imperiet och multituden som b\u00e5da \u00e4r beroende av liv, fram\u00e5tanda och innovationer. Hardt & Negri bekymrar sig ocks\u00e5 f\u00f6r detta svarta h\u00e5l mitt i metropolen. Den \u00e4r korrumperande och negativ. \u201dVi m\u00e5ste skapa en ny samh\u00e4llskropp, vilket \u00e4r ett projekt som l\u00e5ngt \u00f6verskrider v\u00e4gran. V\u00e5ra flyktlinjer, v\u00e5rt exodus, m\u00e5ste vara konstituerande och skapa verkliga alternativ. Bortom blotta v\u00e4gran eller som en del av denna v\u00e4gran m\u00e5ste vi ocks\u00e5 skapa nya livsformer och framf\u00f6r allt en ny gemenskap.\u201d Multitudens m\u00f6rka sida \u00e4r en ofr\u00e5nkomlig del av detta nya augustinska projekt, inte n\u00e5got vi m\u00e5ste bortom. Det \u00e4r en garant f\u00f6r att inte gemenskaperna ska bli av denna v\u00e4rldens, imperiets, gemenskaper. M\u00f6rkret f\u00f6ljer med i varje steg p\u00e5 resan.<\/p>\n
Det g\u00e5r att schematiskt sammanfatta projektet i tre steg; f\u00f6rst v\u00e4gran, sedan uppror, och slutligen absolut demokrati.<\/p>\n
Livet b\u00f6rjar vid v\u00e4gran. V\u00e4gran att lyda auktoriteter, v\u00e4gran att konformeras till v\u00e4rldens or\u00e4ttvisor. Vid varje punkt i vardagen, vid varje r\u00f6relse, m\u00f6te och yttrande pulserar en maktdynamik, en mots\u00e4ttning d\u00e4r v\u00e4gran kan bryta ut i \u00f6ppen konfrontation eller undandragande. Kanske tar det senare en mer betydande roll under det imperiella kontrollsamh\u00e4llets tids\u00e5lder. \u201dOm detta att vara emot under moderniteten ofta innebar en direkt och\/eller indirekt, dialektisk kraftm\u00e4tning, kan motst\u00e5ndet i postmoderniteten mycket v\u00e4l visa sig mest effektivt om en sned eller diagonal st\u00e5ndpunkt intas. Slag mot imperiet kan mycket v\u00e4l vinnas genom \u00e5tert\u00e5g och avf\u00e4llning. Denna desertering saknar plats; den ber\u00f6var makten dess platser.\u201d Ibland kan passiviteten i meningen att inte deltaga, som v\u00e5r k\u00e4re Bartleby, vara ett slags deserterande. Imperiet kr\u00e4ver ofta och allt mer just deltagandet, samarbetet, av multituden inte bara i det offentliga \u2013 som har spektakulariserats l\u00e5ngt bortom vad Debord f\u00f6rest\u00e4llde sig \u2013 utan ocks\u00e5 i konsumerandet och p\u00e5 arbetsplatsen. Konsumtionen \u00e4r, f\u00f6r f\u00f6retagen, inte god nog om den inte kan g\u00f6ras produktiv genom inlemmandet av konsumenternas affektiva och immateriella arbete. P\u00e5 arbetsplatserna implementeras f\u00f6retagsv\u00e4nliga former av skendemokrati f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 arbetskraften att helt uppg\u00e5 i f\u00f6retaget som kropp, som organism. Vi stimuleras, kontrolleras och kommenderas in i multitudens ljusa sida, den produktiva biopolitiska kropp som livn\u00e4r imperiet. Det \u00e4r imperiets demokrati.<\/p>\n
All den v\u00e4gran, det vardagliga motst\u00e5ndet mot imperiet, ackumulerars stundtals till uppror. De \u00e4r alltid sj\u00e4lvorganiserade \u00e4ven om imperiet sj\u00e4lvt ibland simulerar egna uppror. Skillnaden tydligg\u00f6rs i hur spridningen affekterar multituden. Vi k\u00e4nner alla till dem: demonstrationerna, uppropen, babblet och resten av skiten som g\u00e5r under epitetet politik. Det kan vara gift men \u00e4r oftast tomma gester, meningsl\u00f6st sk\u00e5despel. Motimperiella uppror infekterar som ostoppbara muterande virus och bryter ner imperiets kontroll. Det bryter ner kommunikationsl\u00e4nkar, f\u00f6rlamar produktions- och konsumtionsfl\u00f6den, l\u00f6ser upp gemenskaper, och tvingar till slut fram verkliga undantagstillst\u00e5nd. De avbryter och avsl\u00f6jar v\u00e4rlden. Imperiets tid sk\u00e4rs av, ett stillest\u00e5nd bryter in. En H\u00e4ndelse \u00e4ger rum. H\u00e4ndelsen har sin egen logik; n\u00e4r tiden st\u00e5r stilla r\u00f6r sig multituden inte enligt de gamla fl\u00f6dena utan diagonalt eller vertikalt. Pl\u00f6tsligt kan en h\u00f6gutbildad arbetsl\u00f6s offra sitt liv f\u00f6r stormningen av en polisstation, bara f\u00f6r att det \u00e4r som om Sanningen har uppenbarat sig och n\u00e5gon \u00e5terg\u00e5ng till den gamla tiden, imperiets tid (chronos), vore outh\u00e4rdligt, som d\u00f6d.<\/p>\n
