Makten \u00e4r \u00f6verallt. Den tr\u00e4nger in i varje samh\u00e4llspor, underkastar allt sin verkan. Den g\u00e5r inte att lokalisera till en plats, ett plan eller en grupp. Makten \u00e4r i sj\u00e4lva verket ett vidstr\u00e4ckt n\u00e4tverk, en komplex v\u00e4v av relationer med ”otaliga punkter d\u00e4r kraftm\u00e4tningar kan \u00e4ga rum.” Michel Foucault beskriver denna maktens mikrofysik i \u00d6vervakning och straff. Objektet f\u00f6r analysen \u00e4r f\u00e4ngelsesystemet men belyser en ny disciplinering i det moderna samh\u00e4llet som str\u00e4cker sig l\u00e5ngt utanf\u00f6r f\u00e4ngelsemurarna. Vi ser murarna \u00f6verallt, inte minst vid fabrikerna. ”Det \u00e4r d\u00e5 inte heller f\u00f6rv\u00e5nande att f\u00e4ngelserna liknar fabriker, skolor, kaserner, sjukhus, de liknar ju alla f\u00e4ngelser.” En hel serie av insp\u00e4rrningsmilj\u00f6er t\u00e4cker snart landskapet, rum uppr\u00e4ttade f\u00f6r att avgr\u00e4nsa, kategorisera och disciplinera befolkningen. De kommer inte fr\u00e5n ingenstans, Foucault ser spridda exempel genom medeltiden, fr\u00e4mst fr\u00e5n klostren och milit\u00e4ren, men n\u00e5got h\u00e4nder kring slutet av 1700-talet och 1800-talets b\u00f6rjan. F\u00f6rvisning och exkludering eller h\u00e4mnd och utrotning \u00e4r inte l\u00e4ngre nog f\u00f6r den nya tiden. Man vill \u00e5t sj\u00e4len. Man vill f\u00f6r\u00e4ndra den och g\u00f6ra kropparna nyttiga. Det handlar inte bara om att Upplysningstidens humanism har vunnit mark, det handlar fr\u00e4mst om den nya tidens verkliga h\u00e4rskarklass behov: arbetskraft.<\/p>\n
Foucault skriver med sin bok en del, ett kapitel, i kroppens historia. Disciplinens alla metoder ”m\u00f6jligg\u00f6r en minuti\u00f6s kontroll av kroppens verksamheter, som vidmakth\u00e5ller en st\u00e4ndig beh\u00e4rskning av dess krafter och p\u00e5tvingar dem en f\u00f6rening av foglighet och nytta.” Det r\u00f6r sig om en politisk teknologi f\u00f6r att fostra och drilla kropparna till ett mycket specifikt syfte: att g\u00f6ra nytta i den insp\u00e4rrningsmilj\u00f6 kropparna befinner sig. Det \u00e4r skapandet av en ny m\u00e4nniska, homo economicus. Det sker med v\u00e5ld, brutalt v\u00e5ld, f\u00f6rst och fr\u00e4mst fysiskt men sedan mer och mer inriktat mot sj\u00e4len. De f\u00f6rsta f\u00e4ngelserna, skriver Foucault, konstruerades med klostren som modell \u2014 individuella celler, tidsscheman, uppfostrande l\u00e4sning och \u00f6vningar, etc. \u2014 och man kan se liknande (n\u00e4ra nog identiska) strategier till\u00e4mpas inte bara p\u00e5 n\u00e5gra platser utan \u00f6ver hela den sociala terr\u00e4ngen. I f\u00f6rh\u00e5llandet till just tidsschemat kan man notera f\u00f6r\u00e4ndringen den nya disciplinen inr\u00e4ttar. I klostren var tidsschemats syfte att f\u00f6rhindra att den tid som utm\u00e4tts av Gud f\u00f6rspilldes. Utformningen var allts\u00e5 negativ och gick ut p\u00e5 att bek\u00e4mpa sysslol\u00f6sheten. Men: ”Disciplinen inr\u00e4ttar en positiv ekonomi; den uppst\u00e4ller principen om ett teoretiskt st\u00e4ndigt \u00f6kat utnyttjande av tiden: ett utt\u00f6mmande av tiden snarare \u00e4n en anv\u00e4ndning av den; det g\u00e4ller att av tiden utvinna st\u00e4ndigt flera anv\u00e4ndbara stunder och att ur varje stund utvinna en st\u00e4ndigt st\u00f6rre m\u00e4ngd anv\u00e4ndbar kraft. Detta inneb\u00e4r att man b\u00f6r str\u00e4va efter att intensifiera utnyttjandet av varje \u00f6gonblick, som om sj\u00e4lva uppdelningen av tiden i