Vi accepterar det inte. Vi KAN INTE acceptera det. Vid just det \u00f6gonblick vi tar beslutet att leva, i trots mot v\u00e4rldens v\u00e5ld och meningsl\u00f6shet, revolterar vi. Det \u00e4r en kategorisk v\u00e4gran till att acceptera or\u00e4ttvisan; det \u00e4r vad det inneb\u00e4r att LEVA i denna absurda v\u00e4rld. H\u00e4r har vi utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Albert Camus livsetik. Att leva \u00e4r att leva i revolt. Allt annat \u00e4r suicid, kroppsligt eller mentalt suicid. Han vill s\u00e4ga att det inte g\u00e5r att leva p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n i revolt, fr\u00e5n det \u00f6gonblick vi blir medvetna om det meningsl\u00f6sa i v\u00e5r tillvaro. Camus \u00e4r p\u00e5 sitt s\u00e4tt en arvtagare till Nietzsche; utg\u00e5ngspunkten \u00e4r Guds d\u00f6d, nihilismen, eller som Camus kallar det: det absurda. Denna medvetenhet tar sin b\u00f6rjan med den v\u00e4sterl\u00e4ndska civilisationens uppkomst. Han skriver att ”revoltens historia i den v\u00e4sterl\u00e4ndska v\u00e4rlden \u00e4r oskiljbar fr\u00e5n kristendomens. F\u00f6rst i det antika t\u00e4nkandets sista \u00f6gonblick, hos t\u00e4nkarna fr\u00e5n \u00f6verg\u00e5ngstiden, b\u00f6rjar man h\u00f6ra revoltens spr\u00e5k \u2014 klarast hos Epikuros och Lukretius.” Vad som d\u00e5 sker \u00e4r mytens s\u00f6ndervittrande. Myten, som gav m\u00e4nniskorna sina best\u00e4mda platser och f\u00f6rklarade allt innan de hunnit fr\u00e5ga, hade utmanats. Monoteismens l\u00f6fte gav f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r m\u00e4nniskans frihet. ”Revoltens historia, s\u00e5dan vi idag upplever den, \u00e4r snarare historien om Kains \u00e4ttlingar \u00e4n om Prometeus l\u00e4rljungar. F\u00f6ljaktligen \u00e4r det framf\u00f6r allt Gamla testamentets Gud som har v\u00e4ckt revoltens krafter till liv.”<\/p>\n
Vad \u00e4r det som g\u00f6r att friheten dr\u00f6jer? Vad \u00e4r det som g\u00f6r att varje revolution f\u00f6der ny tyranni, fortsatt or\u00e4ttvisa? Camus imponerades inte av n\u00e5gon historiefilosofi. Och p\u00e5 goda grunder ocks\u00e5. Marxisterna i hans omgivning omhuldade den ”rena” historiens dialektiska spel. F\u00f6r dem var historien den tomma tidens historia, den homogena tiden \u2014 effektivitetens tid. Han skrev: ”V\u00e4ljer man historien och bara historien, s\u00e5 v\u00e4ljer man ocks\u00e5 nihilismen i strid med de l\u00e4rdomar som framg\u00e5r av revolten sj\u00e4lv.” Men revolten \u00e4r historisk, den sker i och genom historien. Det \u00e4r Camus bara halvt medveten om. Kravet fr\u00e5n det f\u00f6rflutna, fr\u00e5n v\u00e5ra undertryckta f\u00f6rf\u00e4der, de som v\u00e4rldens h\u00e4rskare f\u00f6rs\u00f6ker radera fr\u00e5n minnet, deras rop anas mellan raderna men Camus har inte \u00f6ra f\u00f6r dem. Kravet \u00e4r detsamma, och Camus k\u00e4nner det: ”Den feberaktiga iver som fyller henne vid anblicken av en splittrad v\u00e4rld, som hon dock inte kan l\u00f6sg\u00f6ra sig fr\u00e5n, \u00e4r l\u00e4ngtan efter enhet. Den utmynnar inte i en billig flykt utan i ett envetet krav. Varje m\u00e4nsklig str\u00e4van, religi\u00f6s eller brottslig, \u00e4r i sista hand underkastad denna of\u00f6rnuftiga \u00f6nskan och f\u00f6reger sig tilldela livet en form som det inte \u00e4ger.” Men av n\u00e5gon anledning vill han inte minnas. \u00c4r det erfarenheterna fr\u00e5n Kriget, traumat efter Shoah, eller n\u00e5got annat som g\u00f6r att han vill gl\u00f6mma? Just d\u00e5 n\u00e4r alla ropar Gl\u00f6m inte! \u00c4r det marxisterna, som f\u00f6rudmjukade och f\u00f6rvisade honom? Camus flyr in i litteraturen, det rena skapandet. R\u00e4ddningen tror han sig finna i konsten. H\u00e5gkomsten har ingen plats d\u00e4r, inte f\u00f6r Camus. Det \u00e4r hos romanhj\u00e4ltarna han finner den. Inte f\u00f6r att deras universum skulle vara vackrare eller mer uppbyggligt \u00e4n v\u00e5rat. ”Men de l\u00f6per f\u00f6r sin del \u00f6dets lina ut, och de mest skakande hj\u00e4ltarna \u00e4r de som g\u00e5r \u00e4nda till sin lidelses yttersta gr\u00e4ns”. Konsten hj\u00e4lper oss att n\u00e4rma oss enhet. Det g\u00e4ller inte bara sk\u00f6nhet, det \u00e4r skapande p\u00e5 intets grund \u2014 en ny form och ett nytt liv. Bara p\u00e5 intets grund, i det rena skapandet, kan M\u00e4nniskans v\u00e4rde resas obefl\u00e4ckat. Det tycks vara Camus slutgiltiga st\u00e5ndpunkt.<\/p>\n
”\u00c4ven l\u00e4ngtan efter lugn och fred m\u00e5ste avvisas; den inneb\u00e4r att man accepterar or\u00e4ttvisan. \u2026 Hyllad vare i st\u00e4llet denna tid d\u00e4r el\u00e4ndet ropar h\u00f6gt och hindrar de m\u00e4tta fr\u00e5n att sova. \u2026 I varje ord, i varje handling, \u00e4ven de kriminella, ligger djupt nere l\u00f6ftet om ett v\u00e4rde som m\u00e5ste letas fram och lyftas upp i ljuset.”<\/p>\n
Den enskildes lidande ropar inte h\u00f6gt om det inte bakom henne ekar av det f\u00f6rflutnas krav. Det finns ocks\u00e5 i litteraturen och i konsten, men bara om man lyssnar, lyssnar mer intensivt \u00e4n Camus gjorde. Detta rop var Camus d\u00f6v f\u00f6r, kanske d\u00e4rf\u00f6r att han skrev i fel tid. Kanske gr\u00e4vde han bara p\u00e5 fel plats eller inte tillr\u00e4ckligt djupt. Camus kom bara s\u00e5 l\u00e5ngt, men det \u00e4r ingen d\u00e5lig b\u00f6rjan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi accepterar det inte. Vi KAN INTE acceptera det. Vid just det \u00f6gonblick vi tar beslutet att leva, i trots mot v\u00e4rldens v\u00e5ld och meningsl\u00f6shet, revolterar vi. Det \u00e4r en kategorisk v\u00e4gran till att acceptera or\u00e4ttvisan; det \u00e4r vad det inneb\u00e4r att LEVA i denna absurda v\u00e4rld. H\u00e4r har vi utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Albert Camus livsetik. […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[21],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=132"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":134,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/132\/revisions\/134"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=132"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=132"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=132"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}