Imperiet \u00e4r planet\u00e4rt s\u00e5 det r\u00e4cker inte med att en v\u00e4ldig H\u00e4ndelse fr\u00e4lser ens ett helt land, en ny gudomlig stad m\u00e5ste byggas. Det sista steget, absolut demokrati, som bara \u00e4r sista steget f\u00f6r oss men f\u00f6rsta i en l\u00e5ng serie f\u00f6r en ny tid, \u00e4r etablerandet av multitudens institutioner. De \u00e4r sj\u00e4lvorganiserade gemenskaper med delade etiska levnadsm\u00f6nster, en ny livsform. Det \u00e4r vardagslivet revolutionerat, med nya vanor, behov och beg\u00e4r. Det r\u00f6r sig i egentlig mening inte om n\u00e5gon motmakt utan snarare om nedbrytandet och uppl\u00f6sandet av makt, av all suver\u00e4nitet.<\/p>\n
V\u00e4gen till den gudomliga staden lyses upp av upprorens eldar, och den byggs av allm\u00e4nningar. Allm\u00e4nningarna \u00e4r den gudomliga stadens gator, torg, parker och tunnelbanor, dess verkst\u00e4der, laboratorium och bibliotek, alla kablar och ledningar som f\u00e5r staden att pulsera, det \u00e4r jorden som f\u00f6der oss, det \u00e4r allt det som ger oss livets o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter. ”Allm\u00e4nningarna \u00e4r f\u00f6rkroppsligandet, produktionen och befrielsen av [multituden].” Allt finns redan d\u00e4r naturligtvis. Det materiella v\u00e4lst\u00e5ndet finns i \u00f6verfl\u00f6d, men det har varit imperiets uppgift att h\u00e5lla dem \u00e5tskilda; genom isolationen (i konsumtionen), genom kontrollen (i produktionen) och genom r\u00e4dslan (i samh\u00e4llet). Alltings \u00e5terst\u00e4llelse till det gemensamma \u00e4r dock ingen \u00e5terg\u00e5ng till det f\u00f6rg\u00e5ngna utan en ny ordning.<\/p>\n
Multitidens absoluta demokrati inneb\u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst inverteringen av livet s\u00e5 som det \u00e4r i imperiets v\u00e4rld, det vill s\u00e4ga den planerade f\u00f6rst\u00f6relsen av arbetet och frig\u00f6relsen av livets tid. Medan majoriteten av arbetsplatserna \u00f6verges, transformeras eller nedmonteras \u2013 och de mest f\u00f6rhatliga f\u00f6rg\u00e5s i eld \u2013 tar multituden de livsn\u00f6dv\u00e4ndiga allm\u00e4nningarna i besittning. Med all s\u00e4kerhet kommer det ta l\u00e5ng tid, b\u00f6lja fram och tillbaka med perioder av tumult och omv\u00e4lvande H\u00e4ndelser f\u00f6ljt av perioder av stiltje. Ingenting kommer att f\u00f6rbli svart eller vitt, allt blir gr\u00e5tt. Allm\u00e4nningarna, i sp\u00e4nningen mellan metropolen och den gudomliga staden, skiftar f\u00e4rg hela tiden. Fr\u00e5n de vita, sanktionerade, allm\u00e4nningarna till illegalitetens svarta och tillbaka igen. Imperiets \u201dackumulation genom fr\u00e5ntagande\u201d sveper \u00f6ver v\u00e4rlden och inh\u00e4gnar och sl\u00e5r s\u00f6nder allm\u00e4nningar samtidigt som det \u00e4r beroende av dem. Teknologierna producerar kunskap som f\u00e5r svarta marknader och gr\u00e5a allm\u00e4nningar att poppa upp tusenfalt. I kampen \u00f6ver det gemensamma r\u00f6r sig multitudens sidor simultant men inte alltid i symbios. Den m\u00f6rka sidan infekterar och parasiterar p\u00e5 allm\u00e4nningarna, agerar som st\u00e4ndigt hot mot penningens makt. Den m\u00f6rka sidan tvingar fram innovationer i tj\u00e4nst f\u00f6r arbetets f\u00f6rst\u00f6relse. Multitudens m\u00f6rka sida \u00e4r garanten f\u00f6r kommunismen i det gemensamma, den negativa kraft som bryter ner all socialism.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”Imperiet materialiseras inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon.” Med de orden inleder Michael Hardt och Antonio Negri boken Imperiet, f\u00f6rsta boken av tre d\u00e4r de l\u00e4gger fram sin hypotes om den nya v\u00e4rldsordningen och dess fall. Imperiet k\u00e4nner inga gr\u00e4nser, det inf\u00f6rlivar allt i sitt grepp. V\u00e4rldsmarknaden och den gr\u00e4nsl\u00f6sa kontrollen r\u00f6jer alla hinder. Hela jordklotet \u00e4r dess […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[21,24,23,22,25],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/223"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=223"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/223\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":226,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/223\/revisions\/226"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=223"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=223"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=223"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}