Jag gr\u00e4t. Jag skrek. Jag skrek innan jag visste varf\u00f6r. Skrek av uppgivenhet, av utmattning. F\u00f6r att jag tvingades fly, f\u00f6r att jag tvingade mig sj\u00e4lv att fly, f\u00f6r att jag f\u00f6rr\u00e5dde mig sj\u00e4lv, f\u00f6r att jag var svag. Jag \u00f6nskade, i hemlighet (jag f\u00f6rstod det l\u00e5ngt senare), h\u00e4mnd. Jag skulle l\u00e4mna den h\u00e4r v\u00e4rlden, och jag skulle l\u00e4mna kvar min \u00e5ngest h\u00e4r, h\u00e4r hos de andra, de andra som skulle bli kvar med \u00e5ngesten, de skulle lida f\u00f6r vad jag hade f\u00e5tt lida. Jag t\u00e4nkte det, t\u00e4nkte det oftare, oftare och starkare, och det k\u00e4ndes \u00e4kta, sant, r\u00e4tt. Mitt liv, det tomma, livl\u00f6sa liv, skulle l\u00e4mna den h\u00e4r v\u00e4rlden i en sista handling av v\u00e4gran, v\u00e4gran och h\u00e4mnd. V\u00e4gran att acceptera det jag blivit tilldelad, h\u00e4mnd p\u00e5 de, alla de andra, som inte s\u00e5g. Men jag hade inte sett sj\u00e4lv: \u00e4ven i h\u00e4mnden fanns liv, det f\u00f6rra liv, det som \u00e5terstod, det jag ville f\u00f6rbi, l\u00e4mna bakom, fly fr\u00e5n. De skulle vinna. Flykten skulle inte vara tillr\u00e4cklig, t\u00e4nkte jag. Jag kunde inte fly, l\u00e4mna mitt liv, p\u00e5 riktigt, om jag l\u00e4mnade kvar min d\u00f6d. Minnet av mig skulle leva kvar, minnet av en f\u00f6rlorare.<\/p>\n
\u00c5ngesten sade till mig: du \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen, misslyckad. Du har misslyckats med att leva. Du \u00e4r inte ens en m\u00e4nniska. Du \u00e4r bara en simpel varelse som har misslyckas med alla f\u00f6rs\u00f6k att vara en m\u00e4nniska, vara en av m\u00e4nniskorna. Du klarar inte ens av att tala. Du \u00e4r bara en patetisk besvikelse. <\/p>\n
Of\u00f6rm\u00f6gen till n\u00e5gonting, f\u00f6rlamad, l\u00e5g jag d\u00e4r. Varken leva eller d\u00f6 kunde jag. Jag l\u00e5g d\u00e4r, v\u00e4ntade, v\u00e4ntade p\u00e5 n\u00e5got annat. Inget annat betydde n\u00e5got. Jag v\u00e4ntade och brydde mig inte om n\u00e5got annat. Jag v\u00e4ntade, ensam, med ryggen mot v\u00e4rlden. Det enda som betydde n\u00e5got var att komma bort h\u00e4rifr\u00e5n. Det enda viktiga. Men inget kunde jag g\u00f6ra, inte en r\u00f6relse. Utslagen, f\u00f6rlorad.<\/p>\n
Stumheten. R\u00f6stens, tillvarons, livets stumhet. Jag kunde inte ens l\u00e4ngre skrika, inte gr\u00e5ta. Inga t\u00e5rar kvar, ingenting. Det var nollpunkten, t\u00e4nkte jag. Inte ens den slutgiltiga flykten f\u00f6rm\u00e5dde jag. Nu fanns inget kvar, f\u00f6rutom \u00e5ngesten, bara \u00e5ngesten. Allt hade den f\u00f6rintat, \u00e4ven slutet.<\/p>\n
Jag brydde mig inte. Inget var viktigt. Allt var i v\u00e4gen. Jag undvek de andra. Jag anstr\u00e4ngde mig inte f\u00f6r att beh\u00e5lla kontakten med n\u00e5gra v\u00e4nner. N\u00e4r jag l\u00e4mnade en plats, en skola, s\u00e5 s\u00e5g jag inte tillbaka. Jag s\u00e5g inte fram\u00e5t. Inget v\u00e4rt att bevara, inget v\u00e4rt att str\u00e4va efter. Det har alltid varit en l\u00e4ttnad, att l\u00e4mna. Jag har k\u00e4nt mig \u00f6vergiven ibland, men i sj\u00e4lva verket har det alltid varit jag sj\u00e4lv som \u00f6vergivit mina v\u00e4nner. Ingen har varit riktigt n\u00e4ra, ingen har delat n\u00e5got med mig \u2013 jag har alltid varit tom. Och jag har alltid k\u00e4nt att de varit i v\u00e4gen. Till slut fanns det ingen kvar. Jag k\u00e4nde mig l\u00e4ttad till en b\u00f6rjan, sedan \u00f6vergiven och utl\u00e4mnad. Men jag valde ensamheten, den tvingades inte p\u00e5 mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag gr\u00e4t. Jag skrek. Jag skrek innan jag visste varf\u00f6r. Skrek av uppgivenhet, av utmattning. F\u00f6r att jag tvingades fly, f\u00f6r att jag tvingade mig sj\u00e4lv att fly, f\u00f6r att jag f\u00f6rr\u00e5dde mig sj\u00e4lv, f\u00f6r att jag var svag. Jag \u00f6nskade, i hemlighet (jag f\u00f6rstod det l\u00e5ngt senare), h\u00e4mnd. Jag skulle l\u00e4mna den h\u00e4r v\u00e4rlden, […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[4,7,13],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117"}],"collection":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117\/revisions\/118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/avskapelse.se\/avskapelse\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}