allt mindre partiklar gjorde den outt\u00f6mlig eller \u00e5tminstone som om man genom en inre, allt mera detaljerad disposition av tiden kunde n\u00e4rma sig en t\u00e4nkbar punkt d\u00e4r st\u00f6rsta m\u00f6jliga snabbhet skulle sammanfalla med st\u00f6rsta m\u00f6jliga effektivitet.” Disciplin\u00e4r makt \u00e4r direkt knutet till det ekonomiska utnyttjandet, det g\u00e5r inte att dra n\u00e5gon tydlig skiljelinje mellan de olika kategorierna. ”Det \u00e4r till stor del i sin egenskap av produktionskraft som kroppen \u00e4r utrustad med maktf\u00f6rbindelser och h\u00e4rskarm\u00f6jligheter.” Foucault talar om hur ett s\u00e4rskilt ”vetande” om kroppen uppst\u00e5r som inte handlar om hur den fungerar, ist\u00e4llet r\u00f6r det sig om en upps\u00e4ttning strategier om hur kroppen kan organiseras i rumtiden, hur den kan konstrueras. Detta \u00e4r ett blint f\u00e4lt i \u00f6vrig politisk teori, studiet av maktens mikrofysik. ”M\u00e4nniskokroppen ing\u00e5r i ett maktmaskineri, som unders\u00f6ker, bryter s\u00f6nder den och s\u00e4tter ihop den p\u00e5 nytt.” Maktens strategier liknar allts\u00e5 varandra och de har ett gemensamt syfte. Denna maktens h\u00f6gre dimension ger han namnet ”diagram”. Diagrammet \u00e4r en ”funktion abstraherad fr\u00e5n varje hinder och friktion \u2026 som b\u00f6r avskiljas fr\u00e5n varje specifik anv\u00e4ndning.” Foucault talade ocks\u00e5 om dem som maskiner; skol-maskinen, fabriks-maskinen, f\u00e4ngelse-maskinen, och s\u00e5 vidare. Diagrammet som en abstrakt maskin.<\/p>\n
Man m\u00e5ste t\u00e4nka sig makten som ett landskap d\u00e4r diagrammen ut\u00f6var sina strategier p\u00e5 kropparna och d\u00e4r kropparna i sin tur ut\u00f6var sina strategier i trots, i flykt, som mutation eller allt p\u00e5 en g\u00e5ng. Makten \u00e4r produktiv, menar Foucault. ”Repressionshypotesen” om makten \u00e4r inte giltig g\u00e4llande den disciplin\u00e4ra makten, om den n\u00e5gonsin har varit giltig. Makten \u00e4r inte bara produktiv i den mening att den producerar produktivkraft utan den har verkligen lyckats i sin ursprungliga intention: den har skapat f\u00f6r m\u00e4nniskan en ny sj\u00e4l. ”Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00f6dv\u00e4ndigt att tillgripa v\u00e5ld f\u00f6r att f\u00e5 den d\u00f6mde brottslingen att iaktta ett gott uppf\u00f6rande, d\u00e5ren att h\u00e5lla sig lugn, arbetaren att arbeta, skolbarnet att vara flitigt, den sjuke att f\u00f6lja l\u00e4karens f\u00f6reskrifter. \u2026 Maktens effektivitet, dess tvingande kraft utg\u00e5r s\u00e5 att s\u00e4ga fr\u00e5n andra parten \u2014 den som de till\u00e4mpas p\u00e5. Den som ing\u00e5r i ett synlighetsf\u00e4lt och som vet om det, axlar maktens tv\u00e5ng och l\u00e5ter det spontant g\u00e5 ut \u00f6ver sig sj\u00e4lv; han upptar i sig en maktrelation, inom vilken han \u00e5tar sig b\u00e5da rollerna; han blir principen f\u00f6r sitt eget underkuvande.” Det \u00e4r allts\u00e5 ett dystert landskap vi befinner oss i. V\u00e4ldiga murar och maskiner \u00f6verallt. Motst\u00e5nd tycks meningsl\u00f6st. Olika insp\u00e4rrningsmilj\u00f6er kan \u00f6vertas, de kan saboteras och till och med f\u00f6rst\u00f6ras, det \u00e4r enkelt, vi har sett det g\u00f6ras flera g\u00e5nger. Vid enstaka tillf\u00e4llen sprider sig motst\u00e5ndet som en l\u00f6peld. Problemet \u00e4r inte bara det att undantagstillst\u00e5nd utlyses n\u00e4r elden b\u00f6rjar sprida sig okontrollerat och den gamla blodiga repressionen sl\u00e5r till igen. Nej, det st\u00f6rsta problemet f\u00f6rblir sj\u00e4len.<\/p>\n
”Sj\u00e4len \u00e4r kroppens f\u00e4ngelse” skrev Foucault. Han t\u00e4nkte sig kanske, i hemlighet, att kroppen, denna beg\u00e4rsmaskin, denna outt\u00f6mliga k\u00e4lla p\u00e5 motst\u00e5nd, till slut skulle rasera alla murar. Till slut skulle k\u00f6ttet g\u00f6ra sig av med sj\u00e4len. Kan det vara s\u00e5 att det finns en djupstruktur bakom diagrammen och att kropparnas motstrategier i slut\u00e4ndan inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt? Foucault ger i alla fall inga svar p\u00e5 det problemet men det tycks onekligen som att han st\u00f6ter p\u00e5 en tr\u00f6skel h\u00e4r.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Femton \u00e5r efter Foucaults bok gavs ut noterade Gilles Deleuze en kris bland insp\u00e4rrningsmilj\u00f6erna. I Postskriptum om kontrollsamh\u00e4llena beskriver han hur murarna tenderar att f\u00f6rsvinna fr\u00e5n landskapet och ers\u00e4ttas med koder hos varje individuell kropp, koder som avg\u00f6r om man har tilltr\u00e4de till en plats. Det verkar inte l\u00e4ngre vara s\u00e5 att man \u00e4r l\u00e5st till en milj\u00f6 en l\u00e4ngre tid utan s\u00e5 att s\u00e4ga flyter runt; koden anv\u00e4nds f\u00f6r att kontrollera subjekten i ett sl\u00e4tt rum. Det \u00e4r inte s\u00e5 att kontrollen och de sl\u00e4ta rummen helt har ersatt insp\u00e4rrningarna men att de samspelar i en ny dynamik. ”Kontrollsamh\u00e4llena h\u00e5ller p\u00e5 att ers\u00e4tta de disciplin\u00e4ra samh\u00e4llena.” Det \u00e4r kropparnas obetvingliga motst\u00e5nd som pressat igenom diagrammen, tvingat dem att f\u00f6r\u00e4ndras. Men p\u00e5 andra sidan fann vi inte friheten. Vi \u00e4r kanske friare i en mening; vi \u00e4r inte l\u00e5sta till en milj\u00f6, vi har fler r\u00e4ttigheter, och s\u00e5 vidare, i alla fall n\u00e5gra av oss. Men om insp\u00e4rrningsmilj\u00f6erna hade skarvar och tomrum emellan sig, sm\u00e5 fickor d\u00e4r flyktlinjer kunde gr\u00e4vas, \u00e4r det sv\u00e5rare p\u00e5 de nya sl\u00e4ta rummen. \u201dKontrollen \u00e4r kortfristig och i snabb rotation, men ocks\u00e5 kontinuerlig och obegr\u00e4nsad, under det att disciplinen str\u00e4ckte sig \u00f6ver l\u00e5nga tidrymder, och var o\u00e4ndlig och diskontinuerlig.\u201d Den nyvunna friheten \u00e4r en illusion, \u00e4ven f\u00f6r de priviligerade. Pl\u00f6tsligt kan anst\u00e4llningar avslutas, skulder kr\u00e4vas in, platser sp\u00e4rras av f\u00f6r o\u00f6nskade. Deleuze varnade de nya generationer som v\u00e4xer upp i kontrollsamh\u00e4llena: \u201ddet \u00e4r deras sak att uppt\u00e4cka vilka syften de d\u00e4rmed underkastas, liksom den \u00e4ldre generationen en g\u00e5ng, inte utan sm\u00e4rta, uppt\u00e4ckte vad disciplinerna syftade till.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Makten \u00e4r \u00f6verallt. Den tr\u00e4nger in i varje samh\u00e4llspor, underkastar allt sin verkan. Den g\u00e5r inte att lokalisera till en plats, ett plan eller en grupp. Makten \u00e4r i sj\u00e4lva verket ett vidstr\u00e4ckt n\u00e4tverk, en komplex v\u00e4v av relationer med ”otaliga punkter d\u00e4r kraftm\u00e4tningar kan \u00e4ga rum.” Michel Foucault beskriver denna maktens mikrofysik i \u00d6vervakning […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[21,22],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":143,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140\/revisions\/143"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}